Anna och Läskiga Tanten!
I förrgår när jag kom till huset ställde jag mig i vårt blivande sovrum och målade garderobsdörrar. Det var fortfarande mörkt utanför och jag hade lampan tänd så jag gissar att jag syntes ganska bra för folk som var på utsidan.
Plötsligt hör jag hur någon gormar och skriker utanför så jag vänder mig om för att se vad det är frågan om. Då är det tanten i huset bredvid som öppnat sitt fönster och står och skriker det ena värre än det andra till mig!
Jag, som är ensam hemma, blir fullkomligt livrädd och lämnar genast rummet och står och gömmer mig bakom en vägg tills jag hör att hon stänger fönstret och försvinner. Snabbt som ögat springer jag fram och drar ner persiennen och släcker lampan så hon inte ska se mig så tydligt. Återigen hör jag hur hon öppnar fönstret och börjar skrika åt mig där jag står bakom persiennen fullkomligt stelfrusen.
Är det något jag är rädd för så är det galenpannor som man inte vet var man har och nu bor jag granne med just en sån!
Jag trevade efter min mobil i mörkret och ringde till Emil och berättade om den läskiga tanten i fönstret.
Han sa att det inte var något att bry sig om och att jag skulle fortsätta med mitt och strunta i henne.
Jag gick och satte mig i vardagsrummet istället och började montera ihop ikeamöbler, då öppnar tanten ett annat fönster och skriker för full hals att jag ska lämna huset, att jag är en knarkhora och sådär håller hon på.
Jag kryper över golvet till ett hörn där hon inte ser mig och sen ringer jag polisen.
Vettskrämd förklarar jag för den snälla polisen om tanten och att jag inte vill vara ensam hemma om hon ska hålla på sådär.
Polisen säger att tanten säkert är sjuk och inte är farlig men det tröstar inte mig det minsta så när vi lägger på ringer jag Emil igen som får komma hem och rädda mig där jag sitter ihopkurad i ett hörn av vardagsrummet.
Jag förstår att hon är dement och sjuk men det känns ändå så himla obehagligt att ha det såhär och jag som hade som drömbild med huset att kunna sitta ute på altanen i vår och dricka kaffe med bebisen har nu helt fått släppa den bilden för det är på ”tantens sida” och jag törs inte gå ut där längre.
Igår fick Emil vara själv i huset för jag ville inte åka dit och när han stod och målade skrek tanten åt honom hela kvällen och sen hade hon enligt de andra grannarna fortsatt gorma resten av kvällen även när han åkt därifrån.
Vi har ringt polisen och hemtjänsten och något måste hända för såhär kan vi ju inte ha det!
Känns så himla tråkigt att inte få vara ifred och vara just sådär lycklig som jag egentligen är över huset, utan att en dum tant ska komma och förstöra allting!
Flyttade från ett hus utan grannar och fick istället en mardrömsgranne!
Fan!!
Idag kommer Emil och hämtar mig efter jobbet så åker vi till huset båda två, för när han är med så gör det inget om hon skriker. Då känner jag mig ändå trygg som har honom där.
Jag vill ju också renovera och fixa vidare, även om jag inte längre törs göra det ensam.
Jävla tant som förstör på det här viset!
Gravid + & -!
Nu har jag varit gravid i 235 dagar och har således runt 45 dagar kvar så jag tänkte sammanfatta min graviditet lite. Nu när det börjar dra ihop sig till leverans.
För det första så har jag varit en av dom som inte älskat att vara gravid. Jag har int etyckt det varit romantiskt och rosaskimrande på något sätt utan har mest sett det som en transportsträcka. Men vissa saker har jag älskat, det som varit bäst är:
* Vecka 20-30. Då var magen tillräckligt stor för att synas men ändå inte för tung att släpa runt på. Illamåendet hade gått över och man kände sig riktigt fin.
* Sparkarna! Det här är det jag kommer sakna med att vara gravid. När man ser hur magen ändrar form och Någon glider förbi där inne! Det är en väldigt häftig känsla! Bara tanken på, att under huden, någon centimeter in, finns lilla ungen!
* Hyn. Jag har fått fantastisk hy av att vara gravid och linjerna under ögonen har slätats ut och det där omtalade ”gravid-glowet” kan jag faktiskt hålla med om.
* Anledningen att inte göra ett smack. Man FÅR sitta i soffan, man FÅR vila mitt på dagen och man slipper köra ved. Lyx!
* Kunna ha tighta små fodralklänningar. Innan jag fick gravidmagen var jag alltid orolig att magen skulle synas, att jag skulle se tjock ut eller att kärlekshandtagen syntes så jag undvek allt som var tight runt just den delen. Men nu när man är så väldigt tjock, så är det roligt att framhäva det så nu har jag mer än gärna tighta saker över just magen!
* Håret. Mitt hår rasade av i början av graviditeten, så mycket att jag trodde att jag knappt skulle ha något kvar alls! Men sen slutade det och nu är det tjockare än det någonsin varit förr. Tyvärr så lär det väl trilla av efter att bebisen är ute, men jag passar på att njuta så länge jag kan.
* Att folk ler åt en! Jag vet inte vad det är med människor och gravida, men plötsligt skiner alla man möter upp och tittar på magen och sen nickar lite snällt åt mig. Tänk om det alltid var så!
Okej, nu till minussidan som jag befarar kommer bli betydligt längre än plussidan.
* Otympligheten. Jag känner mig som ett gigantiskt mumintroll som blivit uppäten av en Barbapappa! Allting jag gör just nu är jobbigt! Stå, gå, sova, röra mig! (tänker ofta på min favorit Plura, som går runt i det här tillståndet jämt!)
* Andfåddheten. Jag blir HELT slut av minsta ansträngning. Det står överallt att hjärtat jobbar hårdare och att det är därför man blir så andfådd. Att ta mig upp från sängen är ungefär som att försöka resa sig upp med för långa längsskidor som trasslat ihop sig. Ett jävla meck med andra ord!
* Att inte kunna vara som vanligt. Förut hade jag energi att måla om ett helt hus på två dagar, nu MÅSTE jag vila vara sig jag vill eller inte och det är oerhört frustrerande när huvudet vill men kroppen inte orkar.
* Illamåendet i början. Jag har lidit av spyfobi så länge jag kan minnas och var uppriktigt rädd för att bli gravid då jag visste att det kunde innehålla en hel del illamående. Det gjorde det också, men ändå lindrigt mot hur det KAN vara. Men visst spydde jag, både en och två gånger. Fick stanna bilen och gå ut, spydde i sängen och kunde inte ens tänka på sparris som tidigare var en favorit utan att behöva springa iväg och spy. Mina värsta veckor var mellan 12-19 men sen var det lugnt på den fronten som tur va.
* Att ständigt känna sig lite bakfull. Jag har aldrig mått riktigt bra som gravid utan man känner sig alltid lite seg, lite illamående, lite bakis utan att för den delen ha fått dricka en enda droppe vin!
* Att inte få dricka vin med min man. Att dela en flaska vin, tända i kakelugnen och lyssna på raspiga vinylskivor är ju så himla mysigt. Visst är det mysigt utan vin också, men just det där lugnet som infinner sig, när man tappar tiden och sitter uppe och pratar halva natten. Åh vad jag saknar det!
Dessutom har vi inte kunnat fira med champagne på hur länge som helst! Varken huset, graviditeten, stipendiet eller Emils nya jobb! Det får vi ta igen när bebben är på utsidan!
* Foglossningen. Jag har haft vansinnigt ont i ryggen till och från, så ont att jag knappt vetat var jag ska ta vägen och mest legat och pipit och gnällt över hur ynklig jag är. Har även haft bedrövlig foglossning i blygdbenet som gjort att det känns som hela jag håller på att delas mitt itu varje gång jag tagit ett steg. Skönt.
* Att alla bara vill prata graviditet med mig, berätta sina förlossningshistorier och skräckupplevelser! Det är aldrig någon som frågar om min åsikt längre, vad jag tycker eller hur jag känner. Bara om det rör hur jag mår, tycker eller känner med graviditeten såklart.
* Segheten. Jag kan inte längre ta mig från punkt a till punkt b på en viss tid utan måste lägga på en massa marginal för att jag går så himla sakta nu för tiden.
* Magen. Då menar jag inte bebismagen utan själva magen. Känns ungefär som jag ätit ett kilo cement till frukost de senaste åtta månaderna. Jag har provat allt, alla huskurer, alla mediciner och allt som finns att få tag på. Inget hjälper. DET har sannerligen varit frustrerande.
* Läckande bröst. Nu är vi inne på härliga saker va? Har sen vecka 25 ungefär vaknat i en pöl av bröstmjölk varje morgon. Väldigt mysigt. Not.
* På tal om bröst så hamnar även det på minuslistan. Mina bröst har blivit enorma av att vara gravid! Jag hade redan en hel del sen innan så ett tillskott var INGET jag strävade efter! Detta har påverkat min rygg ordentligt men också min garderob så allting är för litet runt den delen (om magen då förstås) Önskar mig en bröstförminskning omgående när det här är över, annars klipper jag av dom själv!
Sådär, det var väl listans plus och minus.
Allt på minuslistan kommer jag med strörsta sannorlikhet glömma inom kort så därför skrev jag det här så jag kan gå in och läsa och se att barn nummer två, får vänta MINST tre-fyra år för det här med att vara gravid, det är verkligen inte min grej!
Veckans Schema!
Såhär ser veckans planering ut i huset:
* Måla klart taket i barnrummet, rätta till det rosa så det blir färdigt.
* Måla plastmattan i barnrummet svart! Färgen står redan och väntar.
* Måla vardagsrummet vitt och burspråket ljusgrått/turkost.
* Riva ner strukturtapet i ”loungen” och tapetsera väggen med Stig Lindberg-tapet.
* Laga ett stort lass med korvstroganoff som räcker hela veckan.
* Beställa heltäckningsmatta till sovrummet.
* Flytta mitt kontor och göra färdigt det.
* Köpa gardinstänger.
* Klura på hur vi ska kunna få in vår diskmaskin.
* Tvätta alla bebiskläder och packa BB-väskan!
Men idag är min ”lediga” dag så nu ska jag sätta tänderna i Elsas header-tävling!
Anna & Emil Renoverar!
NU, nu äntligen kommer det lite bilder från vår pågående husrenovering! Dock är bilderna oskarpa och jättedåliga, tror vår kamera har sett sina bästa stunder och nu börjar tappa stinget alldeles. Får skriva upp en ny på önskelistan.
Iallafall, här kommer några oskarpa bilder, bättre än inget.
Vi börjar med det roligaste rummet, det jag såg mest fram emot att hugga tänderna i, nämligen barnrummet!
Såhär såg det ut när vi började:
Taket var mörkbrunt och alla lister också, väggarna beiga och på golvet ligger det en plastmatta.
Vi började med taket! Först målade vi rosa i alla ”ränder” och sen rollade vi de breda bitarna vita (här är det fortfarande lite gulvitt innan vi hittade en färg som täckte) nu ska jag bara finputsa det rosa så det inte syns något vitt där och sen är taket klart!
Alla lister och väggarna målades vita. Elementet var målat i nån gulaktig färg som såg väldigt smutsig ut mot det vita, så jag målade det knallgrönt! Jag använde vattenbaserad lackfärg som var väldigt tunn och rinnig så måla försiktigt så det inte blir massa fula rinnmärken. Det täckte helt på två strykningar (här är det bara fotat efter en strykning dock)
Att måla element i färg är mitt bästa piff-trick! De står ju ändå där och är fula, då kan man lika gärna göra nått bra av det. Någon kommenterade på instagram att det är så tråkigt att bo i hyreslägenhet när man inte får göra något sånt, men jag har målat element även när jag hyrde lägenhet. Tricket är bara att inte fråga om lov! I värsta fall måste du måla vitt igen när du flyttar men det kanske det kan vara värt om du ska bo där ett tag.
Vår strategi när vi renoverar den här gången är att jag är i huset från sju på morgonen när Emil åker till jobbet. Sen målar jag så mycket jag orkar, tak och lister och allt vad det nu är tills han kommer hem vid fyra. Då hjälps vi åt att renovera vidare ungefär i fyra timmar till innan vi åker hem och somnar på momangen.
Det är MYCKET roligare att göra det ihop och vi har sagt att vi är nästan som bäst ihop just när vi håller på med sånt här. För han litar på mig och jag på honom, han gör ordentligt och jag gör fint, vi är överens om att ju mer färg desto bättre och gillar knäppa lösningar och nya ideér. Vårt motto är: blir det fult eller fel är det bara att måla över och göra om.
När man tänker så känns det mycket lättare att våga testa lite nya tankar!
Nu till sovrummet!
Började med att dra ner strukturtapeten på väggen bakom sängen. Det gick lätt som en plätt och lossnade i ett enda stort stycke (lyckan i det alltså!) Tapeten under tyckte jag var fin.
Emils pappa kom och hjälpte oss med tapetseringen som han alltid gör. Mycket bra med några extra händer.
Först skulle det räknas och tänkas en hel del då vi bara köpt två rullar tapet fast vi egentligen hade behövt tre. Vi var nämligen för snåla och det fattades så lite och tapeten (från Ferm Living) är så hiskeligt dyr så vi klurade och klurade och kom fram till att två nog skulle räcka om vi tänkte till lite.
Så vi avslutade tapeten lite längre upp från golvet än annars och sätter istället en bredare golvlist där, bakom sängen är det ändå inget man märker. Vips, så räckte två rullar!
Det blev till och med lite tapet över så när Emil var på jobbet, fixade jag till garderoberna så de blev såhär fina:
En lampfot i furu som jag köpt på loppis för 15 kronor för att den hade fin form fick sig ett varv med färg så nu kommer den passa fint i sovrummet. Ska bara fixa till en fin skärm, men det blir ett senare projekt.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
