Den Blomstertid Nu Kommer!
I onsdagskväll råkade det vara sol helt plötsligt så vi tog tillfället i akt och tände grillen.
Bjöd över våra kompisar Matilda, Tobbe och lille Erik på hamburgare.
Knut var mallig över att vara äldre än Erik och visade stolt upp alla sina grejer för en mycket hänförd liten kille.
Vips blev det torsdag och vi började ledigheten med vad vi trodde skulle bli en vårpromenad.
Men det visade sig bli en riktig sommardag så vi hade alldeles för mycket på oss!
Vi mötte upp Ludde och Stina i närmsta lekpark. Knut och deras son Arvid är jättebästisar. Knut pratar alltid om Arvid! De är jämngamla, ganska lika i humöret och hur de leker och passar verkligen så himla bra ihop. Kolla bara:
Glada ungar bland vitsipporna. Det härvar en av mina målbilder när jag var gravid och nu när man är mitt i det, så är det precis sådär bra som jag hoppades på! Två år är verkligen bästa åldern!
Efter massa springande var det dags för vätskepaus.
På fredagen åkte jag och Knutte till Vestis medan Emil jobbade.
Där var det fotbollshäng i trädgården.
På lördagen var det dags för Emils 30-års fest (bilder från den får bli ett eget inlägg)
Det började med skålande i hängmattan innan Knutte skulle vidare till barnvakten, dvs min faster.
Som sagt, fler bilder från festen kommer. Men på söndagen hämtade vi i alla fall Knut igen och efter massa skönt bakishäng hos min faster så åkte vi hem till oss igen.
Det var dags att cykla. Knut ÄLSKAR sin springcykel, dock älskar han den lite väl mycket så man kan aldrig få in honom igen, dessutom vill han bara cykla åt ett håll, vilket är ganska problematiskt.
Vi cyklade till lekparken.
Det var perfekt fotoljus, sommarkväll och en unge i så jädra gulliga Levi´s shorts och alldeles för stora sandaler.
Nybliven 30-åring.
Emil invigde sina nya tofflor han fått av mig i present.
Vi gungade….
…och avslutade kvällen hemma i hängmattan igen. Den här helgen ska jag minnas när det är stormigt och kallt framåt November där någongång. Bäst!
Anna Och Minnesteckningarna!
En ganska vanlig beställning jag får är att jag ska teckna av personer som inte lever längre.
Att säga att jag tycker det är roligt att göra sådana teckningar kanske är fel ordval, men oftast är det dom som blir bäst.
Känns väldigt ärofyllt och nästan lite andäktigt på nått sätt.
De bilder jag tecknat på min pappa, som inte lever längre, är mina absolut bästa teckningar.
Dagens Porträtt!
Den här helgen alltså, vilken himla toppenhelg det har varit!
Jag är egentligen inget fan av långhelger då jag tycker det är så himla roligt att jobba att jag får abstinens efter ara några dagar utan pennorna.
Men när det är 25 grader varmt så kan man ju helt klart offra sig!
Vi har haft 30-års fest för Emil, dansat till fotsulorna lossnat och hängt i min fasters trädgård, ätit grillat och lekt med Knutte. Jag har fotat och fotat och fotat men såklart glömde jag kameran hemma idag så jag kan inte visa er förrän imorgon.
Så istället för att se på bilder från vår cykelfest så kan vi kolla på den här teckningen jag gjorde klart idag. Ett beställningsjobb från Sara, som ville ha en tecknad gravidbild istället för de klassiska fotona alla andra tar.
Kul idé och roligt för mig, som gillar att teckna både prickar och runda magar!
Anna Om Tjejgäng!
Alltså blir så himla avis när jag läser Sara och Floras bloggar om deras fantastiska tjejgäng!
Jag är inte en person som någonsin lyckats hänga i ett tjejgäng.
Jag har mixade gäng däremot där jag trivs väldigt bra, men nu på äldre dar har jag börjat sakna det där riktiga tjejgänget.
De gäng jag försökt hänga med har inte matchat mig. Jag har ändå inte känt att jag kunnat öppna upp mig som jag vill. Bara få vara på riktigt.
Och när jag inte får den känslan, vill jag inte vara med över huvud taget.
Om jag fick önska mig något så skulle jag vilja ha ett tjejgäng med starka, feministiska tjejer som vågar stå upp för sig själva. Där man törs ha hatt på sig utan att känna sig dum och där de andra skriker jaaaaaaaaaaa gör det, när man föreslår att man ska färga håret rosa.
Där man hejar på varann och tröstar när det skiter sig. Där man skålar i champagne en vanlig sketen tisdag för att man skrivit på ett viktigt papper och där man får ha fett hår men vara bra ändå.
En gång hade jag för en kort stund ett sådant gäng. När jag gick på folkhögskolan här och det helt plötsligt fanns fullt med likasinnade.
Tyvärr är nu alla borta i nya liv och nya städer, men känslan finns kvar.
Att vara med i ett gäng.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
