Att va mammaledig när man är egenföretagare är inte alltid så lätt och det här är nog det som stressat mig mest i hela graviditeten. Jag vill nämligen inte sluta jobba.
Bara tanken på att gå hemma och ”bara” vara mamma gör mig livrädd. Jag behöver min tid, mina pennor och mitt jobb för att må bra.
Men nu har det löst sig så fiffigt att jag har gift mig med världens bästa man, som pratat med sin chef och lyckats dela upp sin pappaledighet till två dagar i veckan istället för att ta alltihop i ett svep. Så himla bra! Det betyder ju att under de dagarna får jag jobba, precis hur mycket jag vill och jag vet att lillbebisen är i trygga pappahänder!
Det känns som världens största sten har släppt från mina axlar, nu vet jag att vi delar lika på det här och vi hjälps åt och det känns så himla bra! Han förstår att jag måste och vill jobba för att må bra och nu kan vi ju vara lediga jättelänge ihop (känns som de blir längre när man delar upp det).

Dessutom har jag klurat mycket på när jag skulle gå på min mammaledighet, eller snarare när jag ska flytta hem kontoret.
Jag är ”bara” i vecka 24 nu men tycker ändå att det hade varit skönt att bara behöva gå ner en trappa och sen vara på jobbet. Blir trött snabbt och har svårare att koncentrera mig bland massa annat folk än jag hade innan. Så kanske tar jag mitt pick och pack och flyttar hem hela kalaset snart.
Vi får se.

Jag känner mig iallafall så väldigt lättad över hur vi löst det.
Nu är det mesta redo, så nu är det bara att vänta!

Jag och pappa sover middag