Dagens Färgglada Kläder!
Så gott det går försöker jag klä mig som jag gjorde innan jag blev gravid. Det blir betydligt mindre jeans nu dock, av helt logisk anledning – att jag inte får ihop dom i midjan. Men kjolarna och klänningarna funkar fortfarande, det enda är att de blir betydligt kortare än innan, så de som redan var korta går inte nu.
Idag är det sol för första gången på flera veckor känns det som, det gjorde det betydligt lättare att stiga upp i morse.
Jag har börjat med den stora lyxen att gå upp när jag vaknar, utan att ställa någon klocka. Någonting säger mig att det kommer vara slut med sovmorgon framöver så jag passar på nu.
Tack för era åsikter i tidigare inlägg, det var minst sagt blandat kan man säga. Jag förstår alla som tycker det är jobbigt eftersom jag själv var likadan, och samtidigt förstår jag dom som tycker att det är klart man ska glädjas.
Det är svårt det där, balansgången däremellan. Men jag tror jag fortsätter som förut, det verkar ju ha funkat hittills.
Såhär ser jag iallafall ut idag, med lockigt hår och allt:
* Blommig kjol från Gengåvan i Karlstad
* T-shirt från BikBok
* Strumpbyxor från Uno
* Rostfärgad halsduk, Åhlens (en ny favorit)
* Rosa kofta, H&M
* Kängor, Vagabond
Klicka på bilden om du vill se större.
Att Skriva Eller Inte Skriva, Det Är Frågan?
När jag skulle berätta på bloggen om att jag var gravid var jag väldigt orolig.
När jag skrev inlägget om missfallet ett halvår tidigare fick jag så himla många stöttande, fina kommentarer från er om att ni hade gått igenom samma sak och nu var jag rädd att kanske bli en av de där jag själv tyckte var så jobbigt att läsa om, en av solskenshistorierna.
Visste att många av er som läste fortfarande var i det där jobbiga försöka-bli-med-barn-stadiet och jag ville inte såra er genom att vara gravid.
Så jag försökte skriva det på ett så bra sätt som möjligt.
Men sen har det kommit fler och fler inlägg om graviditet och kanske glömmer jag ibland, att jag trampar någon på tårna eller klampar på utan att tänka mig för.
Vill inte vara den som sårar för jag vet hur himla jobbigt det där stadiet är och överallt man ser så är det lyckliga gravidmagar överallt.
Men samtidigt vill jag skriva om det, få jubla lite, tycker jag förtjänar att jubla.
Dels för att kunna gå tillbaka sen och se hur jag kände, har förstått att man glömmer snabbt och dels som ett minne av hur bra det faktiskt blev till slut.
Men ni ska vet att jag aldrig vill trampa på några tår och jag vet hur det känns att vara ledsen, även om jag råkar vara glad nu, så glömmer jag inte hur det var på ”andra sidan”.
Om ni avskyr alla inlägg som handlar om mage och bebislycka så får ni väl scrolla förbi dom fort som sjutton, morra lite och sen läsa om teckningar och pyssel istället.
Det skulle säkert jag ha gjort.
Anna Genom Åren!
Såg att Emily gjort en tillbaka blick på sin blogg och tyvärr har jag inte haft min riktigt så länge, startade min blogg 14 april 2008, det är ju ganska längesen det också!
Däremot hade jag Bilddagboken så där har jag rotat lite för att hitta gamla bilder.
Vi kikar:
Det här var 2007. Jag hade precis fått min första helt egna lägenhet som jag inte delade med någon. Dessutom låg den på bästa stället i Karlstad. Jag hade så himla roligt det där året jag bodde där (det var en studentlägenhet så jag fick bara ha den så länge jag gick på universitetet)
Nästan varje dag hängde jag med min nyfunna bästis Johan, han lagade mat åt mig och så spelade vi Tekken på hans playstation och minst tre dagar i veckan gick vi ut och dansade ihop. Vi hade till och med övat in olika danser ihop man kunde göra på dansstången. Johan var fantastisk på att dansa och jag va värdelös, så vi var en utmärkt kombo och så roligt som vi hade ihop har jag nog aldrig haft ute sen dess.
2008 startade jag min första blogg, på blogspot. Inte visste jag då att den skulle bli så stor, att det senare skulle bli mitt heltidsjobb och inte hade jag en susning om hur mycket roligt jag skulle få vara med om tack vare den bloggen!
Det var Amanda Berg och Underbara Clara som länkade bloggen i början, som gjorde att besökantalet sköt i höjden. Minns även dagen då Elin Kling länkade bloggen, då hade jag 30 000 besök på en dag!
Teckningen ovan är en av de första jag la ut på bloggen och också den bilden jag har tatuerat på vänsterarmen, som en tribute till min älskade blogg och allt den gett mig.
Vid det här laget, 2009 hade jag ock Emil varit ihop i ett år. Minns att ungefär här, vid nyår 2009-2010 hade vi något av en kris och jag visste inte om vi skulle vara ihop eller låta bli. Vilken HIMLA tur att vi valde att fortsätta vara vi!!
Jag hade långt mörkbrunt löshår som alltid trasslade ihop sig och jag gick på en textilutbildning i Värnamo och hade det ganska kämpigt med att försöka reda ut vad jag egentligen ville göra med mitt liv.
2010 var ett betydligt bättre år. Jag bestämde mig för att bli tatuerare och skaffade för första gången mina egna vänner i Värnamo, inte bara sådana jag fått via Emil. Kändes som jag hade hamnat helt rätt i den där tatueringsstudion och färgade håret mer och mer orange för varje dag.
Skaffade sidecut och fler och fler tatueringar. Sen kom jag på att jag nog tyckte bättre om tatueringsfolket än jag faktiskt tyckte om att tatuera. Så jag slutade, började som inredare på Mio men när jag inte fick fortsätta där, tog jag steget att helhjärtat satsa på mig själv. 2010 var året jag blev frilans på heltid och det var det bästa beslut jag någonsin tagit!
Det här var ett himla bra år, vi bodde i huset i stan, på våningen under bodde våra bästa kompisar och i huset bredvid ännu fler kompisar. Vi hade alltid öppet hus och gick mellan lägenheterna hela tiden, som ett enda stort kollektiv. Här trivdes jag verkligen med att bo i Värnamo och det kändes som hela den sommaren var en enda lång grillfest.
2011 stod jag på egna vingliga frilansben och tyckte varje månad då jag inte behövde ta ett riktigt jobb, var en seger. Jag åkte till Karlstad och fotades av Erika och det var våren då Emil gick ner på ett knä och friade!
2012 är mitt livs bästa och sämsta år på samma gång. Det ä råret då jag och Emil gifte oss, den bästa dagen i mitt liv. Det är året vi åkte på bröllopsresa, blev gravida och var så hiiiiimla lyckliga.
Men samtidigt är det året då pappa blev sjuk, då jag fick missfall och då hela världen rasade ihop som ett korthus.
Nu är det 2013. Året som mest gått i en dimma. Det började med att pappa dog och sen gick jag som i trans i månader.
Men det är också året vi blev gravida igen, jag bytte kontor och flyttade in på en reklambyrå och jobbade med en massa roliga uppdrag.
Nu är snart även detta året förbi och jag är säker på att 2014 blir ett toppenår. Efter regn kommer solsken, är det inte så?
2014 är året vi blir föräldrar, det är ju faktiskt skitstort!
Anna på Sjukgymnastik!
Idag har jag varit på sjukgymnastik ihop med en massa andra blivande mammor (och en pappa) där fick vi lära oss knipa hit och dit, varför man får kramp i vaderna och varför foglossningen är så jävlig.
Hon sa att foglossning kan bero på att man är överrörlig, hon sa testa att dra bak fingrarna, kommer ni långt bakåt är ni överrörliga. Mina fingrar kan nudda handleden, fast bakåt så ja, jag är väldigt överrörlig!
Typiskt! Men då har vi iallafall en förklaring till varför jag pustar och frustar och går som en barbapappa redan nu.
Sen har jag brutit svanskotan en gång, vilket hon också sa kan vara en faktor till att det gör ont (och tydligen kommer göra ÄNNU ondare när jag väl ska föda barn sen, huga!)
Jag hade ingen aning om att en graviditet kom med så mycket olika krämpor, trodde mest det innebar att man gick där med sin lilla mage och strålade (det är ju det man får läsa överallt) inte att man vaggar fram, att det känns som underlivet ska lossna när man reser sig upp och att det krävs en mindre gymnastisk insats varje gång man ska vända sig i sängen.
Men jag antar att det bara är att bita ihop och hålla ut, även detta är övergående som man brukar säga.
Nu är det ”bara” sexton veckor kvar, sen ska jag äta en smörgås med parmaskinka, dricka ett stort glas rödvin och sen ska jag somna på mage!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
