Annas Äckellista!
Jag erkänner, jag älskar äckliga saker, som att klämma finnar på andra och sånt.
Här är min topplista:
– När det råkar växa två skäggstrån från samma hårsäck på Emil och det ena hårstrået är mycket tjockare än det andra. Då kan man ta en pincett och dra ut det så lossnar det nästan av sig själv och är vansinnigt tillfredsställande och ja, en smula äckligt.
– Finnar som sprutar på spegeln. Jag får nästan aldrig finnar längre (hade massor på ryggen förut men efter graviditeten har det försvunnit helt!) så tyvärr får jag inte njuta av detta särskilt ofta. Men jag uppskattar det fortfarande när det händer.
– Göra rent Knuts nappar. Det samlas en hel äcklig korv av damm och gammalt saliv runt själva suggrejen och att dra bort det där smutsranden är väldigt väldigt roligt.
– Ta en knappnål och trycka in i mitt gamla piercinghål i naveln. Det hålet läker aldrig igen och då samlas det smuts där i fast det är minilitet och när man petar in en knappnål så åker smutsen ut = jätteroligt
– Dra ut mitt enda skäggstrå med pincett. Jag har ett skäggstrå, har haft så länge jag kan minnas (det är ett släktdrag) och att få dra ut det med jämna mellanrum är väldigt kul. Känslan när man lyckas pricka det med pincetten, åh.
– Den gången Emil fick en inflammerad hårsäck i skägget och jag tog en nål och petade hål på den. Alltså jisses, min bästa dag näst efter att Knut kom tror jag!
– Gnaga av gammalt nagellack från naglarna och det lossnar i en stor flaga. Bäst.
– Dra ut näshår med pincett, bara för att det gör så jäkla ont, fast roligt på samma gång.
Japp det var allt, varsågoda att fylla i vidare äckel bland kommentarerna!
/mvh Snuskfia
Anna och Superman Projektet!
När jag gick i tredje klass fanns det en tjej i min parallellklass som retade sig på allt jag gjorde.
Minns en dag i syslöjden (vi hade en del lektioner ihop) och jag satt uppkrupen på min stol och broderade Musse Pigg i korsstygn, när hon plötsligt, från ingenstans skällde ut mig och sa att sådär kan du minsann inte sitta, att det bara var töntar som satt sådär.
Jag rättade genast till mig och stirrade ner på broderiet så hon inte skulle se hur ledsen jag blev.
En annan gång hade jag fått ett nytt mjukisset, turkosa mjukisbyxor med tillhörande tröja av mamma. Dessutom hade min docka, Kalle, fått ett likadant fast rosa. Jag var så himla nöjd!
När jag kom till skolan dröjde det inte många minuter innan hon kom fram till mig och sa att det minsann bara va småbarn som hade mjukisbyxor.
Minns så väl att jag kom hem och var så himla ledsen och sa till mamma att jag måste ha något så hon inte har något att säga mer. Då gick vi till Rabbit (minns ni den butiken, JC´s barnbutik) och jag fick en silverjacka. Robyn, som var det häftigaste som fanns på den här tiden hade silverjacka och nu även jag.
Så mallig jag var när jag kom till skolan och jag höll andan när hon kom fram till mig….
-Snygg jacka, sa hon och gick därifrån.
Jag kunde pusta ut. Om än bara för en stund. Men jag fick iallafall vara ifred i några veckor.
Andreas Jonsson har startat Superman Projektet. Det är ett projekt mot mobbing, om självkänsla, attityd och värdegrund.
Ett himla fint arbete och för att stödja det kan man köpa armbandet med texten Make The Change.
Köp armbandet HÄR och läs mer om Superman Projektet HÄR!
All förändring börjar med en dröm.
Jag drömmer om att Knut ska få gå i en skola där han slipper vara rädd även om han har mjukisbyxor, där han inte behöver ha det senaste och dyraste för att slippa bli retad.
Jag drömmer om att han ska få känna sig trygg i sig själv, trygg nog att kunna säga ifrån och säga emot.
Jag drömmer om att alla föräldrar uppfostrar sina barn att man får vara precis som man vill.
Anna Tipsar!
Just nu är jag en mycket dålig bloggare eftersom jag helt enkelt inte hinner blogga. Men om ni skulle få Anna-abstinens så är jag betydligt mer aktiv på instagram, heter AnnaRitar om du vill se Knutbilder och vardagsliv och vill du bara se teckningar, ska du följa mig på annaritar_illustrations.
Anna Jobbar!
…och jobbar och jobbar och jobbar!
November och December är alltid årets mest hektiska månader för mig, men det är samtidigt roligt att ha så mycket att göra.
Just nu håller jag på med att teckna bilder som ska vara med i en informationsfilm om en rullstol, jag tecknar flickor som ska vara modeller på hemsidan till ett klädföretag, jag har precis avslutat ett jobb åt kulturförvaltningen i Värnamo och har sexton beställningar att sätta tänderna i.
Så ja, jag har att göra så att säga.
Igår tog dessutom mina papprör slut, som jag skickar teckningarna i så jag fick akutbeställa en hög till, dessutom köpte jag nya klistermärken med mitt namn att sätta på det jag skickar iväg och har dessutom beställt vykort med mina bilder som snart ska finnas till försäljning.
Det här är några beställningar jag gjort senaste veckan (de flesta kan jag inte visa eftersom de ska bli julklappar men lovar att visa efter jul sen)
Ett porträtt i den ”slarviga” stilen.
Och ett porträtt i den superrealistiska stilen.
Gillar ni när jag visar beställningar, eller är det roligare att bara se mina egna teckningar?
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
