Köpenhamn, Himlen och Kreatima!
Nu kan jag äntligen berätta om vad jag gjorde i Köpenhamn!
Jag var ditbjuden av Faber-Castell, det superstora pennföretaget!
Så otroligt roligt!
Så jag satte mig på tåget, åkte 1:klass och kände mig som en superviktig jobb-person hehe.
Kom fram och möttes av himmelriket! Alltså såååå mycket pennor, kritor, torrpastell, akvarellpennor, kol och tuschpennor! Jag blev alldeles matt och var tvungen att gå runt och oohh-a en lång stund.
Sen drog dagen igång. De hade flugit in en expert från Tyskland som skulle lära mig allt om pennorna, hur de var tillverkade, varför de inte går av när man vässar och miljoner saker till.
På kvällen gick vi ut och åt middag och jag fick alltså prata engelska hela tiden. Så himla bra träning och ännu bättre eftersom den ena var dansk och den andra var tysk, så kändes det lite lättare.
Jag fick ett hotellrum på femtonde våningen!
När jag satt där, ensam på kvällen sen och blickade ut över Köpenhamn så kändes det som hela världen låg för mina fötter. Älskar den känslan, när det känns som precis allt är möjligt.
Fick nypa mig i armen över var jag faktiskt befinner mig i livet just nu.
Hade på mig min bästa ”jag-är-iväg-ensam-chill-tröja” jag fått av Rabén & Sjögren.
Fick en kommentar om vilken lyx det är att kunna bo själv på hotell när man har en så liten bebis och att jag har så mycket egentid. Det beror ju helt på att vi har lagt upp vårt liv så. Nu var ju inte det här en lyxig egentids resa utan jobb, men eftersom vi delar lika på föräldraledigheten gör det att jag kan åka iväg när det krävs och vice versa. Det underlättar också betydligt att jag inte ammar förstås, men även det är ju ett fritt val.
Nästa morgon var det dags för mer pennkunskap, så jag fick masa mig upp från min otroligt sköna hotellsäng (som jag dock knappt sov något i eftersom man ju såklart inte kan somna när man faktiskt får) Jag var supertrött och det kändes som min hjärna gick på högvarv. Är ovan att få så mycket information på en och samma gång. Brukar ju mest sitta i min ensamhet och teckna. Försökte pigga upp mig med färg.
Efter några timmar på kontoret var vi klara och det bästa hände, de sa: -Förresten, du får ju ta vad du vill här, det är bara att plocka på sig!
Ehhh, JA TACK! Undrar om människor som inte tecknar förstår hur en sådan mening känns, ungefär som de där tävlingarna som fanns när jag var liten när man kunde vinna att få gå in i en leksaksaffär, plocka på sig allt man kunde på fem minuter och sen få det. Så kändes det!
Jag tog material tills jag skämdes och sen tog jag lite till!
Tur att jag hade med mig nästan tom väska när jag kom!
När vi var klara för dagen blev jag avsläppt inne i stan och fick några timmar av shopping. Dock hade jag ju som sagt med mig världens tyngsta väska så blev inte så mycket handlat, men lite iallafall.
Såååå, summa summarum av den här resan var alltså att lära mig mer om just Faber-Castell´s pennor, för den 9 Februari kommer jag sitta i Kreatimas butik i Stockholm och teckna, mellan 12-16 på lördagen. Då är det såklart fritt fram för dom som vill att komma dit och se hur jag göra mina porträtt, ställa frågor och känna på alla pennor.
Kom vettja!
Som ni vet är jag ju en väldigt folkskygg person så passa på, det är ett unikt tillfälle haha!
Hoppas vi ses!
Anna i Schladming!
För två år sedan vann jag en resa till Schladming i Österrike, då Lion Alpin utsåg mig till årets skidbloggare!
Så himla knäpp utmärkelse att få när man inte ens kunde åka skidor knappt, men kul såklart!
Att lämna bort en 2,5 åring en hel vecka och bara vara själva, var ett stort beslut. Sålänge skulle vi aldrig åkt om det inte vore för att resan just var en vinst.
Men, det visade sig vara vårt livs bästa beslut, för SATAN vad mysigt vi hade det!!
Alperna är så himla mycket mer än bara skidåkningen, även om den såklart är en VÄLDIGT stor del. Men just känslan, stämningen, ljuset och atmosfären får man ju även om man inte åker skidor.
Att lämna bort en så liten unge så länge anses nog inte alltid helt okej. Men för oss gav det vårt äktenskap så himla mycket.
Sova ostört, kunna dricka öl ihop utan att nån behövde gå hem och sova, prata till punkt och bara vara vi.
Komma ihåg varför vi är ihop över huvud taget.
Jag rekommenderar en sån resa till alla småbarnsföräldrar!
14 Saker Jag Saknar Med Att Inte Ha Barn!
Att ha barn är så himla roligt, men det kräver också vissa uppoffringar och man får göra avkall på saker man förr brukade göra.
När jag träffar folk utan barn så kan jag ibland bli en smula avundsjuk på all tid de har, bara att göra vad de vill med.
Det här är det jag saknar mest:
* Kunna gå ut ihop med Emil och gå hem när vi vill, inte när vi måste.
* Måla naglarna och låta dom torka utan att man behöver byta blöja/knyta skor/fräsa näsan under tiden.
* Få vara ensam hemma. Med barn är du ALDRIG ensam hemma och det är verkligen något jag saknar!
* Sova till lunch bara för att jag känner för det.
* Få skjuts hem på natten. Nu är ju alltid den andre hemma med barnen och kan inte åka iväg, så då får man snällt ta sig hem bäst man kan.
* Pussla 3000 bitars pussel på köksbordet och kunna lämna det så i flera veckor.
* Alla pysselprojekt man kunde göra utan att bli avbruten eller få ofrivillig ”hjälp”.
* Få prata till punkt.
* Basta efter badet på badhuset utan att någon rullar runt på golvet och kippar efter luft och stånkar att han dör av värmeslag.
* Träna vilken tid på dagen man vill.
* Ligga på en filt på stranden utan att få sand på den.
* Kunna vara borta längre stunder hemifrån utan att packa med sig matsäck.
* Ta på sig ytterkläderna och gå ut, på sisådär två minuter. Istället för att planera påklädningen en halvtimme i förväg.
* Prata med sina vänner när man ses och faktiskt hinna lyssna på vad de säger.
Förutom de här 14 grejerna, så är resten av livet med barn fantastiskt!