Helgen i Stockholm!
I fredags vaknade Knut med 39,5 graders feber och vi som hade en Stockholmshelg inplanerad!
Jag stannade hemma och vabbade och körde på vila, vila, vila konceptet i hopp om att han skulle friskna till. På kvällen kändes han sannerligen inte redo att åka till storstan nästa morgon, så jag började akut kolla efter tågbiljetter för jag var helt enkelt tvungen att åka. Min bästa kompis skulle gifta sig och sånt missar man bara inte!
På morgonen väckte vi Knut tidigt som tusan för att ta tempen, 37,8! Win!
Vi jublade och hoppade in i bilen, mot Stockholm!
Vi skulle låna min kompis Johans lägenhet, den jag brukar bo i när jag är själv uppe i Stockholm. Han skulle till Värmland så det passade ypperligt att vi var lägenhetsvakt.
Vi packade in allting, käkade en hamburgare och tog en öl med Johan och sen begav vi oss mot Skansen!
Vid Djurgårdsfärjan mötte vi de här två, min storebror och Majken. (jag orkade helt enkelt inte släpa med mig kameran den här helgen så ni får helt enkelt nöja er med mobilbilder)
När vi hade kollat på alla djur (mer eller mindre noga), ätit glass och klagat över ömmande fötter (jag hade nya skor från loppis, som var en halv storlek för små, det kändes efter sisådär tre timmar vill jag lova) så gick vi till gamla stan och åt middag.
De här två gulliga skötte sig exemplariskt hela dagen, utan att gnälla en enda gång!
När vi var proppmätta och druckit några öl för att glömma bort att skorna var för små, gick vi ner mot Centralen för att säga hejdå. Klassisk turistbild på vägen.
Ungefär då började det attackregna så det blev ett dyngsurt farväl och sen hoppade vi på tunnelbanan hem (detta var enligt Knut det bästa med hela helgen, att få åka ett blått tåg)
Morgonen efter vaknade vi av sol! Vi bestämde oss för att göra det bästa av dagen, dvs gå till en lekpark i närheten. Jag har bara suktat efter den här lekparken när jag inte haft barn med mig tidigare, så nu äntligen fick jag se min unge leka där och ja, det var en succé!
På vägen hem från lekparken gick vi in på Cajsa Varg och köpte allt som såg fint och gott ut (allt såg förvisso väldigt fint ut därinne)
Sen gick vi till lägenheten och svidade om inför stundande bröllop i Hagaparken!
Vi skulle hit, till ekotemplet. Har ni sett nått så fint ställe att gifta sig på tidigare!
Rebecca som gifte sig, är min bästa kompis sen urminnestider så ja, jag bölade en skvätt. Så himla fin! Med mage och allt.
Den här lilla stjärnan var såpbubbelansvarig med hällde mest såpa på skjortan, men det är ju en värdslig sak.
Efter vigseln var det picknick i parken och hela bröllopet, picknicken och alltihop kändes så väldigt perfekt för Rebecca. Hurra för henne och Robin och såklart, lillhen i magen!
Anna Målar Akvarell!
Jag fick hem ett nytt papper från Canson som heter LÁquarelle Héritage (300g).
Det var en ren fröjd att måla på det pappret, alldeles lagom mycket gräng, blev inte buckligt och ja, fint helt enkelt!
Jag målade min mormor.
Hon fyller 97 år i år, är inte det ändå ganska fantastiskt!
Älskade mormor, jag har visat henne porträttet och hon gillade det, så både pappret och porträttet är numera godkänt.
Annas Helg!
Nu kommer det en bildkavalkad vill jag lova. Först ut så hade vi italiensk afton på vår bodega (dvs vårt utekök)
Det var italiensk marknad i stan så vi gick dit och köpte massa goda grejer, sen gick vi hem och drack bubbel och peroni och ljuvlig mat.
Andreas och Nils.
Vestis va bubbelansvarig.
Emil grillade under uppsikt av Tobbe. Vill ni ha det godaste tipset? Köp en hel brieos, lägg den i folie på grillen. Efter en stund öppnar man paketet, häller på honung och valnötter och sen käkar man upp det. Då är brien alldeles smält och helt jäkla amazing!
Kolla bara!
En perfekt sommarkväll helt enkelt. Nu är säsongen igång!
Nu raskt över till nått annat, nämligen familjeutflykt till Store Mosse!
De har nämligen gjort en ny trollstig som vi såklart var tvungna att utforska.
Man skulle leta efter det här trollets lillebror Gnarp.
Knutte var så sjukt peppad (och hans föräldrar med för den delen)
Humlor i träden och grodor på marken. Så himla fin stig de hade gjort, full med genomtänkta små saker att kolla på, spår att följa och små trädjur här och var.
Utkikstorn för att leta efter hägrar och guldtkronan!
Balansgång för hela familjen.
Och slänga sig i lianer för den som vågade.
Till slut var vi honom på spåren….
….och där bakom en rot låg han och sov!
Schhhhh, han sover.
Efter trollstigen skuttade vi vidare till Naturum.
Vi spelade djurlotto. Jag älskar lotto, dessutom perfekt att spela med en treåring.
Min mycket ambitiösa friluftsman hade med sig gjutjärnspanna och pannkakssmet i en flaska och stekte pannkakor till oss över öppen eld. Det, mina vänner, är grejer det!
Mitt Andra Hem!
Så länge jag kan minnas har jag varit i Värnamo och hälsat på, minst en gång varje år, för att mina fastrar bor här.
Det var alltid en stor grej när jag var liten att åka hit, liksom semester. Packa in allt i bilen, ha med sig kudde och mamma hade alltid förberett massor att göra och äta så vi skulle gnälla så lite som möjligt under de trettio mil det är mellan Karlstad och Värnamo.
När jag var tretton år åkte jag och min familj hit, antar att min bror var för stor och häftig för att följa med då, så jag åkte nog själv med mina föräldrar.
Min faster och hennes gubbe Roland bodde i ett stort hus på landet och jag gjorde som alla andra trettonåriga tjejer gör, stryker längs huset och ser om det finns några killar inom en mils radie.
Roland såg nog det här på mig, för han försvann in i huset och några minuter senare åkte det förbi ett moppegäng, varv efter varv och där stod jag och försökte se cool ut i mina vita jeans och bruna munktröja. Som att jag inte brydde mig om ett gäng femtonåriga killar med trimmade mopeder.
Men som jag brydde mig!
Efter sisådär femtio varv, några timmars coolspelande så stannade de och vi började prata, trevande, som man gör när man är ensam tjej bland finniga tonårskillar.
Vi stod nog mest där egentligen, sparkade lite grus och älskade varje minut av det.
Minns att mamma kom ut och tog en bild och jag tyckte hon var den pinsammaste morsan i världen.
Sen ramade jag in den där bilden vid min säng.
Varje sommar jag var i Värnamo efter det kom de där killarna tillbaka. Jag hann knappt landa innan Roland smög iväg och ringde bondpojkarna i gårdarna runt omkring.
– Hon är här nu.
Åren när jag var 13-17 år var kämpiga för mig. Att åka till Värnamo blev mitt andningshål och min fristad. Där var jag bara jag, helt utan historia.
Hon från stan.
Jag älskade de där resorna.
När Roland sen blev sjuk och gick bort minns jag så väl att jag tänkte att jag inte skulle överleva utan honom. Han som såg på mig vad jag ville, som visste utan att jag sa nått, som förstod fast jag var så komplicerad och han så lätt.
På nått sätt kändes det som jag flyttade hem när jag till slut flyttade hit.
Att jag fick vara i frizonen hela tiden.
Igår grävde de in fiber på vår gata.
Han som körde grävmaskinen var en av de där mopedkillarna. Fast vuxen nu.
Så fint ändå, att ha en historia här, fast jag ibland känner att jag inte alls hör hemma här.
Så gör jag nog det ändå.
Han kände igen mig.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
