Anna Om Barn Nummer 2!
Alltså TACK för all er respons i förra inlägget! Blev så himla glad när ni skrev att ni gillar de andra inläggen också.
Ibland får jag för mig att ni är svintrötta på mig nämligen och ibland vågar jag inte dela något djupt för jag blir så rädd att det ska bli konflikter. Jag är ju en himla konflikträdd person.
Men, bara för att ni är så peppiga så ska jag skriva om en grej som upptar så himla mycket av min tid, nämligen barn nummer två.
Eller snarare avsaknaden av barn nummer två.
Innan jag fick Knut var jag fast övertygad om att jag ville ha två barn. Det vill väl alla, liksom standard så att säga. Ensambarn blir si och så och yadayada….
Men sen blev jag gravid och avskydde det. Tyckte det var så hiskeligt jobbigt att vara gravid och kände mig himla otacksam eftersom jag jobbat så hårt på att få in den där bullen i ugnen.
Knut föddes, mitt liv slutade vara en ständig plåga av vaggande barbapappa och blev istället något annat. Ett familjeliv.
Jag var inte längre Anna – oövervinnerlig ensamvarg med all tid i världen.
Jag var Knuts mamma.
Det var en GIGANTISK skillnad! Mycket större än jag trott!
Jag är numera sårbar på ett helt annat sätt än jag var innan, eftersom någonting kan hända honom.
Jag älskar Knut, villkorslöst och oändligt (varför måste man alltid säga det för att kunna skriva vidare och inte få dåligt samvete?) men det är ändå väldigt mycket större och mer att vara mamma än jag var beredd på.
Knut är ett väldigt enkelt barn. Han är glad 99% av tiden, han är ingen springa-runt-och-riva-ner-allting-person och han äter som han ska och är nästan aldrig sjuk.
Det gör att jag har blivit rädd för att få ett barn till. För tänk om det inte blir den lätta varianten, som ändå var oerhört omtumlande.
Jag vet faktiskt inte om jag pallar att göra allting en gång till.
Han är ju så bra nu, i en så himla rolig ålder (2,5), pratar om massa roligt, frågar hur man mår (imorse sa han ”Mamma, du vet väl att jag älskar dig? Mest i världen!”) och han sover på nätterna (i alla fall ibland)
Om man skulle våga yttra de orden att man är nöjd nu, att man är färdig med barn, så känns det så himla bra inuti.
Att få landa och andas i det faktum att vår familj är komplett och fantastisk och att vi har tid och ork att vara oss själva, ihop eller med varann.
Å andra sidan känns det egoistiskt. Att inte ge Knut syskon bara för att jag gillar att vara ifred ibland.
Som att jag inte var ”nöjd” med hur det var att få barn och aldrig vill göra det igen. Otacksam.
Men kanske är det just för att jag är så nöjd, som jag inte vill göra det igen?
Ja ni hör ju, jag kan skriva om det här hur länge som helst, för jag tänker på det jämt.
Vad man borde och vad som förväntas av en.
Samtidigt tror jag att jag innerst inne vet vad som är bäst för just mig.
Men det är svårt att höra det när det är så mycket brus utifrån.
Bloggens Framtid!
Jag har bloggat nu i över åtta år (!!!) i början var det bara teckningar, ingen text alls och jag tänkte att jag skulle vara lite hemlig och svår.
Det sket sig kan man väl säga.
Men nu känns det lite som att min blogg blivit en i mängden och inte så nischad som den var då.
Så hur tycker ni, är det teckningarna som är roligast att kolla på?
Hade det varit bättre om det var en ren och skär teckningsblogg, men test av olika pennor och papper, tekniker och massor med teckningar?
Eller vill ni se när vår familj är ute på utflykt, vad jag har på mig eller läsa om våra renoveringsplaner?
Åh det är svårt tycker jag, för att växa och bli riktigt bra känns det som att man måste vara ganska inrutad. Men samtidigt, vill jag växa på bloggdelen då?
Jag är ju ändå hyffsat stor på instagram.
Hmmmm….
Hjälp mig nu, hur ska jag lägga upp det här?
Fyrtiofyra Timmar Kärlek!
Igår kom jag hem efter två dagar i Göteborg, sliten, bakfull, trött och alldeles påfylld till bredden med kärlek.
Att bo på annan ort än alla sina gamla kompisar är på ett sätt väldigt slitsamt. Även om nya bekantskaper och nya nära vänner tillkommit under mina Smålandsår, så kan det ändå aldrig jämföras med de där äldsta vännerna.
De som kan ta upp tråden på ett skämt, som sades för tio år sedan, de som förstår utan att fråga varför man plötsligt råkar börja gråta på Burger King, de som håller handen under bordet, säger att man fortfarande är speciell och som liksom bara vet, för att de känner en så väl.
De här fyrtiofyra timmarna har varit fantastiska och på nått sätt tror jag även att de var direkt nödvändiga för min egen överlevnad.
Så tack.
Tack älskade vänner för att ni alltid, alltid finns kvar, trots ibland oceaner emellan, så vet jag ändå att ni alltid finns där, precis bakom och hejar på.
Om vi förlorar varandra här i vimlet, minns att jag står bakom dig.
Fredagslistan!
Fantastiska Emma hade knåpat ihop en så himla bra fredagslista, jag lånar den rakt av!
Idag är en halvdag för mig på jobbet så hinner ändå inte göra något vettigt med pennorna så kan lika gärna fylla i roliga listor istället.
Månadens finaste: Att mitt barn ärvt så himla mycket av min personlighet. Jag älskar att det märks så väl att han är min unge. Igår satt han på golvet, tittade rakt fram och var alldeles tyst i säkert femton minuter. Jag frågade om det var nått som var fel, men han svarade lugnt -Nej, jag vill bara sitta här.
Månadens drömmeri: Jag drömmer om hösten och hur jag ska sitta med bokmanuset och teckna under tystnad med bara regnet smattrande mot rutan. Har en så himla klar bild i huvudet hur det ska bli. Eventuellt tar jag med mig pennorna och åker iväg någonstans några dagar, bara för att riktigt få gräva ner mig i projektet.
Månadens saknad: Pappa. Det är min ständiga saknad. Men just den här veckan är det VÄrnamodagarna här, det roligaste min pappa visste. Då saknar jag honom väldigt. Det var fint när vi gick ut ihop och drack öl, bara han och jag.
(min pappa är den gulliga med lockigt hår)
Månadens läskigaste: Att jag idag åker till Göteborg och är borta hela helgen. Jag är alltid orolig numera när jag åker iväg från min familj. Speciellt när man åker till lite större städer.
Månadens nedrigaste: Att jag kissat på mina skor! Alltså det är så himla svårt att kissa utomhus i en buske som tjej, det kommer ju alltid på skorna! Det är svinsvårt att stå jättebredbent på huk och försöka kissa rakt! Tur att man så sällan behöver kissa i buskar (och att skor går att tvätta i tvättmaskin)
Månadens härligaste: Göteborg! Alltså SOM jag längtat efter den här helgen! Vi ska ses mitt gamla barndomsgäng och bara hänga en hel helg! När man bor i exil från alla sina gamla vänner så känns det så ofantligt skönt att ibland få träffa de som känner till ens hela historia, som aldrig tar illa upp när man skämtar och som kan dra upp gamla historier från ens glory days i högstadiet. Jag älskar´om så mycket!
Månadens måste: Köpa gymkort! Alltså den här sommaren har varit bedrövlig på alla sätt när det kommer till kost och motion. Om inte öl räknas som nyttigheter vill säga?
Månadens bästa: Att få börja jobba igen. Jag älskar mina rutiner, mitt jobb och när allting är som vanligt. Japp, precis så tråkig är jag.
Månadens köp: Min kaftan från Rodebjer, fast det kanske var förra månaden? Men den va så himla dyr så den får sträcka sig över två månader. Gud vad jag älskar den!
Månadens projekt: Teckna barnbok! Nästa vecka får jag förhoppningsvis manuset så jag kan börja. Yaaay!
Månadens plagg: Som sagt, den där kaftanen alltså. Måste ha den ofta nu för att väga upp att jag faktiskt köpte den.
Månadens förändring: Jag ska till frissan (så himla 80-tals ord!) om två veckor. Då hoppas jag på storslagen förändring i vanlig ordning.
Månadens oro: Att jag enligt vågen på jobbet, som mäter fettprocent och sånt, säger att min kropps ålder är 40! Det är ganska skrämmande (jag är 32 på riktigt) måste genast åtgärdas!
Månadens TV-serie: Gift vid första ögonkastet. Det är alltid min bästa serie. Ser den på jobbet varje måndag!
Månadens film: Ser aldrig på film. Tycker det är slöseri med tid. Däremot spelar jag Farm hero saga på mobilen. Det är absolut inte slöseri med tid.
Månadens bild: 
Månadens googling: Fredrik Eklund porrfilm. Förlåt men jag var tvungen att se hur han ser ut naken, dog av nyfikenhet!
Månadens fail: Skulle väl vara det där med de nerkissade skorna då.
Månadens mat: Harry´s foodtruck. Åh halloumiburgaren!
Månadens pepp: Göteborg med vänner! Tror inte jag varit så peppad på nått sen jag gifte mig typ!
Månadens märkligaste känsla: Att jag var ute med mina fastrar i onsdags och är på riktigt bakis fortfarande, TVÅ dagar senare!! Men, det var det värt!
Månadens nya bekantskap: Erik på jobbet. Så himla rolig!
Månadens TBT (on a friday): 
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
