Minns ni mina tatueringsplaner jag hade i höstas?
Igår hörde tatueraren av sig och sa att han ville haffa mig så fort Cheap Monday praktiken är över.
Han vill lära upp mig för att han ska öppna ny studio i Falkenberg och han sa att om jag lär mig snabbt så behöver han en studiochef där sen.
Inte illa, att få ett sånt erbjudande innan man ens tatuerat en enda gång!
Antingen är han knäpp eller så har jag sålt mig själv jäkligt bra.
Under samtalet hann jag se mig själv som Kat von D både en och två gånger.
Att vara tatuerare är inte vad jag hade planerat, men ändå måste jag erkänna att en liten del av mig skulle vara väldigt glad över att ha ett roligt jobb att gå till varje dag och sen få in pengar på kontot varje månad.
Det här med att erövra världen är så fattigt och tar sån tid.
Visst vore det att ge upp någonting om jag slutade kämpa för allt det där jag drömt om. Men kanske kan man få något annat istället?
Lycka kan inte köpas för pengar sägs det, men tro mig att lycka inte kan födas utan pengar heller!
Mat är dyrare än jag trodde.
Vad skulle ni föredra, trygghet och ekonomi eller att aldrig sluta kämpa trots att kontot ekar tomt och man ständigt är på väg någon annanstans?
