Då & Nu!
När jag packade ner min ateljé så hittade jag gamla teckningar från när jag precis började blogga. Väldigt kul att se skillnaden, vad som hänt under snart sex års konstant tecknande. När jag startade bloggen i april 2008 såg mina teckningar ut såhär:
Det senaste årets bilder, har sett ut såhär:
Så ser ni någon skillnad?
Ibland när jag är färdig med en teckning kan jag stirra på den och inte för mitt liv förstå hur jag gjorde när jag tecknade den! Det är som att handen går av sig själv.
Som den sista bilden, den svartvita på pappa. Den är mer lik pappa än han var lik sig i verkligheten och ibland får jag förfrågningar om porträtt och de skickar med den som referens, men nej, jag kan aldrig göra ett sånt porträtt igen.
För jag vet inte hur man gör.
Anna Om Den Stora Inredningsveckan!
På måndag får vi nycklarna till huset!
Det känns nervpirrande, skrämmande och alldeles alldeles underbart!
Eget hus, så himla stor grej och massvis med vuxenpoäng på det!
Eftersom jag har fördelen att göra precis som jag vill hela dagarna så tänker jag vara i huset från sju på morgonen till sent på natten och fixa, fixa och fixa!
Jag har packat ner allt man kan tänkas behöva i renoveringssammanhang, hammare, hushålsspapper, pensel, rollers i massa olika storlekar, maskeringstejp, skruvmejsel, tvättsvampar och en kudde att ligga på när jag måste vila mellan varven.
Min plan för veckan är följande:
– Måla om barnrummet vitt. Det är just nu beige och inte särskilt spännande. Taket är i brunt trä och jag har lite olika planer angående det, kanske blir det randigt eller orange?
– Dra ner strukturtapet i sovrummet så vi kan få upp den ljuvliga ferm living tapeten som ligger här ihoprullad och bara väntar.
– Montera ihop spjälsängen och bädda fint.
– Skruva upp skötbordet på väggen och ställa i ordning alla tvättlappar och små burkar och pinaler.
– Tvätta alla barnkläder och hänga upp på tvättlinan. Sen njuta av hur himla gulligt det är med strumpor som är så små att de hinner ta slut innan de ens hinner börja.
– Dra ner strukturtapet i vardagsrummet så Stig Lindberg tapeten kan komma på plats.
– Måla kakelfogarna i köket svarta.
– Skruva ihop ikea hyllor och bygga en garderob av dom.
– Skruva ihop nya badrumsskåpet och ställa in nagellacken i färgordning.
– Hänga upp rosentyget och lägga in den rosa mattan i ateljén.
– Köpa gardinstänger.
– Måla om kökssoffan och klä om den i nått piffigt tyg.
– Köpa vita lampskärmar och måla dom med textilfärg.
– Skruva upp stringhyllor och ställa in fina saker.
Ja det var den veckan det. Kommer antagligen inte ens hinna med en fjärdedel men det är en världslig sak, vi har ju all tid i världen!
Mellan varven måste jag nog som sagt vila, annars är det stor risk att den här lilla bebisen ploppar ut mitt under skruvandet och fixandet. Fast det gör inte så mycket, vi bor nära sjukhuset 😉
Annas Arbetsro!
Som ni vet vid det här laget så hyr jag inte längre något kontor i stan.
Istället sitter jag nu, väldigt provisoriskt, hemma i gamla huset i väntan på att vi får nycklarna till det nya.
Jag har egentligen inte tecknat alls under några veckor från det att jag flyttade ur gamla kontoret, behövde ledigt och vila upp mig.
Men nu, när helgerna och julledigheten är över har jag köpt nya block, provat nya pennor och inspirationen är på absolut topp!
När jag först bestämde mig för att skaffa ett kontor så tyckte jag att det kändes helt fantastiskt att få ett ”jobb” att gå till, personer att fika med och komma hemifrån en stund.
Mitt första kontor hade egen dörr och jag fick i stort sett göra vad jag ville där inne i mitt lilla krypin. Älskade att det stod Anna Ritar på skylten utanför, att jag kunde stänga dörren och vara försjunken bland pennorna i timmar.
Sen blev hyran lite väl saftig efter några år så jag bestämde mig för att byta kontor. Det var då jag flyttade in på reklambyrån.
Tänkte att det kreativa skulle passa mig, sitta med andra som också tänkte i kreativa banor och kanske kunde vi inspirera varann.
Där satt jag i mitten av ett kontorslandskap, utan dörr och ingenstans där jag kunde fly om jag ville vara ifred.
I början gick det jättebra även om jag alltid haft svårt för det där med att inte kunna stänga om mig, men när jag blev gravid blev mitt personliga space ännu mer nödvändigt än innan och jag började känna mig obekväm av att sitta sådär ”utsatt”.
Jag som helst jobbar under total tystnad fick nu lyssna på tre olika sorters musik samtidigt (varav ingen av dom var min) och försöka koncentrera mig medans det ropades koder och mallar hit och dit genom rummen.
Det var en kreativ miljö, för sådana som blir inspirerade i ett sånt jobbflow.
Det blir inte jag och det märktes i slutet väldigt tydligt.
Jag kunde knappt teckna längre, bara ville hem. Ville ha tyst. Ville bort. Ville vara ifred.
Så jag flyttade hem igen.
Nu är jag tillbaka på ruta ett, där jag började för tre år sen (eller är det fyra?)
Hemma.
Fast med mig i bagaget har jag massor med nya kontakter, nya uppdrag på min CV och massor med erfarenheter jag aldrig hade fått annars.
Jag vet att detta inte är någon långsiktig lösning. Jag gillar trots allt att ha ett kontor att gå till.
Men just för tillfället, så känns det så himla bra!
Ensamt, kreativt och alldeles, alldeles knäpptyst.
Dagens Tjockis!
Det är en sanning med modifikation, det är nämligen gårdagens tjockis.
Igår var vi på föda barn-kurs. Så himla bra och jag blev faktiskt betydligt lugnare efter att ha varit där så nu känns det riktigt bra!
Tänk, att om ynka sju veckor, fjuttiga 56 dagar, så är hen här!
Försöker komma på något jag absolut tänkt göra innan jag får barn, men tror faktiskt jag betat av det mesta.
Jag har bott i konstnärskollektiv, åkt på tjejresa till Turkiet, vänt på dygnet, varit i New York, gift mig, köpt hus och dansat hela natten.
Vad mer kan man begära?
Nu börjar snart det nya livet, med barnvagnspromenader och skötväskor, med förseningar och vakna nätter.
Som jag längtar!
* Gravidjeans, H&M
* T-shirt, gammal från MQ
* Körsbärssjal i håret, Shock
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
