Det finns ett hus till salu som är precis lagom stort för en söt man, mig och vår katt. Det finns till och med plats för fler om man skulle vilja det.
Det har en liten trädgård, ett brutet tak och är alldeles perfekt.
Jag vill alltid köpa hus när det blir vår. För jag vill ligga på gräsmattan och jag vill klippa bort grenar i äppelträden.
Men det är dom där 15%. För att få dom måste vi först köpa en liten lägenhet som stiger i värde, sen måste vi köpa en lite större lägenhet som stiger ännu mer, sen någongång, kanske man kan få loss de där pengarna.
Tills dess får jag titta på bilder av huset, för ungefär femtioelfte gången.
Men tänk om jag inte skulle trivas där då? Tänk om jag blir tokig av att inte komma in till stan (ja jag vet, jag borde ha ett körkort vid det här laget), tänk om ingen vill leka med mig och huset luktar mögel?
Tänk om min mamma aldrig kommer bo granne med mig?!
Så kanske är det lika bra att vänta.
Vänta tills man har 15% på banken och är säker på att man vill bo där man bor.
Tills dess har jag kollektivet vikingarna där jag bor nu, med spontana hattfester, grillning i trädgården och ett ständigt spring i trappan för att hälsa på varann.
Det är ju faktiskt inte så dumt det heller.
