Sverige alltså, det är ju så man skäms!

Min pappa vänder sig i sin grav när Sverigedemokraterna blir Sveriges tredje största parti!
Min pappa jobbade under många år med att omvända unga nynazister, han tog med dom till Auschwitz ihop med en kvinna som lyckats överleva koncentrationslägret. Hon berättade för de unga nazisterna hur det varit och de flesta av dom blev väldigt berörda av att vara på plats och se det och höra henne berätta om det.
Han lyckades omvända många ungdomar som var ute på djupt vatten och det är jag så himla stolt över!

Men nu går åren och de som överlevde koncentrationslägren är gamla och snart finns det ingen kvar som kan berätta om det, ingen som varit med om det.
Det är då folk glömmer, förnekar och upprepar.
Det är ju helt vansinnigt att med en sådan historia så kan ändå Sverigedemokraterna bli så stora!
Vad är det för fel på folk egentligen?

Man blir ju mörkrädd, skämmes för fan!

Jag har ryggskott!
Dvs det sämsta man kan tänka sig med en halvårsbebis som vill upp och ner stup i kvarten!

Det började egentligen med att jag stukade foten på midsommar. Vi var i Göteborg och skulle upp i skogen och kissa när jag halkade på en massa löv och stukade foten. Ville inte vara gnällig om att det gjorde ont så jag gick på den resten av dagen och kvällen trots att det gjorde vansinnigt ont. När vi kom till hotellet på kvällen var den dubbelt så stor och mörkblå.
Den stukningen gjorde ont i flera veckor efteråt och sen när det gått över så läste jag Martina Haags bok heja heja som jag skrivit om tidigare. Det var i den vevan jag började springa.
Tio rundor hann jag innan jag fick benhinneinflammation.
Den stukade foten hade satt sig som en låsning vid mitt knä och därför snedbelastade jag benet när jag sprang och då kommer benhinneinflammationen som ett brev på posten.

Just när det börjat släppa och jag kaaaanske skulle kunna börja springa igen så fick jag ryggskott.
När jag var gravid med Knut hade jag vansinnig foglossning från vecka 21 och kunde knappt gå och nu med en snedbelastad fot, en gammal ryggskada och en bebis som man bär runt på var liksom droppen för denna rma kropp.

Så nu haltar jag runt med min lånade TENS-maskin som strålar ut små elchocker i ryggen hela tiden för att jag överhuvudtaget ska kunna stå upprätt.
Emil är hemma från jobbet och tar hand om Knut så jag ska slippa bära och jag sitter i källaren och tecknar.

Jag hoppas ryggen ska bl bättre snart och sen ska jag få ett träningsschema att följa för att stärka upp både ben och rygg för att slippa få det såhär igen.
Jag säger då det, efter 30 rasar man tydligen i bitar!