Roligt att så många kände igen sig i tidigare inlägg, introverts unite!

Någon önskade att jag skulle skriva mer om detta och SÅKLART vill jag det, det här är mitt favoritämne!
Jag kan inte berätta om hur det är för alla, men såhär fungerar jag i alla fall.
Det var först efter att min pappa dog som jag först insåg att jag inte är lika utåtriktad som andra. Eller det visste jag väl hela tiden, men att det var då jag fick ett ord på det.
Det var min dåvarande psykolog som lärde mig det. Introvert.
Sen dess läste jag allt jag kunde hitta på ämnet och det kändes som att jag äntligen hittade hem i mig själv. Insåg att det inte bara är en grej utan något man föds till.

Att vara introvert i mitt fall innebär ungefär det här:

• Jag orkar bara ha en planerad aktivitet varje helg. Har jag träffat folk på fredagen tex så måste jag vara själv på lördag och söndag för att vila upp mig.
• Jag tycker att det är jättejobbigt att gå på en stor fest där jag inte känner alla, typ en nyårsfest. Då ligger jag vaken flera nätter innan och tänker ut alla möjliga scenarion. Sen när jag väl går dit brukar jag tycka att det är väldigt roligt dock.
• Om jag är på fest och vill gå hem, så vill jag gå hem NU och inte om en stund. Jag får typ panik och måste gå gå gå så fort jag bara kan. Min socialaenergi tar liksom attackslut kan man säga.
• Jag låtsas ofta som jag inte ser folk, även sådana jag känner. För att jag helt enkelt inte orkar prata alla gånger. Detta har inget att göra med om jag gillar personen i fråga eller inte.
• Jag screenar när det ringer och svarar inte alltid trots att jag har mobilen den i handen.
• Mitt värsta scenario är att åka på typ midsommarfirande och alla ska bo i samma stuga. Det ger mig dödsångest. På riktigt. Att inte kunna fly därifrån.
• Jag är inte blyg, vilket tillbakadragen och tystlåten och osocial ofta kan misstolkas som.
• Jag skriver mycket hellre än jag pratar. Därav bloggandet. Jag är också ett stort fan av sms.
• Jag väljer ut vissa personer, efter mycket noga övervägande, som jag sen anförtror mig åt. Vill helst bara umgås med sådana personer och har svårt att hänga med sådana jag inte klickar med direkt. Vestis är en av de jag valt ut. Är evigt tacksam över att ha henne.
• Min mamma är likadan som jag och när vi umgås sitter vi i varsitt hörn av soffan och spelar candycrush och ändå så tycker jag att vi är supersociala med varann, trots att vi inte säger nått.
• Jag avskyr att lyssna på radio, de bara tjatar i munnen på varann. Vill heller inte lyssna på musik när jag kommer hem från jobbet. Jag gillar tyst.
• I små grupper där jag känner alla väl, så är jag väldigt pratig och framåt.
• Att behöva prata inför folk på en scen gör mig kallsvettig bara av tanken.

Det finns även något som kallas HSP-personlighet som många introverta är. Man är så kallad skörstark.
Det gäller inte mig. Läste en bok om det men kände inte igen mig alls.

Ja det var lite mer om ämnet, om ni undrar nått så kan ni ju fråga.

Här är fler inlägg jag skrivit om detta:
http://annaritar.com/anna-och-psykologen/
http://annaritar.com/anna-om-att-inte-halsa/
http://annaritar.com/annas-val/
http://annaritar.com/anna-om-sig-sjalv/