Drömmen Om En Jacka!
Jag har blivit blixtförälskad i en jacka. Den är perfekt, går över rumpan, är varm, har sån där hög krage som jag älskar och den är inte svart. Bara bra grejer med andra ord.
Men så kommer den lilla detaljen att den kostar 5600 kronor.
Är det ens rimligt?!
Det dyraste plagg jag någonsin köpt var min svarta, prickiga Rodebjer-kaftan som jag köpte för 3500. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle köpa något så dyrt, men aldrig förr har jag älskat något så mycket heller. Använder den med glädje varje sommar och älskar den lite extra just för att jag unnade mig den.
Män köper sportbilar och dyra klockor. Jag köper kaftaner.
Men den här jackan, kan liksom inte släppa den, men ändå strider det mot alla principer att betala så hutlöst mycket pengar!
Från Marimekko såklart, som allt annat jag älskar. Brukar ju ge mig själv plagg därifrån när det går riktigt bra på jobbet, men mitt tak brukar stanna vid tusen-lappen.
Snälla tomten, om jag avsäger mig alla presenter de kommande sex åren, kan jag få den då?
Stig, 2 Månader!
Den här lilla stjärnan har hunnit bli två månader nu!
Tyckte han föddes igår.
Tänk att jag som hade bestämt mig för att bara ha ett barn, alltså nästan missade honom?! Är evinnerligt glad att jag ändrade mig. för han tillför så himla mycket. Han känns liksom som en bonus!
Han är nu 57 centimeter lång och vägen 4900 gram.
Han är så himla enkel att ha att göra med, han är nöjd och glad nästan hela tiden och låter oss sova på nätterna och muttrar inte i onödan. Tack livet för det!
Det har inte varit helt lätt för Knut att bli storebror. Han är verkligen urgullig och genomsnäll mot sin lillebror, men desto argare mot oss.
Förstår att det är en enorm omställning för honom att helt plötsligt dela på uppmärksamheten.
Nu börjar det tack och lov bli bättre och nu är vredesutbrotten inte lika vanliga längre som tur är.
Det tar helt enkelt en stund att komma in i vår nya vardag, men nu tror jag vi börjar fatta galoppen.
Tänk så gärna jag ville ha en liten tjej den här gången, men vad glad jag är nu att jag fick en pojke. Tror de kommer ha så mycket roligt ihop och jag riktigt ser framför mig hur de som vuxna, går ut och dricker öl ihop.
Bröderna Ileby va, vilka killar!
Det händer lite på två månader ändå!
Här är Knuts första tre månader (glömde ta en vecka på honom)
Anna Ställer Ut!
När jag var yngre var jag ofta med på konstutställningar, flera gånger om året. Det var alltid samlingsutställningar eller olika konstrundor.
Det var med skräckblandad förtjusning jag ställde ut mina målningar kan man säga.
Hatade att stå där bredvid och känns mig dum när folk kom och tittade, men sålde alltid så bra så det fick vara värt det.
Sen flyttade jag till Värnamo och hade en utställning här, ihop med en kille jag inte kände.
Jag var alldeles nyinflyttad och han kom härifrån och kände såklart en massa människor. Lokalen fylldes snabbt på av hans familj och vänner och jag kände mig så in i bombens dum som bara stod där.
Det var en minst sagt traumatisk upplevelse och efter det lovade jag mig själv att aldrig ställa ut mer.
Det är en otroligt utlämnad känsla att ha utställning. Man visar upp sitt innersta och öppnar upp för kritik och granskning och det tar hårt på en om man inte är beredd.
Men nu fick jag frågan, efter många år, om jag ville ställa ut igen.
Ensam den här gången och i samma hus som jag jobbar.
Att ställa ut ensam är en helt annan sak, den här gången känns det så mycket bättre.
Dels har jag bättre grejer (förhoppningsvis) jag får bestämma helt själv och jag kan bjuda in till en riktig vernissage när det öppnar.
Dessutom behöver jag inte stå och vakta utställningen och känna mig som ett fån med mina salta pinnar och cider som ingen vill ha.
Utställningen är inte förrän våren 2020 så jag har gott om tid på mig.
Min plan är att ställa ut teckningar, inte oljemålningar som jag alltid visat innan.
Jag vill också ha ett bestämt tema den här gången och inte bara ta sånt jag har liggande i lådorna.
Det känns så himla roligt och inspirerande att få göra det här ordentligt för en gångs skull.
Jag har redan satt igång att teckna inför utställningen.
Är ni i närheten så hoppas jag ni vill komma och titta.
8 Bilder Från Livet!
Det är inte så ofta som jag har med mig systemkameran, ibland tycker jag mobilen fångar de där små ögonblicken bättre. För den finns ju alltid med. Borde verkligen köpa en ny dock, varje gång jag tappar den i golvet blir kameran sämre och sämre och det har ju blivit några tapp om man säger så.
Men här kommer ett gäng med mobilbilder från senaste tiden:
Jag tvingade Emil att fota mig för jag var så himla välmatchad. Det här är min bästa färgskala, allt från senapsgult och rost till mörkbrunt. Kappan är det plagg jag får mest frågor om när jag visar på instagram. Den är från Rodebjer, modellen heter Odessa men färgen är en som inte finns längre. Den här kappan görs varje år fast i olika färger, fast den här färgen är utan tvekan finast!
Tröjan är också från Rodebjer och den köpte jag när jag var höggravid för att trösta mig med att magen snart skulle vara borta. Byxorna är nya från Zara och gick sönder innan jag ens hann använda dom. Tur jag kan sy så jag kunde laga dom.
En bild på mitt ljuvliga lilla barn. Han är så storögd, tittar alltid på en så nyfiket. Just nu är ögonen väldigt blå så vi får väl se om de blir bruna eller inte. Knuts ögpon var blåa i fyra månader innan de till slut blev bruna. Så märkligt ändå.
En dag förra veckan tog jag tag i min mammaroll och bakade lussekatter med Knut. Han ville dock bara vara med på delen där man blandade ihop ingredienserna och när man stoppade i russinen, så resten fick jag göra själv.
Så svårt det här med att räcka till tycker jag, mycket tid går åt till att sitta i soffan med Stig men jag vill absolut inte att Knut ska bli lidande. Försöker leka och spela spel, pyssla och hitta på så gott jag kan med en hand men ändå svårt att inte bara göra det halvhjärtat när man är upptagen med bebis.
I söndags gick vi iallafall på bio, bara Knut och jag. Så mysigt att få vara bara med honom. Min stora lilla kille.
Det här är varför jag alltid har läppstift, har liksom noll färg på läpparna naturligt. Dock är jag väldigt glad att jag numera är mörkhårig igen. Känns liksom ”hemma” på nått sätt.
Mina favoriter. Knut är SÅ fantastisk med Stig! Pussar och kramar hela tiden, pratar med honom, vaggar och hjälper till. Är aldrig dum mot honom trots att han ibland blir frustrerad av att behöva dela uppmärksamheten. Det är inte alltid så lätt att bli storebror.
En dag hade jag lilla My frisyr och kulturtantströja från Gudrun Sjödén. Känner mig alltid lite mer konstnärlig i randigt. Kanske därför min garderob svämmar över av just randiga tröjor? Den här färgkombinationen är dessutom magisk. Älskar Gudruns kläder när det kommer till de små detaljerna, som att halsringningen är randig på andra hållet. Det är de små sakerna som gör det, som Ernst skulle ha sagt.
Den här lilla killen behövde lufta rumpan så vi la honom på en filt på köksgolvet där vi har golvvärme. Sen somnade han där, med rumpan bar.
Vi har köpt ett nytt vrålåk för att jag inte ska ta bilen till jobbet varje dag. Har inte vågat testköra förrän nu och det är minst sagt lite lurigt att köra. Krävs lite övning helt klart. Men sen ska jag susa fram med båda ungarna i lådan. Till dess kör jag själv, tills jag får kläm på hur man gör.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
