Annas Jobb!
Idag är första officiella jobbdagen efter sommaren, så jag har givetvis senapsgula strumpbyxor som sig bör.
Åh det här är min bästa tid, när det är varmt ute fast tillräckligt svalt för att ha strumpbyxor och det liksom luktar lite mer höst ute.
Det känns bra att vara tillbaka vid mitt skrivbord och mitt källarkontor igen.
Fast idag har jag varit ute och ätit lunch och spånat om eventuella kontorsplatser igen.
Jag gillar ju det där med att ha kontor i stan, men jag är petig med hur jag vill ha det.
Det måste vara lugnt och helst utan skrikig musik, jobbar man så jobbar man, då ska det inte småpratas för mycket, vill inte ha någon som hänger över min axel och det måste finnas en dörr så jag kan stänga om mig. Sen får det gärna ligga mitt i stan och inte kosta skjortan också. Med andra ord finns det vissa krav.
Jag har mina drömplatser att sitta på hel klart, men de är så drömmiga att jag knappt vågar fråga.
Men vi får väl se, än så länge går det ingen nöd på mig. Jag gillar att sitta hemma och höra Knuts prat på övervåningen.
Men man får betydligt mer gjort när man kommer iväg lite och den biten saknar jag.
Ja ni, detta kommer bli en spännande höst, det känner jag på mig!
Dessutom firar jag just nu att det är tre år sedan jag slutade jobba på ett ”vanligt jobb” och helt vågade satsa på det här! Hej mig och heja företaget!
* Klänning från H&M
* Strumpbyxor från H&M
* Loppisfyndade sandaler från Swedish Hasbeens
* Glasögon från Smart Eyes
Annas Bröllopsdag!
Den 4 augusti hade vi varit gifta i två år och som regel åker vi bort och firar detta, så även i år.
Lotten (som inte alls lottades för det fanns bara ett självklart val) föll på Öland.
Öland är för mig som att komma bort och komma hem på samma gång. Jag flyr från allt i mitt vanliga liv och inuti känns Öland verkligen som mitt riktiga hem. Kan inte riktigt föklara vad det är, men det är nått i luften som bara känns hemma!
Jag bestämde (som varje gång jag är där) att jag måste köpa en sommarstuga där, sen när jag blir rik och berömd vill säga.
I trädgården ska det finnas vallmo och äppelträd och utanför taggtråd så jag får vara ifred.
Vi började vår resa med ett stopp i Kalmar och den klassiska turistbilden med Kalmarslott i bakgrunden.
Sen gick vi till Madeleines butik Bonbons! Så himla fint!
Jag har aldrig träffat henne förut men ”känner” henne via bloggen och teckningar jag gjort på henne och när jag fyllde 30 var det av henne jag fick min älskade Lilla My lampa!
Fint som snus allting och hon var precis sådär gullig som jag trodde hon skulle vara!
När vi hälsat och pratat och klämt på fina saker så hoppade vi in i bilen och åkte över bron.
Vi hade siktet inställt på Majas finloppis som vi hört både från mamma och Madeleine att den skulle vara toppen.
Efter många små slingriga vägar genom Ölandslandskapet kom vi fram och ja, den var fantastisk!
Tyvärr va jag så orutinerad att jag bara hade hundra kronor i kontanter så jag fick lämna kvar en massa fint som jag önskar jag hade kunnat ta med mig därifrån. Det var inte alls dyrt men svårt att välja vad jag skulle lägga den där hundringen på. Det blev en mössa, en body och ett par byxor till Knut (varför shoppar man bara till honom nuförtiden?)
Efter diverse loppisar så åkte vi till vårt riktiga mål för resan, nämligen Bo pensionat. Vi fick ett så himla fint rum och öppnade genast fönstret så att det luktade Öland genom spetsgardinerna!
När vi gjort oss hemmastadda och tagit en tupplur alla tre så gick vi en promenad i området för att se var vi hamnat.
Vi gick till café Mejeriet som tyvärr precis skulle stänga men vi hann köpa en glass iallafall. Knut nöjde sig med att käka på filten.
När vi kom tillbaka till pensionatet skålade vi i champagne som jag fått i morgongåva av Emil. Champagne att dricka på ett-årsdagen, en flaska vin till tre-årsdagen, en till fem-årsdagen och en till tio-årsdagen. Vi skulle alltså egentligen druckit champagnen förra året, men då bodde Knut i min mage så det var liksom inte aktuellt. Men nu så!
Kvällen avslutades med middag på pensionatet. När vi hade ätit upp och flyttat oss till sofforna så gick strömmen och de fick tända stearinljus i hela rummet. En engelsman som bodde på pensonatet fick feeling och började spela på flygeln som stod där. Perfekt avslutning på en perfekt dag!
På morgonen fick jag äta frukost med det här vackra sällskapet och så var den romantiska helgen över.
Så fint att bara åka iväg med sin familj, lägga bort mobilerna och prata med varann, berätta om tankar och framtidsdrömmar, åka på utflykter och pussas.
Två år som gift och många många fler år som bara väntar!
Annas Höstlängtan!
Såhär blir det varje år. Sommaren börjar leda mot sitt slut, butikerna fylls på med luddiga koftor och jag köper senapssgula strumpbyxor.
Min bästa årstid är utan tvekan våren och sensommaren, eller precis i början av hösten.
Jag gillar att man får sitta inne och att man kan bunkra upp med nya pennor och nya block, få sätta på sig raggsocka och oftast kommer det roliga jobb precis efter sommaren när företagen vill satsa igen.
Jag har redan köpt ett nytt block när vi var i Köpenhamn, med tjocka kritvita sidor och det känns så lyxigt att sätta pennan mot. Nu ska jag bara beställa hem ett stort lass pennor och sen är jag redo för hösten (nya strumpbyxor och raggsockor är redan inköpta)
Jag gillar sommaren också, men blir lite stressad av att man måste umgås, måste grilla, måste bara och man måste bli brun och vara ute ”innan det är försent!”.
På hösten är det helt okej att sitta inne och kura, att dricka alldeles för mycket kaffe och man jobbar absolut som bäst med regnet smattrande utanför.
Man kan sova ordentligt på natten utan att känna att man somnat i Saharöknen och Knut kan använda manchesterbyxor utan att gallskrika av värmeslag.
Förra hösten försvann i en graviditetsdimma. Jag var i Karlstad i en månad och tog körkort samtidigt som jag mådde så vansinnigt illa på morgonen. Jag sov middag i flera timmar varje dag och började redan få mage.
Det här året är det bara jag och en gullig bebis på utsidan istället. Betydligt bättre.
Så, kära höst, du är hjärtligt välkommen nu!
Två År!
Idag, för två år sedan stod vi redo att säga ja till varann och det var mitt livs bästa beslut!
Jag gifte mig med världens snällaste man, han som åkte trettio mil i snöstorm när min pappa var sjuk för att han visste att jag behövde honom, han som i smyg köpte den där antika ringen jag önskade mig, han som alltid förbereder picknick, som tycker lika mycket om att bara sitta och glo på folk som jag, som gillar utflykter och skogspromenader, som alltid litar på att mina knäppa inredningsidéer blir bra, som gillar kryddig korv och prova konstiga ölsorter, som har världens finaste skäggstubb och gulligaste ända, som alltid luktar gott trots att han är genomsvettig och som jag vet älskar mig mest av allt.
Tack för de här två åren, jag ser fram emot många fler!
Jag älskar dig!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
