Knak, brak, knirr och knarr.
Det rör sig i den gamla bloggen Anna Ritar.
Jag städar av, dammar och öppnar fönstren på vid gavel. Gammal luft byts ut mot ny och bloggen får åter se dagens ljus.
Den här bloggen andas jag.
Den utrålar kreativitet, individualism och egenhet som är lite sådär irriterande självgod men ändå ganska upplyftande i tråkiga medelSverige.
Glossiga modetidningar i all ära.
Men ingenting går upp mot att ha en egen, handknåpad och alldeles underbar blogg!
En som är min egen.
Som jag får säga och skrika och gråta och skratta hur mycket jag vill i.
För den är min.
Välkommen tillbaka till Anna Ritar!
Nu kör vi!
