Dagens Beställning!
Just nu är det min mest hektiska period på året med alla julbeställningar. Dessutom får jag ju inte visa något jag gör för er, så himla tråkigt att behöva vänta, det är inte min grej!
Men mitt bland alla julbeställningar så fick jag in en födelsedagsbeställning och nu har födelsedagen passerat så jag kan visa er!
Förut tyckte jag det var så himla svårt att teckna barn, men sen jag själv fick barn känns det som jag förstår anatomin lite bättre och nu tycker jag nästan att det är roligast att teckna barn (och gamla)
De blir ju så söta, som små bokmärksänglar nästan.
Den här teckningen var ett rent nöje att göra, hoppas han som fick den blev glad!
Annas Revanschlista!
Ni som läst den här bloggen länge vet säkert att revansch är min bästa drivkraft. Människor som sagt eller gjort något dumt hamnar på min lista, en lista som borde ha titeln ”Vänta bara så ska du allt få se”.
* Överst på den här listan är min gamla lärare från gymnasiet, som sa att han skulle äta upp sin basker om jag någonsin kom in på Konstfack. Nu hade han förvisso en poäng eftersom jag faktiskt aldrig kom in där, men han är i alla fall med på listan pga. korkad.
* Sen har vi en annan lärare jag hade när jag var ännu yngre, som klagade på att jag alltid hällde upp för mycket färg på bildlektionerna. Störde alltid den kreativa processen att stå och klaga över en sådan fånig sak. Kom tillbaka och klaga på för mycket färg när jag ställer ut på Moderna Museet i New York, käring!
* Såklart måste min lågstadielärare vara med på listan också. Har skrivit om den här händelsen förut (och den står med i Underbara Claras första bok, fin anekdot!) men när jag gick i första klass skulle vi teckna en bild av vår födelsedag. Jag tecknade blommor och paket, klänning och fjärilar och sådant man tecknar när man är sju år.
När jag visade den för min fröken sa hon att i Mars finns inga blommor, i Mars är det snöslask.
Jag tecknade en ny bild, med ett hus med snöslask utanför och i fönstret satt jag och en pratbubbla där det stod ”jävla fröken”.
Det var inte populärt….
* De lärare som klagade på mina svarta konturer när jag gick på konstskolan. Som inte tyckte det var riktig konst om man målade svarta konturer med spritpenna på alla målningar.
De där konturerna har trots allt tagit mig rätt långt, såhär i efterhand.
* Alla illustratörsagenturer som inte ens svarar när man hör av sig och vill visa sina bilder. Skämmes! Säg åtminstone nej om ni inte vill se.
* Sen är det en hel hög till på den här listan, men de håller jag fortfarande hemliga. Men vänta ni bara, en dag ska ni allt få se!
Sluta Skylla På Talangen!
Nästan dagligen får jag kommentarer om talang, begåvning och någon slags medfödd gåva.
Detta stämmer såklart inte och jag blir alltid lite provocerad av det, trots att jag vet att det bara är välmenat.
Men jag sliter verkligen, övar och övar, försöker ta ut svängarna och testa nya grejer. Jag testar nya pennor, olika papper, gör miljarder misslyckade försök men jag lär mig hela tiden.
Att då säga att det är något medfött gör mig lite ledsen, det förminskar allt jobb jag lägger ner.
Det känns också lite nedvärderande mot yrket, att bara vissa kan bli det. De som föddes med det.
Jag tror aldrig man hade sagt till Ingvar Kamprad att han fötts med en talang att hitta på platta paket, att det nog är en ärftlig gen som gör att man kan bygga massvis med varuhus och leva livet.
Han har väl jobbat för det som vem som helst!
Visst tror jag att det finns en liten del medfött, kanske intresset för att teckna är ärftligt? Men ett intresse stannar vid att vara just ett intresse om man inte nöter in det, lägger otaliga timmar och månader och år på det. Det är ju först då man blir riktigt bra.
Hade jag lagt all den tid jag lagt på att teckna på att spela gitarr tex, hade jag varit grym på det också. Då hade jag helt plötsligt varit född med ”spela-gitarr-genen”.
Jag tror det är ett sätt att skylla ifrån sig att prata om talang istället för att se vad som ligger bakom.
Hörde något att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något.
10 000 timmar för att ”födas med en talang”.
Million Dollar Listing!
Förra veckan tecknade jag Fredrik. den berömda mäklaren.
Han har ett typiskt ”roligt-att-teckna-ansikte”. Vissa sådana kan jag se på stan och bara få ett sug efter att få teckna. När dragen är tydliga, då går min teckningsnerv igång.
Jag älskar Fredrik och älskar det programmet Million dollar listing.
Så framgångsrik ska jag också bli någon gång.
Men man måste ju börja någonstans.
Så jag börjar med Fredrik!
Update: Fredrik la precis ut porträttet på sin instagram: fredrikeklundny
Tack snälla du, you made my day!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
