När jag blev gravid så visste vi direkt att vi skulle dela på föräldraledigheten. Minns inte ens att det var någonting vi pratade om utan det var så självklart från början att jag inte bara kunde släppa mitt jobb ett helt år (eller mer för den delen).
Att vara egenföretagare kräver väldigt mycket av dig som person och det tar ofta flera år att jobba upp en kundkrets så att bara säga nej fanns liksom inte med på kartan.
Emil höll precis på att byta jobb och lyckades med att få den eminenta lösningen att han var hemma två dagar i veckan vilket han var ända tills Knut började på dagis, när han var 1,5 år. Detta hade han med som krav redan vid anställningen.
Jag tror att fler företag gärna skulle gå med på det om man bara frågar, då slipper de kanske anställa en vikarie, man tappar inte jobbet och projekten helt och man är fortfarande med i gänget. En superlösning om den går att få till!

Detta gjorde att Emil alltså var hemma redan när Knut var fyra veckor gammal och jag var således på jobbet redan då.
Jag hade en fördel med att jobba hemifrån då så även om jag hade ammat hade det funkat bra. Jag bara gick ner i källaren, stängde dörren och informerade Emil att jag numera var på jobbet och han fick inte störa.
Jag jobbade två dagar i veckan och Emil jobbade tre.
Om vi hade fått barn igen hade vi gjort precis likadant. Möjligtvis att han jobbade två och jag tre.
Men det läskigaste med att få ett barn till (om det nu skulle bli så, just nu = noll sugen) är just att va mammaledig igen!
Jag behöver mitt jobb för att kunna må bra och fungera har jag märkt. Så jag trivs ypperligt just nu, med att både få kakan och äta den!

Tömde kameran idag och hittade några fina bilder jag tog när vi var och hälsade på min mormor i Kristinehamn. Det skiljer 93 år på Knut och gammelmormor. Fint ändå, att de får ses ibland! De är nämligen väldigt förtjusta i varann.

Sen var det dags att fylla två år! Knutte fick den här ratten som man styr, gasar, blinkar och har sig med. En stor succé! (75 spänn på Erikshjälpen, perfekt)
Dessutom hade han fått med sig Piggelina och Lina hem från dagis. De går till skogen en gång i veckan och då letar de efter Piggelina och Lina i en stubbe, sen får de hem dom i tur ordning och ska fota och skriva lite om vad de gör ihop. Gullig idé tycker jag.
Nu var det alltså Knuts tur och han var så himla mallig när han kom hem med väskan där de båda igelkottarna låg i!

När man fyller år ska man ju ha kalas också. Jag som fullkomligt hatar barnkalas bävade lite inför detta. Men det blev faktiskt himla mysigt. Vi bjöd de som Knut hängt med hela mammaledigheten och sådär, för att kunna dra gränsen någonstans. Trots att två var sjuka så blev det ändå fullt ös, precis som det ska vara på barnkalas och Knut somnade som en sten bara några minuter efter att gästerna gått hem.