Annas Ölandssemester, del 2!
Dag två på ön vaknade vi upp till strålande solsken, om än en smula kallt. Vi började dagen med frukost i trädgården, som sig bör på semester. Vi hade ett bageri två kilometer från vårt hus så Emil cyklade dit på morgonen och köpte frallor.
Sen var det utflyktsdags! Vi åkte till Byrums raukar, som inte låg särskilt långt från där vi bodde.
Vi fick hålla hårt i den här lille höjdrädda killen som ständigt tror att han ska trilla ner överallt.
Fast rätt högt va det ju förstås. Och väldigt, väldigt fint.
Vi gick ner till vattnet och kastade lite sten.
Hittade död fisk…..
…och fotograferade inre bilder att kunna plocka fram ur hjärnan i höst när det är stormigt och regnigt här hemma.
Sista stenarna kastades och sen hoppade vi in i bilen igen.
Vi åkte till ett (än så länge) folktomt Böda sand!
Jag har alltid varit en stark motståndare till Böda då det känns så himla turistigt och lite som en Ullaredsstrand, men det är verkligen så himla fint! Speciellt på förmiddagen innan det blir alltför mycket folk.
Det var iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiskallt i vattnet men ändå så härligt att bara ligga i solen i några timmar. Nu är äntligen Knut så stor att han liksom underhåller sig själv (med ett vakande öga från oss förstås) så alla faktiskt kan få njuta lite på stranden.
På eftermiddagen var vi trötta och solvarma och bestämde oss för att chilla i stugan.
Vissa chillade mer än andra.
Sen gick solen ner bakom träden och vi somnade, andra natten i världens finaste hus.
Anna Om Mitt Barn!
Nu är Knut 3½ år och jag tycker ändå man tydligt kan urskilja hans personlighet.
Jag tänkte försöka beskriva hur han är, min fina lilla unge.
Knut är lugn.
Han varken är eller har varit ett ”pet-barn”. Vi har kunnat haft glasvaser framme i hans höjd hela tiden och han har aldrig brytt sig nämnvärt om det.
Han är inte särskilt nyfiken på det där med att vrida och vända på allt, han är heller inget klätterbarn utan håller sig absolut helst på marken (även på lekland bör tilläggas då han är extremt höjdrädd)
Han har inget emot att leka själv, ibland behöver man bara starta honom, dvs man följer med in i hans rum, börjar leka med tex Pippi huset och sen kan man lugnt smyga därifrån för då är han helt uppe i leken.
Hans favoritlekar är utan tvekan alla former av rollekar. Han gillar att leka med bilar men då är de också olika personligheter som träffas och ska hitta på nått, det är aldrig bara köra runt och brumma.
Min favoritgrej är att tjuvlyssna när han leker, han är så himla påhittig när det gäller att skapa dialog mellan de där olika figurerna.
Knuts personlighet påminner otroligt mycket om min egen.
Han är fortfarande i stort behov av sömn och somnar alltid när man åker bil, ALLTID! Även om vi bara åker till affären.
Han sover också fortfarande gärna middag och om vi inte väckte honom skulle han lätt kunna sova i två-tre timmar.
Han blir rädd när barn är för på, högljudda eller brötiga. Då backar han direkt och går undan.
Knut är otroligt verbal och fantastisk på att prata. Härom dagen sa han tex att mango smakade strävt på tungan. När har han någonsin hört ordet strävt?!
Däremot är han lite sämre på småpilliga motoriska saker, som att göra pärlhalsband, klippa och sånt där. Där är han inte alls lika vass.
Han kan cykla utan stödhjul men har skrämt upp sig själv för den cykeln och använder mycket hellre sin balanscykel även om vi (en smula hetsigt) försöker få honom att använda den riktiga cykeln.
Hans favoritmat är utan tvekan köttfärsås och spagetti och fick han välja skulle han äta det och vattenmelon varje dag resten av sitt liv.
Däremot vägrar han ät hamburgare och är inte överförtjust i kakor och bakverk, utan det brukar räcka gott med en halv bulle.
Han blir skitförbannad om man väcker honom när han sover eller när man tar ifrån honom ipaden.
Han blir också jättearg när något går emot honom, tex en pusselbit som inte passar eller ett torn som bara välter. Då morrar han och stampar med fötterna, smäller i dörren och skriker ”nu STRUNTAR jag i det här”.
Knuts absolut finaste personlighetsdrag är att han är så otroligt kärleksfull och fysisk.
Han älskar att kramas och mysa, ligga när och klappa på mig och viska ”jag älskar dig” om och om igen.
Han är uppmärksam och ger komplimanger och säger att man har fina kläder och ser om man har på sig något nytt.
Ja du, älskade lilla Knut. Du är det bästa som hänt mig och jag älskar dig mer än jag trodde va möjligt!
Annas Ölandssemester, del 1!
Åh idag är första dagen tillbaka på jobbet! Pirret, känslan av skolstart, nya pennor är inköpta, luktsudd och hela den där biten. Åh, det här är på riktigt årets bästa dag!
Jag sparkar igång hösten (fast det är ju inte alls höst än, men det är väl så man säger) direkt med att äntligen få börja visa bilder från min sommar.
Först ut var alltså en vecka på Öland med min lilla familj!
Vi hade egentligen en plan om att ta Astrid Lindgrens värld på vägen till Öland men det spöregnade så då kändes det bättre att ta det på hemvägen istället.
Så vi styrde kosan mot Öland direkt och vårt första, givna stopp, var Barbro Lindgrens värld på Ekerum!
Som ni vet vid det här laget är jag ju ett STORT Barbro Lindgren fan (tycker hon är bättre än Astrid, men det törs man ju knappt säga) Den här utställningen har tidigare rest runt på olika ställen och vi såg den i Växjö för nått år sen och Knut har pratat om detta ställe konstant efter det, så nu när det blivit en permanent utställning på Öland så var det såklart givet att vi skulle åka dit.
Först räddade vi Bennys lillebror som hade trillat ner i pölen (har ni inte läst Benny böckerna måste ni göra det = bäst nämligen)
Sen kröp vi in till Lorangas land, genom sophögen förstås, där Lorangas giraff bor.
Innan jag fick barn kunde jag inte förstå hur människor planerade hela sina semestrar runt barnaktiviteter men nu när jag själv är mamma så förstår jag verkligen tjusningen. När jag ser Knut sådär glad så han trippar på tårna och liksom tjuter av skratt, då är det värt precis allting. Här är hans äntligen tillbaka i Lorangas rosa kök!
Vilda bebin finns såklart också där. Man kan hoppa i bebins jättesäng om man vill.
Men det Knutte längtat allra mest efter hos Loranga var ändå korvkiosken! Här inne lekte han i en mindre evighet, staplade korv, la korv i hinkar och gav till Lorangas tigrar i ladan, sålde korv och beställde korv.
Jag och Loranga har ungefär samma inställning till pengar kan man säga.
När vi sagt hejdå till Loranga, Masarin och Dartanjang åkte vi vidare mot vår stuga. Jag hade hittat den på blocket, ganska anspråkslösa bilder så egetligen visste vi inte alls vad vi hade att vänta oss. En smal liten gräsväg precis bredvid ett naturreservat, längst in på en liten väg så kom vi fram till det här.
Ursäkta att bilderna är så gula, men det är det där Öländska regnljuset som blir så på bild, men alltså, jösses! Det här huset var det finaste hus jag sett i hela mitt liv, prick allting jag någonsin drömt om att mitt Ölandshus skulle ha, hade det här huset!
Fick på riktigt nypa mig i armen och kämpa för att inte börja gråta av lyckobubbel över huset!
Knut flyttade genast in och de gulliga ägarna visade oss runt. En enda vecka hade de bestämt sig för att hyra ut i år och den lyckades jag få! Det måste ju vara ödet! Pax för att hyra det här huset alla somrar i resten av mitt liv!
Vi flyttade in och gjorde oss hemmastadda i något som lika gärna hade kunnat vara Carl Larssons hus.
Vi packade upp och vilade lite i väntan på bättre väder.
På eftermiddagen sprack det upp och huset blev om möjligt ÄNNU finare!
Så fantastiskt med en stor trädgård att springa runt i och inga människor så långt ögat kunde nå. Åh drömmen!
När Knut somnat så smög sig kvällssolen in i trädgården och jag kippade efter andan för att det var så fint.
Vi tog fram vinet, filtar och kröp upp i hammocken. Det var så knäpptyst som det kan bli. Alla mina förvirrade tankar och stressade år kom ifatt mig och äntligen kunde jag slappna av och släppa ner axlarna.
Lugnet.
Annas Sommar!
Den här sommaren kommer jag minnas som den bästa sommaren i mitt liv.
På alla tänkbara sätt har den varit fantastisk!
Har så många bilder och så mycket upplevelser och tankar lagrat att det kommer räcka hela långa vintern.
Men låt oss ta lite i taget.
Jag har egentligen semester den här veckan också men smet hemifrån för att teckna lite, abstinensen efter pennorna började bli allt för påtaglig efter tre och en halv vecka utan ett enda streck.
På måndag drar jag igång igen och jag räknar ner dagarna till dess.
Då ska jag visa er Öland, huset, stränderna och allt som jordens finaste ö gav oss.
Men till dess, en lite tjuvkik:
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
