I lördags döptes lille Vide och jag och Emil är gudföräldrar! Blev helt rörd när jag läste fadderbrevet, tänk vilket förtroende!
Jag var alldeles blödig i kyrkan, även om jag är väldigt okyrklig av mig och inte särskilt sentimental, men det var så himla fint och lille Vide skötte sig exemplariskt.
Emil skulle hålla honom under hela dopet och svettades som en gris, Vide är en stadig kille så Emil var helt slut i armarna efteråt. Vi har ju inte hunnit jobba upp våra bära-bebis-muskler än.

Emils syster Lina och Henke, stolta föräldrar!

Minst lika stolta gudföräldrar (jag passade på att ha mina bröllopsskor, älskar de där skorna!)

Gudfadern!

Far o son.

Nu har flera stora bloggar gått ut med både missfall och barnlöshet, om längtan och förtvivlan och det känns så himla fint!
Såklart inte fint att folk får missfall eller har svårt att få barn, men fint att det äntligen pratas om det!
Då kanske man slipper känna sig så ensam, så misslyckad och så totalt isolerad från resten av världen.

Här kan du läsa Louise text om missfallet och här Fridas fantastiskt bra skrivna text om hur det känns att kämpa med att bli gravid!
Min egen text hittar du längre bak i arkivet, om du inte redan läst den.