Annas Necessärer!
Ni minns kanske att jag designade necessärer åt ett företag och var med på Formex-mässan förra året?
Nu har jag blivit lite varmare i kläderna och nu har det kommit en hel hög med nya modeller och nya mönster.
Idag fick jag hem två av mina favoriter, nämligen en liten sminkväska med spegel (perfekt att ha i väskan) och med prickigt foder dessutom (hmmm, undra vem som låg bakom det?)
Den andra ser mer ut som en liten börs och jag älskar att den har sån där gammaldags knäppning! Turkost, randigt, körsbär och och prästkragar, vad mer kan man begära?!
Tyvärr har inte företaget jag designat åt någon webshop, så tanken är at ni ska kunna köpa dom via mig så småningom. Om ni vill förstås! Har ni lite tur så finna dom i butik nära er också, jag vet att de bland annat finns på en hel del varuhus i Småland men också på Finlandsfärjorna och lite varstans, så håll ögonen öppna!
Dagens Porträtt!
När inspirationen sinar, så finns alltid Monjofesino! Så tack för det, det här blev dagens porträtt:
Dagens Tröja!
Tänkte skriva ett långt inlägg om hur hela den här upplevelsen har ändrat mig som person, men jag antar att ni börjar tröttna på död och tråkigheter nu, så jag hoppar över det.
Istället får ni se min nya fina luddiga tröja! Den är så mjuk att jag vill gå runt att krama mig själv mest hela tiden. Från Gekås i Ullared (jag tvingade med mig Emil dit i lördags, efter fyra års tjat)
Dagens Porträtt!
Jag har tecknat Viktoria, från kräftskivan vi hade på logen i höstas.
Då innan världen rasade ihop och man fortfarande kunde dansa och skratta från magen. Fy vad jag saknar den känslan!
Idag har jag varit hos frisören, ingen drasisk ändring men vi har lagt upp en plan för att vi ska få håret som jag vill, men hockeyn i nacken rök äntligen iallafall.
Jag har även ringt vårdcentralen och bokat tid för att ta bort ett födelsemärke, dubbelkollat att pappas cancerform inte är ärftlig och bokat tid för att få prata med någon.
Stackars Emil får stå ut med mycket just nu, jag bara gnäller och skäller och klagar på allting, men det är så svårt när man är frustrerad och ledsen och veta var man ska göra av allting, så att prata med någon som inte är familjen är säkert nyttigt. Även om jag är livrädd.





