Heter det medium eller medie?
Aja i vilket fall som helst som var ni några som undrade hur det hade gått när jag gick till det där mediumet/mediet för några veckor sen.
Som sagt, så är ju jag skeptiskt troende till sånt där, men ändå väldigt nyfiken kan man väl säga.
Jag hade redan innan bestämt mig för att inte säga någonting och låta henne klura ut allting, visa vad hon gick för så att säga.
Jag kom in, satte mig mitt emot henne och hon fipplade lite med sin mobil först men sen så körde vi igång.
Hon började med att fråga om jag jobbade med händerna, om jag var frisör (kan bero på att mitt hår va grönt tänker jag) men då sa jag vad jag jobbade med och då sa hon att jag gjort det redan i tidigare liv, att jag jobbat i Montmartre med de stora konstnärerna. Hon trodde jag börjat som modell hos någon av dom och sen börjat måla själv.
Ooooooookej…..
Sen frågade hon om jag hade planer på att flytta utomlands, hon sa att hon såg mig sitta med utsikt mot vattnet vid medelhavet.
Inte mig emot, men skulle aldrig flytta från Sverige (om inte New York ringde vill säga)
Sen avbröt hon sig och frågade vad som hände mig för tre år sen.
Min pappa dog sa jag (fast sen kom jag på att det var fyra år sen).
Sen började hon beskriva honom, säga att han var en typiskt positiv person som alltid var glad och lätt att ha omkring sig.
Ehhh, nej.
Jag skulle inte beskriva min pappa som glad och positiv, snarare tvärt om.
Sen frågade hon om jag kände någon Carl? Att hon hade med sig en man som hette Carl eller nått på C.
Känner varken nån på C eller nån Carl.
Ungefär här började jag tappa intresset helt, hon hade ju inte ett enda rätt kändes det som.
Sen började hon beskriva Emil, det var väl det närmsta sanningen hon kom när hon sa att hon tänkte på raka gräsmattor när hon tänkte på Emil. Det stämmer ioförsig, för är det nått Emil gillar så är det raka gräsmattor.
Annars pratade hon om att hon trodde min ekonomi skulle få ett rejält lyft snart, att jag skulle jobba mer åt tidningar och att nått livsomvälvande skulle hända mig mellan 38-42. Hon kände även ett tryck över bröstet sa hon så jag hoppas verkligen att jag inte dör.
Speciellt inte i fyra år, det hade varit långdraget!
Efter en stund frågade hon varför jag var så bitter och kändes avskärmad från resten av världen, men det var jag ju, jag var bitter för att hon inte hade några rätt och jag helst bara ville gå hem.
Hon tyckte jag skulle kolla upp mitt blodvärde och sa att det var därför jag var så introvert (???)
Summa summarum, det var skitdåligt!
I alla fall för mig, har hört andra som gått dit och älskat det.
Så kanske är jag svårläst eller så är alla andra som öppna böcker.
Jag kommer i alla fall inte gå dit igen.
