Ofta får jag en känsla att Stockholmare tror att alla som bor utanför Stockholm hellre hade bott i Stockholm om de fått välja. Att vi liksom inte kan bo där, av en eller annan anledning.
Här är tio anledningar till att jag hellre bor i en pyttestad än i Stockholm:
- Det finns inga avstånd. Om jag ska åka till någon som bor på andra sidan stan, dvs så långt bort man kan komma, så tar det en kvart att cykla dit.
- Jag brukar säga att det är lätt att vara bäst i Värnamo. I den här stan är jag ”hon som ritar”, alltså får jag de uppdrag där det behövs någon som ritar. I Stockholm finns det tusentals andra att slåss med om varje uppdrag.
- Man kan gå ut själv. I teorin kan man gå ut på måfå i Värnamo och ändå räkna med att man kommer känna någon annan som är ute. Det blir liksom en gemenskap bara av att befinna sig i samma stad.
- Tjänster och gentjänster. Jag hjälper dig att lägga om ditt tak så hjälper du mig att måla staketet. Alla känner nån som känner nån och så fortsätter det i evinnerlighet i småstäder. Väldigt hemtrevligt och lite en känsla av att leva på medeltiden på samma gång.
- Alla hör ihop i ett enda stort invecklat släktträd. Alla vet vem som är släkt med vem, vems barn man är, vem som är gift med vem och vem som jobbar var. På gott och ont. Just den här biten kan jag tycka är lite tröttsam då det alltid måste benas ut hur man hör ihop. Något som aldrig händer i en storstad.
- Mun mot mun metoden. Jag har fått otaliga jobb just för att någon varit nöjd och sen rekommenderat mig till nästa person som sen gjort samma sak till sina vänner. Strålande marknadsföring!
- Det finns en möjlighet att påverka. Numera är jag med i styrelsen i Värnamo Företagarförening och sitter således med på diverse möten med kommunen och andra bestämmande typer. Min åsikt spelar roll och det jag tycker och säger är det någon som lyssnar på. Det är en väldigt storslagen känsla.
- Hemmafester. I en liten stad som Värnamo bor de allra flesta jag känner i hus. Alltså blir man hembjuden och bjuder hem folk i större utsträckning än om man bott i en trång etta. Alla grillar och ses hemma hos varann istället för ute på barer och krogar. Det gör det väldigt gnuint och hemtrevligt och alla barn kan springa runt ihop i trädgårdar och sen somna på diverse soffor och sängar. Det här är det absolut bästa med att bo i en småstad, platsen!
- Tillgången till naturen. Här finns allt, sjöar, naturområden, nationalparker och vidsträckta skogar. Inga anlagda grönområden utan natur på riktigt. Utan höghus och ljud från motorvägar.
- Trevligheten. I småstäder tar man hand om varann, hjälper till och löser problem. Man vet aldrig när det är min tur att sitta i knipa. Ofta när jag är i Stockholm, speciellt om jag befinner mig runt Stureplan, så slås jag av hur oerhört otrevliga och dryga många är, inte alls sådär trevliga och hjälpsamma. Som när jag och Emil skulle äta på Taverna Brillo men fick inget bord för det var fullt, men fem minuter senare, när Cissi Forss var med, så fick vi genast plats. Så drygt beteende och det skulle aldrig hända i en liten stad. Här är det ingen skillnad på folk och folk och det är det absolut bästa med att bo här!
