Annas Höst!
Det här är min absoluta favoritårstid!
Speciellt nu i början när det är krispig luft, halsduksväder, sol och löv överallt.
Passade på att ta lite bilder i trädgården. Eller försökte ta snarare.
Någon vill ju inte sitta still så länge.
Förra året såg han ut såhär, och då var problemet att han inte kunde sitta ordentligt så han välte ner i buskarna stup i kvarten.
Det problemet hade vi inte i år.
I år såg han ut såhär, det lilla jag lyckades fånga:
Sen familjeporträtt såklart, som Emils pappa tog på oss utanför vårt hus:
Annas Beställningar!
Jag har fått en hel del nya jobb på sistonde, dels efter porträttet på Aaron men såklart också från Schyffert-porträttet.
I början sa jag att det är klart jag hinner till jul, det är ju evigheter kvar. Men nu när listan är inne på sin fjärde sida inser jag att det inte alls är så säkert att jag hinner till jul längre!
Men jag ska jobba på så gott jag kan och det är väldigt roligt att så många av er gillar porträtten.
Jag har ändrat priserna lite efter sommaren så numera kostar porträtten olika beroede på hur många som ska vara med på bilden (ganska logiskt egentligen, förstår inte varför jag inte gjort det tidigare)
A4 börjar på 1500 och A3 börjar på 2500.
Fick frågan av en australiensisk läsare nu om ett porträtt på fjorton (!!) personer, det kan ni ju själva räkna ut vad det blir. Tror knappt att det är genomförbart ens.
Nu r jag iallafall färdig med det här familjeporträttet som jag hållit på med en mindre evighet käns det som (har ju visat lite steg för steg för er här)
Har också fått in en massa beställningar med teman.
Jag ÄLSKAR att teckna temaporträtt!
För några veckor sedan gjorde jag det här porträttet, med en himla gulligt par som gift sig i New York och ville ha Supermantema. Typisk skitrolig beställning att teckna!
Anna & Henrik Schyffert!
I somras såg jag en bild på Henrik Schyfferts instagram, från en båtresa med vinden i håret och solbränd näsa.
Jag sparade ner bilden i min inspirationsmapp, det gör jag alltid när jag springer på något fint (det finns en jävla massa i den där mappen kan jag lova)
Sen har den legat där och skrikit till mig att jag borde lägga undan allt annat och teckna den. Speciellt nu när det är höst och man längtar tillbaka lite till det där saltstänkta skärgårdslivet.
I vilket fall som helst så la jag upp den på min instagram, Henrik såg den och la upp den på sin och sånt är ju alltid himla fint!
Det går bra nu, känns som mitt tecknande helt plötsligt blivit snäppet vassare (händer ungefär en gång vartannat år) och det känns så himla roligt att bara få teckna bort ett par timmar.
Så tack Henrik, för inspirationen och det gråsprängda skägget. Det ligger på min topp tre lista över roliga saker att teckna.
Det är vid sådana här tillfällen man önskar man hade någon som jublade.
Den som alltid jublade högst var min pappa.
Hade han levt hade jag ringt honom nu, och han hade sagt: Bra, så ska de tas!
Sen hade han hållit koll på alla kommentarer, nya följare och likes och ringt på kvälle för att berätta hur många nya det kommit under dagen.
Jag saknar min jubelkör.
Anna Hjärta Emil!
Nu i dagarna har jag och Emil varit ihop i sju år! (gifta i tre)
Innan Emil hade jag förhållande där man var ihop ena dagen och gjorde slut nästa. Aldrig något som kändes säkert eller självklart.
Sen kom Han.
Sen dess har det varit han och bara han.
Det har inte alltid varit lätt men det har alltid varit värt det.
Vi har hållit varann hårt i handen när vi förlorat bebisen i magen, min pappa och Emils mamma.
Vi har stått vid varandras sida när det stormat och blåst och vi har backat upp när det behövts hjälp.
Vi tänker samma saker, säger samma saker. Fyller i och hjälps åt.
Emil är min klippa.
Han står stadigt när jag flyger omkring.
Han är realist och jag är en drömmare.
Han är saklig när jag är flummig.
Han är stabil när jag är bräcklig.
Han är smygrolig och pussar mig flera gånger om dagen.
Han ringer alltid och frågar hur jag har det på jobbet och avslutar med att vi ses sen.
Vi ses sen.
Vi ses alltid.
Jag älskar fortfarande när vi ses.
Tack Emil, för att du stått ut med mig de här åren, för att du orkat när jag inte gjort det.
För att du varit hemma med Knut så jag kunnat jobba precis lika mycket som du, för att du orkar gå till lekparken när jag vill vara ifred och för att du är den bästa personen jag vet.
Jag älskar dig.
Så himla mycket älskar jag dig!
SONY DSC
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
