Anna om Emil!
Såg en himla fin lista hos Elsa, om den man är ihop med. Jag är ju inte bara ihop utan gift till och med, med världens bästa kille, så det här inlägget är tillägnat Emil!
Hur länge har ni varit ihop?
Vi har varit ihop i sju och ett halvt år. I sommar har vi varit gifta i fyra år. Jisses, vad tiden går fort!
Hur träffades ni?
Jag flyttade till Värnamo från Karlstad och höll på att bära in mina saker i hissen. Just då kom han, som bodde mitt emot mig. Jag blev alldeles knäsvag och tänkte direkt: HAN är det ju! (Emil påstår att han inte ens minns det här tillfället, men jag hävdar att det är lögn)
Vem var mest på?
Hmmm….det var nog Emil. Jag var hyffsat cool för att vara jag som lätt blir hysterisk och tjatar sönder alla sådana sammanhang i vanliga fall.
Skedde några komplikationer?
Ja det får man väl ändå säga, eftersom Emil inte var singel! Men det blev ju bra till slut, som tur va.
Hur skedde dejtandet?
Vi dejtade aldrig direkt. Det låg en lapp i mitt brevinkast en dag, den här:
Hur blev ni ihop?
Emil blev singel först och främst, sen kom han in till mig i min lägenhet och sa att nu var vi ihop. Jag blev liksom aldrig tillfrågad om vad jag tyckte, så vi va väl ihop då. Det visade ju sig vara ett himla bra beslut!
Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?
Jag är sämst på den här biten för jag vill liksom säga det efter en timme! Men det var faktiskt Emil som sa det först, i duschen, efter typ en vecka.
Bor ni ihop?
Ja! En månad efter att vi blivit ihop flyttade Emil till Åre i ett halvår. SÅ himla sämst timing! Men när han kom hem igen så flyttade vi ihop och sen dess har vi betat av två lägenheter och två hus ihop.
Vad är hans bästa sidor?
Att han är påhittig och gillar att styra upp saker. Han är världens bästa pappa som aldrig tröttnar och aldrig tycker det är meckigt att sätta på overall och släpa fram hela skidutrustningen. Han tycker väldigt mycket om sin lilla familj och det märks så tydligt.
Sen vet jag att han alltid alltid kommer när jag behöver det. När pappa var sjuk åkte han hela vägen till Karlstad i full snöstorm bara för att jag behövde hans axel att luta mig mot. Sånt gör han ofta, liksom VISAR att han bryr sig.
Och sämsta?
Han är värdelös på att prata om känslor. Det kan reta mig väldigt, men det är bara så han är och som sagt, han är bättre på att visa än uttrycka. Sen är han ganska dålig på att säga att jag är skitsnygg. FAst jag hoppas att han tycker det ändå.
Vad bråkar ni om?
Att jag vill vara inomhus och han vill vara utomhus. Det är typ det enda vi bråkar om.
Vad gör ni när ingen annan ser?
Slappnar av och är oss själva. Vi är nog ganska annorlunda själva mot hur vi är bland folk. Emil är mycket mer social och öppen bland folk och tystare när det bara är vi och jag är nog tvärtom. Vi gillar att se på tv, ligga i soffan i varsitt hörn och kolla mobilerna. Sen har vi regel att vi alltid äter middag ihop hela familjen och aldrig framför tvn.
Vad ger ni för komplimanger?
Jag är mycket bättre på det än vad Emil är. Säger jämt hur snygg han är. Speciellt snygg är han när vi är lediga och han får ha ”riktiga” kläder som inte är arbetskläder. Han har vansinnigt snygg klädstil!
Han brukar säga att jag har ett gulligt ansikte. Haha, alltid något.
Vilken är din favoritbild på honom?
Och på er båda?
Något du vill avsluta med?
Just nu har jag kommit in i någon nykär period och liksom bara vill bita i honom för att han är så jävla fantastisk! Det är den bästa känslan!
Min mamma sa en gång att nyckeln till ett långt äktenskap är inte att man är kär hela tiden, men att man alltid blir kär i samma person igen!
Anna och Skidåkningen!
Fick ett mail om att mitt inlägg om förra årets skidsemester blivit nominerat i en tävling!
Där ser man!
Lite roligt att jag är nominerad i skidsammanhang, som hellre dricker afterskiöl än åker skidor, men det är ju inte så noga.
Här hittar ni både tävlingen och inlägget, blir såklart himla glad om ni trycker på gilla-knappen på mitt inlägg:
http://www.lionalpin.se/skidbloggare/vaara-nominerade-blogginlaegg/8-anna-ileby-vecka-4
Dagens Knut!
Idag släpptes den nya Mini Rodini kollektionen.
Är man en hipp morsa har man såklart stenkoll på detta och satt bänkad framför datorn imorse klockan tio.
Är man en helt normal mamma som inte bryr sig så hysteriskt mycket om märkeskläder på barn, så gjorde man säkert något nyttigare vid den tiden.
Jag sa innan jag fick barn att jag aaaaaaaaaaaaaldrig skulle köpa märkeskläder, att det var totalt onödigt och att de ändå bara växer ur det direkt.
Jag höll det löftet i ungefär ett år, sen åkte jag dit på just Mini Rodini. (har dessutom ett barn som aldrig tycks bli större, han har fortfarande samma kläder nu som förra året vid den här tiden)
Jag är inte helsåld på nya kollektionen, men en del guldkorn ( läs GUL-korn) fanns det allt.
När det kommer till gula barnkläder tycks jag helt sakna spärrar. Måste-ha-allt-som-är-gult!
Jag gillar Mini Rodinis kläder för att de är ekologiska, först och främst, och sen för att de är färgglada och könsneutrala (att de dessutom har ett vansinnigt högt andrahandsvärde är bara ett plus! Såg en urtvättad body säljas för 1000 (!!!!!!!) spänn för ett tag sen! Smått hysteriskt)
Såhär ser Knut ut i sina kläder från nya kollektionen:
Knut fick dessutom ett ärofyllt uppdrag att modella lite i Hummels kläder, såhär gullig var han då (förresten, notera ljuset, vårigt värre! Snart snart kan man gå utan jacka!!):
Alla kläderna finns att köpa hos Cutiepie.se (angående hur de är i storlekarna tycker jag Mini Rodini är ganska normala, Knut har 80-86 och är runt 82-83 cm lång. Hummel va lite mindre, det här är 86 och tröjan är i minsta laget så där skulle jag nog gå upp en storlek.)
Annas Onsdag!
Idag är det onsdag och dan före dan så att säga eftersom jag åker till Karlstad på fredag och måste hinna klart och styra upp massa saker innan dess.
På onsdagar är det dags för min nya rutin, nämligen gongbad!
Det är en form av yoga fast man gör inget annat än att ligga ner på en madrass, blundar och slappnar av.
Min hjärna är ungefär som en sån där myrornaskrig bild på tv:n (fast insåg nu att sådana inte finns längre, men ja, ni som är lite äldre än tio år vet vad jag menar)
Varje dag tänker jag på nya projekt, hur jag skulle kunna gå vidare, samlar på inspirerande bilder, lägger märke till människors exakta ansiktsfärg på stan, jag tänker på hur jag skulle målat himlen om jag fick det i uppdrag, vad jag ska ha på mig på mötet nästa vecka, om jag ska unna mig sushi och hur man bäst tecknar rå lax.
Sådär håller min hjärna på, dygnet runt hela tiden och i present varje år önskar jag mig semester från mitt eget huvud.
Det är VANSINNIGT jobbigt att aldrig kunna stänga av kreativiteten och det absolut värsta (och väldigt vanliga) folk kan säga till mig är: tänk inte så mycket.
Men då är alltså den här formen av yoga helt perfekt. Man bara ligger där och sen spelar läraren på massa olika gongar och man flyter iväg i nått drömtillstånd. Sjukt härligt!
Jag har gjort det här fyra gånger nu. Första gången var jag gravid och Knutte blev helt vild där inne av allt ljud och vibrationer. Det låter faktiskt lite som jag kan tänka mig att det låter när man ligger i magen.
Senaste gången hamnade jag bredvid en man som högt och ljudligt började snarka. Det störde själva ”flyta iväg-delen” vill jag lova.
Så ikväll hoppas jag att jag hamnar bredvid någon som drömmer sig bort lika tyst som jag….

















