Dagens Porträtt!
Då och då får jag ett sug efter att teckna annat än det jag brukar. Just nu är jag inne i en fas då jag vill teckna omgivningar och inte bara ansikten. Vem är då bättre att inspireras av än Krickelin, som är Queen of omgivningar!
Först såg bilden ut såhär och jag måste erkänna att jag gillar det här stadiet också, fast jag vet ju att det är så himla roligt att färglägga, så kan aldrig lämna bilden här trots att jag ibland vill.
Men när jag sen får gå loss med pennorna, teckna varenda spegling och nyans, ja då är jag i mitt esse.
Resultatet med färg, blev såhär:
Anna & Köpenhamn!
På fredag styr vi kosan mot Malmö! Jag, Emil och våra bästa grannar Carro och Martin!
Att ha helgplaner som börjar redan vid lunch är min absolut bästa grej, att liksom få planera redan på morgonen, bara pirrigt jobba några få timmar och sen sätta sig i bilen och åka någon helt annanstans!
Jag och Carro ska på ansiktsbehandling hos min kompis Hille, som numera är utbildad hudterapeut! Har aldrig varit på ansiktsbehandling i hela mitt liv, så det ska bli spännande. Är dock rädd för att hon kommer gnälla på att jag tar hand om min hud alldeles för dåligt. Men det ska det bli ändring på nu, man är ju inte 20 längre…..
Medans vi ansiktbehandlar oss, så ska killarna gå på ölprovning. Sen möts vi upp för gemensam öldrickning och hotellsovande. Lyxen!
Sen vaknar vi upp till en förhoppningsvis strålande dag med mycket sol, för det har jag bestämt. Då tar vi tåget till Köpenhamn!
En hel dag i Köpenhamn, åh can´t wait! Jag ÄLSKAR Köpenhamn!
Jag anar en viss mängd öl även här.
Sen tillbaka till Malmö och sova en natt till på hotell.
Jag räknar ner dagarna. Det var så längesen vi gjorde något där vi åkte iväg med kompisar, speciellt utan barn.
Tre dagar kvar…..
Annas Hus!
Vi planerar att göra om vårt hus, eller måla om snarare.
Förra året bytte vi tak (eller var det förrförra?) så taket är svart och plåten och stuprännorna och allting är svart.
Nu är nästa steg att måla grunden, från mörkbrun till grå. Steg två är att byta ut träpanelen på huset mot liggande istället för stående.
Men nu till den stora frågan, vilken färg ska det va?!
Jag var HELT inställd på vit panel och ”lagom-grå” grund, men sen igår fick jag för mig att det kanske skulle bli lite mesigt, att huset behövde lite mer sting. Så då kom jag att tänka på svart panel och grå grund. Dörren till källaren och garaget ska målas svarta också. No more brun.
Men nu när jag provade runt tycker jag nästan det blev bättre med mörkgrå grund, så det inte upplevs som att huset är upp och ner (när taket blir mörkare än grunden)
Åh, gud vad svårt, vad tycker ni? (de två vänstra bilderna är hur huset ser ut nu)
Ensamhetens Personlighet!
Jag har på senare tid (fast egentligen alltid när jag tänker efter) börjat känna mig så himla, himla ensam.
Jag har fina vänner, jag är ute och dricker öl och träffar folk, har man och barn, men är lika ensam i alla fall.
Jag känner mig ensam i det faktum att ingen riktigt förstår mig, kanske inte ens förstår sig på mig alla gånger.
Andra personlighetstyper är så mycket vanligare, de kan alltid hitta någon jämlik och hänga med den. Men min sort är så ovanlig, endast två procent av världens befolkning läste jag när jag tog mitt personlighetstest.
Jag har aldrig mött någon (förutom min mamma) som är som jag.
Jag känner mig ofta ensam med mina tankar, eftersom jag inte vet hur jag ska förklara det.
Orkar inte ens försöka för jag vet att det ändå kommer komma ut fel och att jag får plumpa kommentarer om att jag har social fobi och borde gå charmkurs.
Jag är extremt introvert, behöver oändligt mycket tid för återhämtning och har ett kontrollbehov som jag blir oerhört stressad om det rubbas.
Tex vill jag helst vara på en tågstation en timme innan tåget går, så jag hinner kolla från vilken plattform det går, hur det ser ut där och allt sånt i god tid. Jag vill ha gott om tid för alla eventualiteter.
Det här är såklart superirriterande för tex Emil som inte alls är likadan. Han tycker att man ska vara där max femton minuter innan, då har man ”gott om tid” och för mig ger det mig hjärtklappning bara av tanken.
Vi pratade om det här senast igår, han frågade ”vad är det värsta som kan hända, att du får ta nästa tåg bara?”
Men jag vill inte ta nästa tåg, jag vill ta tåget jag har bestämt. Jag vill aldrig spontant ändra mina planer. Jag måste känna mig trygg.
Jag måste känna mig trygg med allt. Omgivningen, personer, klädkoder, you name it.
Annars låser sig min hjärna och jag blir tyst och trött.
Emil är en enkel person, vad du ser är vad du får.
Gud vad jag önskar att jag var sån!
Jag är så oerhört komplex att jag ibland bara vill pausa från mig själv. Önskar jag kunde få åka på semester ifrån min hjärna någon gång.
Bara vara nöjd.
De gångerna jag känner mig fullkomligt tillfreds är när jag inte har några som helst måste. Inte behöver hänga tvätt eller laga mat eller någonting. Bara sitta ner, i lugn och ro. När Knut leker och jag bara får vara.
Då blir det äntligen tyst i mitt huvud.
Först då kan jag vila mig på riktigt.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
