Annas Jullov!
Jag är tillbaka!
God fortsättning på er! Själv började jag det nya året med att få magsjuka, dvs min värsta grej. Men samtidigt måste jag säga att det är skönare att vara den som är sjuk, än att vara den som oroar sig för att bli sjuk. Dessutom var det ganska snabbt överstökat.
Men nog om tråkigheter. Nu är det nya tider och såhär i början av året tycker jag det är så härligt med en nystart. Jag var dessutom så himla klyschig att jag startade ett mammafitness-konto dagen efter nyår. Det var jag antagligen inte ensam om men känner mig väldigt taggad på att komma igång.
2019 ska bli året jag kommer tillbaka på banan, känner mig stark och som mig själv igen. Det ser jag fram emot!
Nu har det varit ett låååångt och väldigt lugnt jullov, precis vad jag önskade mig.
Vi tittar lite på hur det såg ut:
Vi firade jul ihop med Emils syster med familj i Vaggeryd. Det var verkligen en perfekt jul, precis lagom stojig och högljudd, barnen lekte och vi åt god mat. Så skönt att inte vara så många och ha barn som numera kan leka själva med varann, så man faktiskt kan få sitta ner en stund och prata.
Farfar Bengt och lill-Stickan.
Vi har numera som tradition att åka till min mamma på julaftonskvällen. Så himla skönt att sätta sig i en tyst bil och ha tre timmar på vägarna framför sig. Det är ingen trafik på julafton och barnen somnar direkt så jag och Emil får prata ostört med varann (eller i det här fallet, sjunga med ostört till diverse Disneylåtar). Så fin jultradition.
Älskar mellandagarna i Karlstad. Vi bara är, umgås, går långa promenader, sover middag, spelar spel och går på badhuset.
Jag fick egentid att gå på stan, utan barn och utan man. Bara jag. Höjden av lyx att få prova kläder i lugn och ro utan att någon är kissnödig eller irriterad. Livet!
Vi åkte på utflykt till Antik och Design i Molkom. De har sålt mina målningar i 13 år nu! Galet! Fast jag behöver verkligen uppdatera, evigheter sedan jag målade nått i olja nu.
En morgon lyxade vi till det med hotellfrukost på Plaza. Jag hade ett presentkort för två som jag fick på lanseringsfesten för JWHF och så bjöd vi med oss mamma. Sån mysig grej!
Väl hemma igen har vi alltså firat nyår, haft magsjuka och åkt skidor! Knut är en riktig fena på slalom och nu har han äntligen fattat tekniken så nu både plogar och svänger han helt själv. Emil grät nästan av lycka när han knäckte hur man gör.
Jag är ingen skidåkare och kommer aldrig bli. Jag är helt enkelt för rädd för att slå mig. Men jag gillar ju att sitta i solen förstås, så fjällsemestrar funkar utmärkt även om man inte åker skidor.
Vi har bokat en resa till Branäs vecka 11 med några kompisar. Jag har tagit på mig den tunga rollen som passare av Stig. Sjukt jobbigt, verkligen. Tänker mig husvägg i lä, ett glas prosecco och sovande bebis 😉
Den här lilla minipersonen har vi hunnit lära känna ordentligt under jullovet och det har visat sig att han är den lättaste ungen ever! Han är liksom aldrig ledsen och är han det så är det antingen mat, byta blöja eller sova och fixar man bara det så är ordningen återställd. Han verkar helt enkelt väldigt tillfreds med livet och det är vi evigt tacksamma för!
Älskade Knutte och också landat i sin roll som storebror. Tror den här ledigheten ihop var nyttig för oss allihop. För att lära känna varann, hitta rätt i vår nya vardag och bara kunna vara familj. Det finns plats för alla och det känns så himla skönt att vi landat nu.
Det blev bra.
Nu är vi fyra.
Ensam i Köpenhamn!
Nu ska jag skriva sådär som de stora bloggarna gör och som jag hatar, men nu gör jag det ändå: jag har fått ett nytt jobb! Får snart berätta mer och förhoppningsvis vet jag lite mer själv snart också. Just nu är det lite luddigt, men ändå!
Det känns väldigt spännande och en smula läskigt också förstås, men jag har lärt mig att jag klarar mycket mer än jag tror. Speciellt efter att jag gjorde den där liveteckningen på engelska för Winsor & Newton.
Efter det är jag inte rädd för nått!
Det första jag ska göra är iallafall att åka till Köpenhamn.
Ensam.
Känns pirrigt och fint på samma gång.
Älskar dock att bo ensam på hotell, det är höjden av lyx. Man får vara precis hur hopplös och ful man vill, äta pommes i sängen och bajsa med öppen dörr.
Livet med andra ord!
Så fort jul och nyår är överstökat hoppas jag kunna berätta mer!
Mina Barn!
Tacksamheten över att de här två är mina. Så obeskrivligt!
Ibland tittar jag på dom och tänker ”det är såhär de blev, såhär ser mina barn ut”
Man har ju tänkt ända sen man va liten på hur ens liv skulle bli, hur ens barn ser ut och vem man skulle gifta sig med.
Såhär blev det.
Allt jag någonsin kunnat drömma om.
Stoltheten jag känner över Knut. Hur fin han är, hur han bryr sig så mycket om andra och oroar sig över att alla ska ha det bra.
Hur han var ledsen över att julskinka kom från grisar och hur han kryper upp bredvid mig i soffan och viskar -mamma…..
Hans försiktiga sätt och hans tydliga språk. Hur himla roligt det är att hänga med honom, allt storslaget han säger och hur poetisk han är.
-Mamma, jag äter luft, det smakar vind.
Nya lilla Stig, som jag inte ens trodde jag skulle ha plats för i hjärtat. Han som slagit omkull mig alldeles och knockat mig med kärlek. Så näpen med sin lilla uppsyn och små gurglande ord.
Han är så lätt, jag har fortfarande inte en enda gång under de här två månaderna ens tyckt att det varit jobbigt med en bebis.
Med honom är livet enkelt.
Sen att se dom ihop. Det bästa av allt.
Mina finaste små pojkar.
När Knut tappat en ögonfrans och skulle önska sig något häromdagen och viskade
-Jag önskar att jag aldrig ska skiljas från min brorsa
Mina Kläder 2018!
Att sammanfatta mitt år med vad jag hade på mig blir en smula speciellt i år eftersom jag var gravid större delen av det och efter det för stor för mina vanliga kläder.
Men jag försökte iallafall klä mig så gott jag kunde, trots växande mage.
Vi kikar:
Den här dagen hade jag fått reda på att jag var gravid, därav helt lycklig uppsyn. Skjortan är från Gina Tricot men köpt på Erikshjälpen. Hann bara ha den denna enda gång innan den blev för liten.
Nu började det synas lite. Tror det här är vecka 12 eller 13, så ganska stor mage tidigt.
Försökte kamouflera hur himla illa jag mådde hela tiden. Kunde inte ha några plagg som satt åt det minsta lilla utan att få kväljningar. Bara jag tänkte på gravidtights så mådde jag illa.
Försökte ha så mycket långa klänningar som möjligt, så jag kunde ha knästrumpor under och slapp nått som tryckte på magen.
Gick på gala med Emil och kände mig supergravid. Nu i efterhand tycker jag knappt det syns.
Jag köpte ny baddräkt i XL för att kunna ha hela graviditeten. Älskar den fortfarande så mycket! Från monki.
Vi åkte på romantisk weekend till Gdansk och jag hade på mig min mjukaste klänning från Miss Clarity som jag fått av underbara Clara och såklart min älskade kaftan, bästa gravidplagget!
Ännu en klänning från Miss Clarity. Kläderna är inga gravidplagg men ändå perfekta för ändamålet!
Jag åkte till Malmö för att hänga med JWHF-gänget! Hade blommigt på dagen men bytte om till svart lagom till middagen. Ångrar det fortfarande, helt fel gäng att vara svartklädd med!
Jag använde mig stretchigaste Marimekkoklänning som jag älskar, men aldrig törs använda för den är så tight. Nu när magen var stor av en anledning kändes det bättre.
Började må bättre och kunde klä mig lite roligare, när det inte behövde vara spy-anpassat. Köpte fotriktiga sandaler.
Mer kaftan!
Satte i löshår och använde min mest likeade klänning! Det här är heller ingen gravidklänning men funkade bra en stund iallafall. Från Mango.
Hade träningskläder för gravida, från Training for pregnant. Ser fram emot att använda dom även nu, när jag ska börja träna igen. Fast utan gravidmage den här gången, men minst lika mycket mage ändå dessvärre.
Den här klänningen var en succé! Älskade den, sval, lång och bekväm. Alla plus med andra ord!
Hade hatt och töjde ut min baddräkt från miss janna till det yttersta!
Sista rycket med jättemagen! Tycker jag är riktigt fin såhär i efterhand. Det tyckte jag INTE då.
När han väl var ute var det dags att försöka hitta tillbaka till någon slags stil. Gillar den här skjortklänningen från Kappahl. I den slipper jag känna mig det minsta obekväm!
Favorit från Ganni, som jag köpte på vinst och förlust när jag var gravid.
Annars har jag mest sett ut såhär, i så mycket bruna toner jag kan och helst så mycket som möjligt från Rodebjer så jag åtminstone ska kunna glädjas åt det, när kroppen inte känns som vanligt.
Det var allt för 2018.
Nästa år är min förhoppning att komma tillbaka till min vanliga kropp så jag kan börja använda mina gamla kläder igen (gör mitt första spinningspass idag faktiskt), jag ser fram emot en sommar där jag slipper skavsår mellan låren och kan få njuta av värmen istället för att bara önska mig till diverse isvakar. Bring it 2019, så redo för dig nu!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
