Dagens Porträtt!
Det här är egentligen inte dagens porträtt, för jag gjorde den förra veckan. Men det är ju inte så noga.
Min svägerska Matilda tar så himla fina foton och för ett tag sen tog hon ett alldeles extra fint på Majken, min lilla brorsdotter.
Min teckningsnerv satte igång på full fräs när jag såg bilden så jag var liksom bara TVUNGEN att göra en teckning av den.
Jag tecknar sällan bilder med ”ett helt motiv” det vill säga med bakgrund och hela faderullan, men det var faktiskt riktigt roligt. Fast väldigt många löv förstås.
Såhär såg den ut innan färg, tyckte nästan den var finare utan färg först, men nu har jag vant mig och gillar nog den md färg bäst:
Sen la jag till färgen och då blev det såhär:
Såklart ska Majken få den, hoppas hon blir glad!
Anna om Sorgen!
Nu har jag varit utan pappa i ungefär ett och ett halvt år.
Den första tiden ältade jag. Pratade om samma saker hela tiden, hade ständigt den där sjukhuslukten i näsan och plågades av minnesbilder jag bara önskade skulle försvinna. Dag ut och dag in, samma sak. Pappa pappa pappa. Dagarna gick och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle lära mig sortera i hjärnan. Sålla bort de sjuka bilderna och få fram de friska, byta ut sjukhuslukt mot brunsås och välanvänd stickemössa.
Sakta men säkert byts de ut. De där hemska sakerna finns kvar, glasklara och knivskarpa om jag blundar, men de kan numera lika snabbt suddas ut och bytas ut mot andra minnen. Om gin o tonic under björken, solbrända händer och känslan i handen när man drog den mot hans hår.
Jag får fortfarande många mail om det här, hur man gör när någon nära dör och jag vet aldrig vad jag ska svara. jag vet inte vad man gör och antagligen finns det ingen fiffig universallösning heller. Alla gör olika. Jag pratade och pratade, ältade och riktigt grottade in mig i det som gjorde ondast. Ända tills det inte gjorde ont längre.
Det är svårt att prata om sorg. Man vet inte vad man ska säga och jag märker fortfarande att folk kan skruva på sig eller bli obekväma om jag pratar om pappa. Men det gör jag ändå, ofta. För så länge man pratar om honom kommer han aldrig riktigt dö. Så jag pratar på, berättar om hans egenheter och hans cyniska humor, jag drar skämt på hans vägnar och jag kramar Knut en extra gång från honom.
Jag är klar med min sorg över att min pappa inte lever med. Det betyder dock att jag fortfarande kan bryta ihop och gråta över det, men det kommer jag nog alltid göra. Jag har nu vant mig vid tanken på att mitt liv numera alltid kommer innehålla ett hål och en sorg. Jag är inte samma person nu som jag var då, innan han blev sjuk. Jag är en ärrad och härdad version av mig själv men också starkare och vuxnare, mer medveten om hur jag fungerar i de mest otänkbara av situationer.
22 månader sedan jag kramade honom. Ändå vet jag precis hur det känns och det räcker för nu. Jag vet ju att jag kommer få en kram av honom igen. Det kommer bara dröja lite till nästa gång.
Dagens Outfit x 2!
Jag sa när jag var gravid att jag minsann INTE skulle bli en tightsmorsa som bara satt i tights och t-shirt med fett hår hela dagarna så fort jag fått barn.
Precis exakt en sådan mamma blev jag.
Orka klä på sig när man ändå får snor och dreggel på allting och vem hinner duscha. När barnet sover, sover jag också. Duscha är långt ner på min prioriteringslista.
MEN, för ett tag sa Emil till. Att nu är du faktiskt precis sådär du sa att du inte skulle bli.
Så jag har skärpt till mig, numera orkar jag duscha och klä på mig också för den delen (lite snor har väl ingen dött av) och jag känner mig faktiskt mycket gladare när jag slipper se ut som någon tagen direkt ur walking dead.
Så här kommer två bilder från gångna veckan:
* Randig tröja, Gudrun Sjödén
* Röd kjol, Zara
* Skinnjacka, MQ
* Halsduk och skinnskor, Lager 157
* Skjorta, halsduk och leopardshorts, JC
* Skor köpta i Köpenhamn
Anna om Papperskärlek!
Jag erkänner, jag är en pappersjunkie av rang.
Jag älskar att känna på olika kvailteér, tänka ut vad som passar till vad, älskar lukten av konstnärsmaterial och olika högar av papper!
Imorse steg jag upp tidigt som tusan för att gå på föreläsning om just papper. Det var papperstillverkaren Artic Paper som höll i föreläsningen som var sååå HIMLA bra!
För mig som gillar att nörda ner mig i sånt här som papper och pennor var det här ungefär som Formexmässan för en inredare eller Formel 1 för en biltokig.
Jag älskar´t!
Han gick igenom olika papper, skillnader, hur en trycksak ändras beroende på pappret, gloss och så vidare.
Jag har en förkärlek för matt papper och gärna tjockt sådant, som inte gör att pennorna ”blöder” och gärna med lite lite struktur på ytan.
Jag frågade även föreläsaren hur man vet om ett papper kommer blöda eller inte för det vet jag att ni frågat mig ofta och hans svar var helt enkelt att man får prova sig fram.
Jag tänkte tipsa om det pappret jag använder och det har länge varit (och är fortfarande till viss del) detta papper.
Skitbilligt och inte det minsta fancy men det är lagom tjockt, blöder inte och funkar väldigt bra till pennorna. Tror det kostar runt fyrtio kronor och jag köper det i bokhandeln.
Det finns även det här pappret, som är anpassat efter promarkers men jag har provat det och tycker inte alls om att det är så tunt! Det känns lite som smörpapper och har inte alls den där tyngden jag gillar (dessutom blir det buckligt av min handsvett haha) men alla tycker ju olika. Fördelen med det här pappret är att det inte suger pennor, Så om man använder detta så räcker pennorna betydligt längre än om man tex använder akvarellpapper som suger jättemycket färg.
När jag var i Köpenhamn i somras sprang jag på en jätterolig pappersaffär precis innan vi skulle åka hem och nu i efterhand ångrar jag att jag inte köpte hela butiken! Men det här blocket köpte jag iallafall, med jättetjocka fina papper där pennorna funkar ypperligt. Jag har det bara i A3 och skulle helst ha det i alla storlekar som finns men vet inte om det ens säljs i Sverige, någon som vet?
Det här är iallafall LÄTT det bästa pappret jag provat! (ni som beställer teckningar i A3 får det alltså på detta papper)
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
