Anna och Psykologen!
Åh min psykolog, SOM jag tycker om henne! Jag har ioförsig bara gått två gånger men det är ändå så himla skönt att prata med någon, på riktigt!
Förra gången pratade vi mest om pappa, om den kommande bebisen och hur jag mådde. Jag fick även fylla i ett formulär om hur mitt tillstånd var, utifrån 1-5 där fem var bedrövligt och ett var helt okej. Där fanns bland annat frågan hur social jag är, jag kryssade i en fyra, dvs inte alls.
Idag ägnade vi hela terapitimmen åt att prata om detta. Jag förklarade att detta inte är något tillfälligt som kommit i och med pappas död eller bebisen, jag är alltid osocial och har alltid varit.
Hon förklarade dock att jag inte är osocial eftersom jag kan prata med folk och föra mig i sociala sammanhang, men att jag däremot är en introvert person och en ensamvarg som trivs mycket bättre i mitt eget sällskap än ihop med andra.
Åh älskar när de slår huvudet på spiken för PRECIS så är jag!
Hon sa även att jag verkar känna mig själv väldigt väl och inte vara rädd för att stå för att jag är som jag är och gillar att vara ensam.
Det har hon också väldigt rätt i, jag har som sagt alltid varit sån och kommer antagligen också alltid vara det så jag har lärt mig att acceptera att jag är en enstöring.
I samhället över lag så ska man vara social, gilla att arbeta i team och vara en del av ett gäng. Det är på något sätt normen och är man inte en sådan blir man genast en smula udda.
Jag har tänkt mycket på det här genom åren, vad det är som är fel på mig som hellre sitter hemma och klipper tygbitar än går på middagar. Men hon förklarade helt enkelt att en del människor är sådana, att det är ett personlighetsdrag och inget man kan göra något åt.
Man kan öva sig i att vara social, men ändå är man innerst inne som man är ändå.
Kände mig helt lycklig när jag gick därifrån, glad att kunna vara trygg i att jag inte är knäpp och lugn med att iallafall jag känner mig själv väldigt väl.
Även om ingen annan gör det.
Annas Nya Hårfärg!
Jag har bytt hårfärg, eller piffat upp den gamla kanske är mer rätt.
Älskar att färga håret på salong, det är verkligen min tid och jag riktigt känner hur jag skämmer bort mig själv. Jag gör adrig något annat, typ går på massage eller fixar naglarna så mina frisörbesök är liksom heliga. Hoppas jag kan fortsätta med det även framöver.
Min frisör är dessutom himla bra på att förstå hur jag vill ha det, speciellt idag när det blev precis som jag hade tänkt!
Behöll längden och luggen klipptes i en gardinvariant istället för den raka.
Såhär blev det:
Måste bara nämna en sak som hände på facebook häromdagen. Jag skrev i min statusuppdatering att jag hade fått Värnamos kulturstipendium och en massa vänner grattade såklart och skrev att jag var värd det osv. Då fick jag en kommentar om att det bara verkar vara solskenshistorier och att det bara går bra för mig hela tiden och att det aldrig verkar vara något mörker och tråkigheter.
Jag bara antar att denna person inte läser min blogg.
Upplever ni mig så, som en som bara går på moln och har roligheter runt sig hela tiden?
Man pratar ju ofta om att bloggvärlden är så perfekt och tillrättalagd men jag försöker verkligen dela med mig av allt, både högt och lågt, glädje och sorg.
Sen kan jag hålla med om att senaste tiden har varit oförskämt bra för min del, men det tycker jag faktiskt att jag har förtjänat!
Anna Avslöjar!
*trumvirvel*
Vet ni vad? VI HAR KÖPT HUS!!!
Ett alldeles eget hus, ett som aldrig kommer bli sålt eller försvinna och där vi inte behöver fråga om lov innan vi målar taket rosa eller bygger lekpark i garaget!
Bara förestället mig brevlådan i huvudet, familjen Ileby. Jag, min man och vår unge! Hur flott är inte det?!
Vi har nu bott i det stora fina röda trähuset i snart två år. Vi har fullkomligt älskat det, för det är så himla fint och idylliskt och allt sånt där man vill ha när man tänker hus.
Men under dessa två år har vi också insett vad vi inte vill ha. Det är nästan viktigast av allt.
Det är ju såklart fördelen med att hyra ett hus, att man får provbo och känna efter.
Innan vi hittade det huset vi bor i nu, var vi på jakt efter just ett sånt stort rött trähus med vita knutar, gärna på landet och med stor trädgård.
Nu när vi bott där har vi ändrat prioriteringar drastiskt (sån tur att vi inte köpt hus tidigare!) nu ville vi ha: tegel (underhållsfritt), så nära stan som möjligt, överskådlig trädgård och framförallt – inte så himla stort!
Vi har insett att vi inte behöver så stort hus, det vi bor i nu är vansinnigt stort och det enda man gör är att samla på sig massa onödiga grejer och man värmer upp en massa ytor och rum man inte använder (ändras säkert om man hade haft en massa barn)
Huset vi har köpt nu uppfyller alla våra krav, det är i tegel, tio minuters promenad från stan, har en fin och väldigt välskött liten trädgård och det har i nuläget två sovrum (går att bygga om till fler sen om det skulle behövas).
Det bästa är att det är från 50-talet så det har precis allt sånt där som vi älskar1 Burspråk, 50-tals kök med reda-hyllor och finast av allt: två diamantfönster i färgat glas!
Så nu vet ni varför barnrummet i vårt nuvarande hus inte blivit färdigt, jag sparar det nämligen till det nya huset (ska man handmåla ett rum prickigt gör man det helst inte två gånger)
Egentligen är det inflyttningsdatum första mars, men eftersom vår bebis är beräknad till den 7 mars så lovade säljaren att vi kunde få det tidigare, förhoppningsvis redan i mitten på januari!
Det är nästan lite komiskt, jag har alltid sagt att jag ville ha barn innan jag fyller 30, jag fyller år den 8 mars, så jag kanske klarar det på dagen. I samma veva flyttar vi in i nya huset och den 6 mars ska jag på gala för att ta emot kulturstipendiet!
En grymt bra vecka med andra ord!
Såååå nu vet ni vad jag och Emil gått och jublat över i snart en vecka, men nu är alla papper och besiktningar klara så nu är det VÅRT!
Åh tänker överösa er med inredningstips, pyssel och inspirationsbilder!
Det här kommer bli så jäkla bra, det känner jag ända in i maggropen!!
Annas Jul!
Nu är det snart december, det är ju helt sjukt! Vad hände?! Tyckte precis det var midsommar…
Iallafall så måste man ju inse fakta att det snart är jul och eftersom förra julen var en riktig mardrömsjul med en jättesjuk pappa (som iallafall var hemma, vilket var väldigt skönt) så måste vi göra något bra av den här julen för att inte tappa känslan helt.
Det kommer såklart bli jobbigt på massa sätt, men också fint att vara med sin familj, prata och minnas. Det är väl egentligen det julen går ut på?
För att få lite mer julfeeling tänkte jag nu dra igång att julpynta huset!
Vi bor ju i ett riktigt julhus, det lämpar sig verkligen för julpynt och snö!
På söndag ska vi baka men idag tänkte jag börja lite själv i smyg, eftersom Emil inte är hemma.
Jag tänkte göra en julvimpelgirlang, måla naglarna röda med snöflingor på, hänga upp polkagriskäppar på snöre och ta fram min gigantiska jullåda och sätta tänderna i allt som ligger där i.
Ännu en av mina tomteteckningar:
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
