Annas Pappa!
Jag har gjort ett nytt porträtt av pappa.
Han är min absoluta favorit att teckna, alla små vecka, varenda välbekant rynka och hans snälla ögon.
När jag tecknar honom så känns det nästan som om han levde, jag ser ju honom komma till liv på pappret.
Sen vet jag också hur glad han blev varje gång jag tecknat honom, har sparat ner den här kommentar han skrev på facebook en gång när jag visat honom en ny bild:
Jag pratar mycket om pappa, berättar om hans sjuka historier, hur han var, allt roligt han sagt. Det gör att han fortfarande känns levande. Man kan aldrig helt dö, om någon fortfarande pratar om dig.
Jag saknar honom så oerhört mycket, att kunna ringa bara för att säga hej, få en kram och stickas på kinden av det där mjuksticksiga skägget.
Sista tiden på sjukhuset tittade jag så noga, på varje rynka, varje milimeter för att riktigt komma ihåg hur han såg ut.
Som om jag någonsin skulle kunna glömma.
Jag vet exakt.
Det här är det senaste porträttet jag gjort, det ser lite ut som han är en kanelbulle, men som mamma kommenterade när hon såg bilden: Lite bränd i kanterna kanske, men det är bara gott!
Det har blivit många teckningar genom åren, här är resten av bilderna:
Anna Ryter Ifrån!
Jag blir sällan ordentligt arg, men när jag väl blir det, då blir jag det ordentligt!
Som egen företagare i den här lilla stan, dessutom tjej, yngre än femtio och full med tatueringar så kommer man sticka ut. Och också, uppenbarligen, sticka folk i ögonen.
Men nu har det hänt vid TVÅ tillfällen bara den här veckan då jag fått kommentarer som fått mig så jävla förbannad att det kokat ur öronen.
Det första scenariot: Jag fick ett uppdrag från ett stort företag i stan, fick bra betalt och VD:n och jag kommer hemskt bra överens (det var han med prickig fluga.)
Då säger en man på mitt nuvarande kontor att jag bara fått det uppdraget för att VD:n säkert tycker jag är snygg.
Inte för att jag är påhittig, tillför något nytt, för att jag är duktig, jobbar mycket och är kunnig inom mitt område.
Nej, för att jag är snygg.
För att riktigt trycka till så jag inte ska tro att det var för att jag mot förmodan gjort något bra.
Scenario två: Jag sitter och fikar på jobbet då den stora fräsiga VD:n för hela byggnaden går förbi (detta är inte samma VD som i tidigare exempel) han säger till mig – Jag hörde att du ska flytta, var ska du då?
Jag berättar att jag ska flytta in på reklambyrån (där det mest jobbar män) och han svarar på en gång – Jaha, det är för att du är snygg då!
Vad fan är det för fel på folk?!!?
Hur kan man säga så? Hade jag varit man hade de aldrig sagt att jag fått ett jobb eller uppdrag för att jag är ”snygg”!
Jag blir otroligt provocerad av det här, att försöka driva ett eget företag, jobba jämt, försöka få det att gå ihop och när det äntligen vänder och börjar gå bra, då måste bittra jävla gubbarsel säga att det minsann inte beror på att jag är bra på det jag gör, för jag är ju så jävla snygg!
Vet ni vad det värsta är, att jag tror att de ser det som en komplimang att säga så. ”Jamen, jag kallade ju hennes nygg, då kan man ju inte blir sur”.
Jo, för du tillintetgör allting jag jobbar med, brinner för, lägger ner tid på, drivit fram och byggt upp. Allt det raserar du i en enda kommentar!
Ännu en anledning att tipsa om den eminenta sidan 33 anledningar, kolla där om ni inte redan gjort det!
Dagens Porträtt!
När jag rensade bland mina teckningar hittade jag den här teckningen, fast bara som linjeteckning och jag fick sån himla lust att färglägga den!
Då blev resultatet såhär, bilden föreställer Angelica Blick förstås:
Dagens Färgglada!
Nu håller jag på att packa ner mitt kontor, på fredag ska allt vara borta och kvar blir bara en vit liten kub. Fy vad trist för den som flyttar in efter mig som inte får ha några bananer på väggen!
Så det här blir nog en av de sista bilderna framför bananväggen. Sen vet jag inte riktigt hur det ska gå, fast reklambyrån har ju en fotograf så jag kanske får tvinga honom att fota mig vare dag, det hade ju varit nått det!
På tal om reklambyrån så är jag medbjuden på ölprovning med dom ikväll! Så himla roligt! Jag har aldrig provat öl förut, bara druckit den utan att tänka efter särskilt noga, så det ska bli spännande.
Såhär ser jag ut idag, somrigt värre och egentligen alldeles för blek för den här klänningen, men det är ju en värdslig sak!
* Gul klänning med vita prickar, Eriksjälpen (hela trettio kronor kostade den)
* Vita skor från H&M
(vitt linne under klänningen då den är alldeles för urringad för en ölprovning!)
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
