Det här var första sommaren som en familj på fyra.
Det visade sig bli den bästa sommaren jag haft!
Full med utflykter men minst lika många dagar då vi bara andades och var familj.
De dagarna är ju ändå de man minns.
Det har varit en fröjd att åka runt med de här två barnen. Knut är i en alldeles ljuvlig ålder, om än en smula trotsig. Fast det har nästan kommit mer sen vi kom hem från semestern.
Allt det här ska jag bevara och tänka på när snålblåsten viner i februari.
Hur genomljuvligt det är att inte vara gravid. Nu är ändå Stig tio månader och fortfarande njuter jag varje morgon när jag vaknar och känner att det är bara jag i min kropp, och bredvid sover en lintott. Så mycket bättre!
Den här semestern har gjort mig lugn och det var det jag behövde. Vila.
Nu är jag redo för en spännande höst!
Jag ser fram emot höstkläderna i min garderob, att få träna igen och bli stark.
Sensommarkvällarna i orangeriet, med tända ljus och filtar.
Jag längtar efter att få teckna ostört och länge. Testa nya saker och färger.
Jag hoppas att hösten kommer vara snäll mot mig och innehålla lika mycket vila som sommaren.
Tack kära sommar, för fulltankade batterier och den bästa familj man kan önska sig.
