Anna Om Kläder och Stil!
På senaste tiden, eller sen jag fick barn kanske, så har jag ändrat stil lite.
Kanske beror det på åldern, kanske på något annat. Men jag är trött på alla färgsprakande kläder jag har i garderoben och vill helst klä mig lite mer nedtonat.
Har gärna udda färgkombinationer och skrikgul tröja tex, men kanske inte ihop med prickar och stormönstrat som förr.
Jag har tröttnat på klänningar med kattprint, galna blommönster och storprickigt så nu ligger allt sånt nedpackat och istället satsar jag på skjortor, stickade tröjor och jeans.
Gärna ihop med hatt och skinnskor.
När jag var gravid växte jag ur alla mina kläder och sen när jag inte var gravid längre så kände jag mig inte bekväm i de där klänningarna längre.
Jag tror jag skyller på åldern.
Eller så är det bara en period….
Före:
Efter:
Om Man Finge Drömma!
Har ni sett att Isabelle ska flytta från Stockholm till Östersund och bara vågade hoppa? Jag ÄLSKAR sånt!
Jag är själv en hoppare av rang men har dessvärre (får man säga så?) gift mig med en man som absolut inte vill hoppa, så jag sitter där jag sitter.
Innan hade jag inga problem att flytta hit och dit, testa nya saker, nya jobb och nya infall. Även om jag ibland är väldigt tacksam att han håller mig på jorden, annars hade det nog inte blivit någon ordning alls på mig.
Men OM jag hade hoppat på alla infall jag fått så hade vi:
Köpt ett hus på Öland.
Det här är ju mitt starkaste infall och högsta dröm. Det får gärna vara ett vitt, putsat hus med rosenbuskar, en innegård så man inte blåser bort och allra helt ligga granne med Alvaret.
Där skulle jag gå runt i hängselbyxor och rita med kritor på gatan med Knut.
Eller……
Så hade vi flyttat långt upp i Sverige, där man har höga berg som utsikt. Där det är alldeles tyst och ingen som kollar rakt in i ens vardagsrum.
Då hade vi haft ett hus utan grannar, kanske en höna eller två och Knut hade kunnat prata Norrländska.
Eller…..
Så hade vi bott i Stockholm, eller Uppsala. Jag hade kunnat pendla in till Stockholm.
Vi kunde åka ut i skärgården på sommaren, gå på Skansen och Gröna Lund.
Jag kunde få inbjudningar till olika mingel och faktiskt kunna gå dit.
Jag kunde ha ett kontor ihop med andra, där det var högt i tak och gott kaffe i pappmuggar.
Eller…..
Så hade vi flyttat hem till Värmland igen. Så jag kunde äta lunch med mamma några gånger i veckan, veta var alla vägar leder och dricka öl i inre hamn på sommaren. Vi kunde ha en båt och bo vid Vänern.
Man kunde ha kvar sina gamla kompisar och allting skulle kännas invant och skönt.
Eller…..
Luna & Juliet!
Nu efter julledigheten damp det ner ett paket i brevlåda innehållande nya kläder till Knut!
Jag är en sann barnklädesjunkie och älskar verkligen barnkläder, helst så färgglada som möjligt och aldrig plastiga fula tryck.
Kläderna Knut fick var från det nystartade märket Luna & Juliet som gör jättefina, ekologiska barnkläder, vilket är ett extra plus såklart.
Han fick både pyjamas, byxor och tröja, men än så länge passar bara pyjamasen, men titta vad fin:
(Inlägget är ett samarbete mellan Anna Ritar och Luna & Juliet)
Anna Hjärta Littlephant!
Jag har älskat allt Littlephant gjort sen första gången jag såg det.
Knut hade en hel drös med deras barnkläder när han var liten och jag har både handväskan och skötväskan därifrån (skötväskan använder vi numera som weekendbag)
Tänkte att det var dags för mig att visa min uppskattning till Camilla Lundsten som ligger bakom Littlephant. Så himla grymt jobb!
Att bli som hon står på min önskelista för min framtid.
Här kommer mitt porträtt på Camilla och tack för all fin inspiration.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
