Blogg | Anna Ileby

Sådant Man Minns!

apr 10, 2013 | Tankar och Vardag

* Den gången när jag letade upp hans bildmapp i skolan, skrev ”jag älskar dig! Från Anna Ileby”, sen hittade min egen bildmapp en vecka senare, med hälsningen ”jag hatar dig /Martin”

* När den populära tjejen fastnade under armstödet till en av bänkarna vid skåpen, hon hade för stor rumpa för att kunna krypa framåt och för stora bröst för att kunna backa. Då kunde för en gångs skull jag peka och skratta åt henne, istället för det vanliga, omvända.

* Första gången jag skulle sminka mig, tittade i mammas sminkväska, trodde concealern var ett läppstift. Gick och kollade på innebandy när han som jag aldrig vågade säga hej till spelade, med läppar som hade samma färg som huden.

* När jag tio år senare äntligen fick träffa honom, han jag bara vågat titta på från håll, på en riktig dejt. Han sa att han jobbade med ekonomi och jag kände att vi aldrig skulle kunna bli kära för han var så mycket bättre på lite avstånd.

* Känslan i magen när man skulle gå förbi de där tre tjejerna med vit kajal och push-up behå och bara veta, att de kommer skrika något efter mig.

* Köa med pappa utanför MQ, redan tidigt tidigt, för att kunna få köpa de där Filippa K byxorna som alla andra hade och nu var de äntligen på rea. De utan bakfickor.

* Öppna skåpet och upptäcker att någon lagt in en teckning, där det står Anna med miljoner små hjärtan runt.

* Den där gången på vår gata, när han jag tyckte var söt kallade mig hora så många gånger att jag till slut fick svårt att hålla tillbaka tårarna och den ännu äldre killen sa, att nu räcker det nog.

* Ett sms från den där killen som aldrig svarade när jag ringde, där det stod ” ser på Amelie från Montemartre med min mormor, du ser ut som henne, med andra ord är du jättesöt”

* När mamma tog med mig för att köpa nya kläder så de skulle sluta reta mig och jag fick en silverjacka, precis som Robyn. Då vågade de inte säga någonting på flera veckor.

* Gången då de virade isoleringstejp runt hela den där smala killen och jag inte vågade säga åt dom att sluta.

* Att få stå mellan skåpen, med den där killen med spikes, händer i mina bakfickor.

* Få åka till Småland på semester, träffa en två år äldre kille med epa traktor med luddig instrumentbräda. Sen åka hem igen och säga att man minsann hade en kille som var femton. Även om vi aldrig ens hade kramats.

* Den där bruna levis tröjan som mamma kom hem med från Stockholm, som egentligen var för stor och ”någonting att växa i” men som jag älskade så innerligt.

Annas Tatueringar!

apr 9, 2013 | Tankar och Vardag, Tatueringar

Jag fick frågan om jag kunde göra ett inlägg med mina tatueringar, det har jag gjort förut men kan absolut göra det igen! Det har ju kommit till en del nya sen förra gången.

Vi börjar från början med den första tatueringen jag gjorde, när jag var arton år och bodde i Södertälje:

Lilla My i svanken. Svanktatueringar var en hit på den här tiden och nu i efterhand är jag så himla glad att jag valde det här motivet ochinte en tribal som det lutade åt först! Här är hon, min arga lilla My som sticker upp ur Mumindalen! Tanken är att det ska se ut som hon kikar upp ur byxorna när man böjer sig fram.

Tatuering nummer två var den här texten på insidan av armen. ”Den som inte kan föreställa sig en galopperande häst på en tomat, är en idiot”. Det stod på väggen i min bildsal när jag gick på högstadiet och har följt med mig sen dess. Den här tatueringen gjorde jag 2009.

Det anatomiska hjärtat gjorde jag när jag börjat som tatueringslärling. Jag gjorde det på högerarmen, som är min måleriarm, som ett bevis på att hela mitt hjärta finns i den armen. Vid det här laget började jag tycka att jag var väääääldigt tatuerad! (det var tider det)

Strax efter det gjorde jag porträttet på min mamma på armen. Min finaste tatuering och jag blir lika lycklig varje gång jag ser den, att den sitter just på mig! Jag får extremt mycket frågor och komplimanger för den här tatueringen, alla frågar om det är jag (vem som nu tatuerar in sig själv på armen) och jag fullkomligt älskar den!

E:et på benet gjorde jag till vår tvåårsdag i present till Emil.

Talgoxen bakom örat kom dit en gång när vi hade tråkigt i studion och lite tid över. En fågel som viskar i mitt öra. Dock har den blivit så himla blekt att den knappt syns längre, trots att jag fyllt i den en gång. De sitter dåligt just bakom öronen, men fint är det!

Sjömansflickan gjorde jag på mig själv. Kände att jag måste ha något eget, så jag la upp benet i knät och tatuerade mig själv! Det gjorde väldigt ont så stackars alla som blev tatuerade av mig!

Min arga flicka på armen är från en av de första teckningarna jag gjorde till bloggen. Så hon är min hyllning till bloggen, sen gillar jag att hon ser ut som en blyg, arg pinuppa!

Texten på armen fick jag i morgongåva av Emil och som ni ser så har vi likadana! ”In a sea of people, my eyes will always search for you”
Älskar stilen den är skriven med (hittade den färdig så, så jag vet inte om det är någons handstil eller ett teckensnitt), att det ser handskrivet och ditkluddat ut!

Den senaste tatueringen gjorde jag när jag fick reda på att pappa var sjuk. Texten har han skrivit i gästboken på mitt bröllop, när han var lycklig och frisk och allt var bra. Jag visade honom den här tatueringen på sjukhuset, då grät han och kramade mig hårt.
Den här är lika värdefull för mig som tatueringen på mamma. Pappas ord, precis bredvid hjärtat.

Dagens Ofärgglada!

apr 9, 2013 | Kläder

Idag är jag färglös, till och med vit!
Jag har inte haft vita jeans sen jag gick i fyran, men nu tyckte jag det var dags igen så i helgen slog jag till på ett par nya.