Anna om Sig Själv!
Jag har gjort ett enormt navelskåderijobb med mig själv och känner mig extremt väl.
Jag har alltid varit väldigt fascinerad av mig själv och velat veta precis hur jag funkar och tänker i olika situationer.
Kanske är alla så, eller så har jag någon sort egocentrisk störning av något slag.
Efter miljoner timmar kan jag mig själv innan och utan.
Jag vet hur jag reagerar på olika saker och i olika situationer. Vad jag trivs med och vad jag mår dåligt av.
Det har gjort det mycket lättare för mig att säga nej. Vet jag att jag mår dåligt av något så säger jag nej, även om jag kanske ”borde” säga ja.
Hellre ett ärligt nej än ett falskt ja, som jag har broderat i källaren.
* Att prata inför folk tex, ger mig sådan ångest att jag får hjärtklappning och blir illamående och kan inte sova på flera veckor innan. Så det tackar jag nej till. Oavsett vad syftet eller anledningen är.
* Att ställa ut mina bilder ger mig väldiga komplex och jag ser mig själv i en stor öde lokal utan människor och där står jag helt ensam och hatar mig själv för att jag sa ja.
Så det brukar jag också tacka nej till numera.
* När jag får ett mail eller sms där det står ”ring mig”. Usch, det hatar jag, men brukar tvinga mig själv att ringa upp ändå och sen får jag handsvett och blir oftast nöjd efteråt.
* Tjejmiddagar är en tillställning jag inte känner mig helt bekväm i. Känner mig alltid så annorlunda, som att jag är en pappafigur när alla andra är i trä (konstig liknelse)
Efteråt brukar jag behöva sova jättelänge för att det varit en sådan anspänning att sitta och vara trevlig så länge samtidigt som man håller in magen och funderar på om man sagt något dumt.
* När jag blir jättemegaledsen så slutar jag ihop mig som en mussla, stirrar rakt fram och gråter inte. Sen är jag tyst i flera veckor och skakar varje gång jag pratar om det.
* Jag älskar spontanöl och tillställningar där jag inte hinner tänka efter. Då har jag som allra roligast. Gillar inte att ha saker inplanerat, då blir jag akut illamående och måste ställa in.
* Jag trivs som allra bäst när jag är helt ensam, tex när jag åker tåg med hörlurar eller sitter i min källare och syr. Då glömmer jag bort både tid och rum och samlar på mig ny energi.
* När jag tycker om någon så tycker jag om någon väldigt mycket. Det kan vara vänner och familj och vem som helst. Men går upp i det alldeles väldigt och vill helst säga att jag älskar dem femton gånger om dagen.
* Jag skriver elaka saker i min sko med stortån. Samtidigt som jag pratar med någon jag inte gillar så skriver jag med tån inuti min sko en massa elaka saker som jag aldrig säger såklart.
* Jag är väldigt ironisk och cynisk person och orkar inte umgås med människor som inte är det tillbaka, för då måste man alltid försvara sig när man sagt något som var menat som roligt, även om det var lite elakt.
Raffinerad humor kommer överst på min lista över favoritegenskaper hos människor.
* Jag gråter väldigt sällan av mig själv, men nästan alltid till tv-progam.
* Jag trivs väldigt bra med hur jag är och bryr mig absolut ingenting om vad människor tycker om mig. Det är en egenskap jag fått först på senare tid och jag värdesätter den så himla mycket. Ni ska bara veta vad man sparar tid på att aldrig tänka på vad folk ska tycka eller tänka om en!
Dagens Porträtt!
Jag har tecknat ett nytt självporträtt.
Jag ÄLSKAR att teckna självporträtt, det finns liksom oändligt att gräva ur, ändra, hitta på och göra om.
Just idag kände jag för att vara Megaman (det känner man väl alltid för egentligen) så då blev jag Megaman. Inte svårare än så.
Tror jag ska börja med en serie självporträtt med mig själv som olika karaktärer. Det hade varit himla kul att rita.
Jag och min storebror hade ett Nintendo 8-bit när jag var liten. Just Megaman 2 var mitt absoluta favoritspel (det och Super Mario 3, men de får väl bli nästa porträtt då)
Kommer fortfarande precis ihåg musiken, känslan, ja allt det där.
Har ett Nintendo 8-bit hemma nu med, men det bara hackar och låser sig när man försöker starta. Så jag får leva på de ljuva minnena från min brors rum, sittande i sackosäck i timmar och spela Megaman.
Det här är min hyllning till den känslan.
Anna & Morran!
Min bästa tv-serie genom tiderna är absolut Morran och Tobias på Svt! Har ni inte sett det så måste ni verkligen göra det!
Det är så sorgligt och fint på samma gång, tragikomiskt och jag känner igen mig så i Morran (vi har dessutom likadana tights)
Hon vill väl men det blir liksom inte alltid så bra ändå.
Jag var tvungen att teckna ett hyllningsporträtt till henne:
Annas Flow!
Jag är inne i ett bra flow nu, älskar när det händer!
Har en massa roligt jobb som ligger på hög och väntar på mig och igår bokade jag en ny biljett till Stockholm för att åka upp och dricka öl med Cissi! Wihoo!
Jag har tecknat henne två gånger nu och vi har lite hemliga planer ihop så vi tyckte det var dags att ses live och en öl har ju aldrig någon dött av.
Såhär har teckningarna av Cissi sett ut, två av mina personliga favoriter faktiskt.
För några veckor sedan fick jag ett uppdrag av Gummifabriken att teckna en bild av känslan som är här på fabriken (det är där jag hyr mitt kontor)
Så himla roligt uppdrag, att teckna en känsla!
Såhär blev resultatet, en plats för möten, sällskap, fika, barn, unga och gamla. Sen ett himla myller av vinklar och vrår (bor ni i närheten måste ni komma hit, skitfina lokaler verkligen!)
Igår gjorde jag klart en ny beställning som jag fick efter att ha visat bilden jag gjorde på min pappa och Knut. Tyvärr är det ju fler som har behövt gå igenom samma öde, att förlora en pappa så då är det fint att kunna göra en bild av morfar och barnbarn ihop. Såhär blev den:
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
