Såhär har senaste tiden sett ut genom instagram, om ni vill följa mig så heter jag annaritar såklart!

I helgen var jag med i expressens bilaga Leva & Bo! Ska visa er hela intervjun så småningom.

De här två börjar bli stora och vansinnigt gulliga! De slåss med varann och med sin mamma, jamar och springer så fort de kan på klumpiga små ben.

Vi va på ölprovning med nya jobbet och fick Sveriges största ölsamling av oöppnade flaskor. Fick kämpa för att inte falla för frestelsen att öppna dom, bara för att.

När jag rensade kontoret hittade jag ett gammalt tidningsreportage från vårt hus. Då var den här bilden med, fin tycker jag.

Fick ett vadderat kuvert på posten som innehöll två små miniråddjur, från en bloggläsare! Hurra!! Tack!

Sen har jag pussat på Alonzo (som de nya ägarna döpt honom till) så mycket jag bara kan, eftersom han ska försvinna så småningom.

Idag är första dagen på nya kontoret!
Stor dag med andra ord, om än lite mycket att ställa om från PC till mac (hoppas det går fort att lära sig) men nu är iallafall alla pennor och papper på plats och en ny mobil har jag också, flådigt värre. Allt på en gång.

Nu ska jag fylla på nya datorn med alla miljarders bloggar jag läser, hojta till om ni vet någon jag inte får missa!
Hörs senare, när jag kommit igång lite här.

Idag är min sista dag på kontoret.
Min sista dag då jag ständigt blir presenterad som ”nyföretagare” (fast jag haft företag i fem år nu)
Sista dagen med egen dörr till mitt kontor.
Sista dagen då jag får ha min faster som receptionist.
Min sista dag med fika ihop med dom här roliga, annorlunda, knäppa och helt fantastiska personerna!
Min sista dag då jag får prata om livet med Dan, tänka outside the box med Adam och planera världsherravälde med Therese.

Här har jag skrattat, gråtit och lärt mig så himla mycket.
Mina allra bästa stunder har jag suttit här och mina absolut värsta också.
De gånger jag velat hjula genom hela korridoren och de gånger då jag velat hoppa ut genom fönstret.

Min coach, Therese har blivit min anförtrogna, hon jag säger mina innersta hemligheter till och en person jag delar så himla mycket mer än jobb med.
Att ha en jobbcoach innebär i mitt fall att ha någon som vet allt om mig, det behövs nästan för att förstå mitt jobb.
Hon har förstått, tröstat och vi har gråtit ikapp ibland och skrattat oss hesa andra gånger.

Det kommer bli tomt att lämna det här, samtidigt som det känns så himla skönt att bli ”flygfärdig” och redo att bara vara min egen, utan hjälp och konstgjord luft under vingarna.

Tänk att när jag flyttade hit så gick jag runt till alla reklambyråerna och presenterade mig, vissa var mer intressanta än andra. Den reklambyrån jag ska sitta å nu var den enda jag inte vågade kontakta då de verkade så fräsiga.
Och nu ska jag sitta där. Tänk vad fräsiga de ska bli då!