Åh Stockholm.
Sedan jag var tonåring har jag alltid åkt till Stockholm, miljoner timmar i buss fram och tillbaka, gått på Söders soldisiga gator.
Jag gick i skolan på Snickarbacken och jag vet var den billigaste ölen finns och var de roligaste second-hand affärerna ligger.
Numera är jag där flera gånger om året för att jobba. Prata med förlaget, visa teckningar, utforska Vasastan och promenera runt Djurgården.

Stockholm är mitt happy place.
Det är dit jag åker när det svämmar över och jag måste få andas avgaser och känna pulsen igen.
Jag älskar känslan när man sitter på tåget och vet att Stockholm väntar på en i andra änden.

Jag kommer inte våga åka dit på en stund.
Det kom för nära alltihop.
Allt det hemska som hände.
Allt det hemska som kan hända.

Jag måste ta tillbaka Stockholm.
Kan inte låta de onda ta mitt gladaste ställe.
Jag måste bara samla lite kraft i en småstad först.

Älskade Stockholm, var rädd om dig!

I fredags satte vi oss i bilen med våra kompisar och styrde kosan mot Malmö.
Möttes av strålande sol och uteserveringar!
Jag och Carro började vår vistelse med ansiktsbehandling hos min kompis Hille. Alltså lyxen, typ det skönaste jag varit med om! Måste genast boka in sånt här oftare.
På kvällen gick vi till Grand på Möllan och åt supergod mat. Jag åt musslor, bara en sån sak.

Men målet med resan var ändå Köpenhamn, så efter en ordentlig hotellfrukost på lördagsmorgonen, hoppade vi på tåget mot världens bästa stad!

Köpenhamn välkomnade oss med öppna armar och sitt allra bästa väder! Jag hade inte ens jacka på mig på hela dagen!

Vi började med att lokalisera oss. Så bra att åka med Carro och Martin som vet var alla pärlor finns (de har bott i Malmö tidigare)

Först saluhall och Martin hamnade i Mikkeller-himlen.

Jag tyckte skylten var finast och funderar på att göra nått liknande till vårt utekök hemma.

Det här är nästan det jag saknar mest med att inte bo i en lite större stad, alla marknadsblommor!

Vi strosade vidare. Vår enda plan var att strosa runt, fast med ett bestämt mål så att säga. Men ingen stress.

Världens finaste person.

Vi gick in i alla affärer som såg roliga ut, dvs Hay och Urban outfitters, Adidas och Moss Copenhagen.

Till slut kom vi fram till Nyhavn!

Där blev attacktrötta i fötterna och var tvungna att ta en öl, som sig bör. (alltså den här kombinationen av färger som är på husen här, vill typ inreda ett barnrum med den kombinationen!)

Där satt de och lagade segel och drack öl. Livet va!

Sen var det dags för mat, så vi gick över bron till Copenhagen streetfood.

Så häftigt ställe! Det här borde man göra en copy på i Stockholm, hade blivit succé!

Där inne fanns det hur många olika foodtrucks som helst, så det var bara att välja och vraka.

Jag åt nån form av naanbröd med hummus, kyckling och massa mozzarella. Emil såg till att min vätskenivå låg på en bra nivå.

Gulli.

När benen var fulla med spring gick vi vidare. Mot Christiania!

Jag har alltid velat se det stället, speciellt efter att jag såg den fantastiska  och sorgliga dokumentären ”Christianias barn” (finns nog på Svt, SE DEN!)

Det är nog en av de märkligaste platser jag besökt. Jag som lever i min trygga lilla bubbla trodde för en kort sekund att de sålde vitmossa i de små stånden (alltså….döööh) Men jag var liksom inte beredd på att det skulle vara så öppet

.Det var en häftig plats på många sätt men samtidigt så oerhört tragisk på många andra. Lite som Willy Wonka land gone bad.

Vi satte oss i alla fall och tog en öl i solen och glodde på folk. Är det någonstans man kan glo på folk så är det väl där.

Överallt låg det tomma gamla provrör och hela stället luktade sött.
Vi gick in i en stor lada och köpte varsin blomma (inte någon variant man kunde röka) Där inne sålde de byggmaterial, blommor, leksaker och kläder. Det sprang runt fullt med småbarn och allt kändes som på film nästan.
Vi lämnade Christiania med gapande munnar och en klump i magen.

Vi gick i sakta mak tillbaka in mot Köpenhamn.

Solen började gå ner och det blev kvällssol över Nyhavn. Åh Köpenhamn alltså, den finaste staden jag vet.

Vi avslutade kvällen i Köttbyn med orimliga mängder kött. Ungefär här tog all min sociala energi slut och jag hade kunnat somna på plats. Vi tog tåget hem till Malmö igen och jag fick bada i badkaret på hotellrummet och sen var ordningen återställd igen.

Tack Carro, Martin, Emil och framförallt Köpenhamn, för årets finaste dag!