Att Bestämma Sin Image!
Den 20:de mars ska jag upp till Stockholm för att fotograferas med mitt förlag.
När jag fick frågan började tankarna genast snurra. Den här bilden blir ju den folk som är intresserade av att skriva om mig eller jobba med mig kommer se. Dvs, hur faen ska man se ut?!
Jag började med att maila den bästa sminkpersonen jag känner i Stockholm och frågade om hon hade tid att lägga sin magiska touch på mitt ansikte och det hade hon, yaaay! Så det var helt klart en bra början.
Men nu är det ju kläderna kvar då.
Hade jag fått välja det finaste jag äger så hade jag utan tvekan tagit min gröna prickiga Rodebjerkaftan, men vill ändå inte känna mig så utstuderad om ni förstår, liksom Tomas DiLeva-aktig.
Tänker att jag måste känna mig bekväm, avslappnad cool är tanken.
Men vad tusan har man då?
Härom dagen hade jag på mig svarta 501:or och svart oversize skjorta med knyt på magen och Josefina på jobbet sa att så borde jag se ut. Men när jag frågade Emil tyckte han det var tråkigt.
Åhhh dagens i-landsproblem!
Men jag har ju även blusen från Rodebjer, denna, så jag kan kanske kombinera dom två och ha den och 501:orna?
Ja ni förstår ju, stora världsomvälvande problem helt klart…..
Knut 3 År!
För tre år sedan låg jag på förlossningen, såhär:
…och imorse kom vi in till den här rävsovande gullefisen:
För tre år sedan insåg jag att vi faktiskt skulle få barn, trots att de tvar tre veckor kvar till beräknad förlossning.
Vår nyblivna treåring var ivrig på paket imorse.
Så föddes han, vid lunchtid den 17 februari 2014!
Jaaaa en Liten Skär!
Jaaa, vi fick en liten skär bebis!
När man fyller år får man äta leverpastejmacka i sängen.
Tre år sedan jag fick snusa på nyfödd bebis för första gången.
När vi kom in i köket väntade själva huvudpresenten, en ny cykel med trampor! Lyckan!
Alldeles nyfödd liten Knut!
Grattis på treårsdagen älskade unge!
Älskade Barbro!
Jag har skrivit om henne förut, men låt oss ändå prata en stund om Barbro Lindgren.
Som ni säkert vet vid det här laget så ÄLSKAR jag henne!
Hon är så väldigt lik mig, eller kanske är det jag som är lik henne?
Min mamma är lika förtjust i Barbro som jag så när jag växte upp så var det alltid Barbros böcker vi läste. Först barnböckerna, Max och vilda bebin. Sen blev jag lite större och då läste vi Loranga och lilla Sparvel. Till slut läste jag Jättehemligt och Världshemligt. Så jag har på nått sätt växt upp med Barbro Lindgren och det är jag så evigt tacksam för. Hon har alltid satt ord på de små sakerna och beskrivit de stora känslorna så fint.
I höstas var hon i Värnamo och jag var först i kön och stannade sedan kvar till sist, så det bara var hon och jag kvar. Då gick Knut fram till henne med sin Benny-bok och hon skrev i den till honom och sen läste hon hela sagan för honom.
Alltså känslan, när ens allra största förebild och människa sitter och läser sagor för ens unge! Så svårslaget!
Ett av mina största moments in Life tror jag bestämt.
Härom dagen visades avsnittet när Barbro Lindgren möter Lars Lerin. Har ni inte sett det måste ni göra det omedelbart! Avsnittet finns här. Jag såg det två gånger på raken för att det var så himla bra!
Vill man ha ÄNNU mer Barbro (och det vill man ju) så kan man lyssna på podden Bladen brinner, med en intervju med henne. Lyssna här!
Jag kände i alla fall att jag ville ge tillbaka på nått sätt, för allt hon gett mig.
Så jag tecknade ett porträtt, som visade sig bli ett av de bästa jag gjort.
Fast så blir det kanske, när det ligger ofantligt mycket kärlek bakom.
Så tack Barbro, för allt!
Anna Om Livet!
Ni vet när man säger -Livet….
Det är min favoritmeningen (eller räknas det som mening när det bara är ett ord?)
Det funkar i alla sammanhang, både bra och dåliga. När man får punktering, ögoninflammation och löss samma vecka kan man säga -Livet alltså….
Och när man vinner på lotto, får roliga paket och får roliga jobb kan man också säga -Åh livet alltså!
Ni vet önskelistan jag skrev till min kommande födelsedag (nu är det ÄNNU närmare!) massor av saker på listan har jag redan sprungit på alldeles själv och unnat mig eller ”gett mig själv i födelsedagspresent” kanske man ska säga.
Först och främst skorna från Docksta, de hittade jag samma dag som jag skrev inlägget på 70% rea hos skomakaren så jag var tvungen att slå till.
Så nu är de mina, i mjukaste skinn och den perfekta sommarskon (svårt att hitta fräna sommarskor tycker jag)
Yay! (bortse gärna från strumporna och de prickiga tightsen)
Sen var det ju den där kaftanen då, den gröna från Rodebjer med prickarna (har skrivit så mycket om kaftaner nu att min mamma ringde igår och sa åt mig att man inte kan gå runt i morgonrock bland folk)
Den önskade jag mig så vansinnigt mycket att jag till slut var beredd att betala det där hutlösa priset som det låg en ute för (4500 !!!!) men så fort jag äntligen hade bestämt mig för att unna mig, så var den såklart borta.
Då fick jag ett tips om en grupp på Facebook för just märkeskläder och där efterlyste jag den.
Sen vips, kom det ett mail från en tjej som hade den svarta varianten som hon var beredd, något motvilligt, att sälja.
Så nu äger jag en, mot alla odds och det känns som det bästa jag unnat mig på väldigt, väldigt länge (behövde dessutom inte betala alls så mycket som 4500)
Till råga på allt så vann jag en auktion på tradera dagen innan på toppen i det gröna tyget, så nu är jag liksom fullkittad kan man säga!
(bilderna är lånade från nätet)
De bästa presenterna är ju ändå dom man unnar sig själv.
Livet alltså…
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
