Anna och Efterskalven!
Nu har den största chocken efter att pappa gått bort lagt sig. Eftersom han blev sjuk för bara två månader sen så har man knappt hunnit förstå vad som hänt och man har bara försökt hålla sig själv ovanför ytan för att inte drunkna i allt det här.
Men nu har jag alltså insett fakta. Insett att han inte kommer tillbaka. Att jag aldrig kommer få krama min egen pappa igen och aldrig mer klappa på hans skäggiga kind.
Jag minns precis hur den känns, kan fortfarande känna i handen precis hur hans kind känns och när jag sa till mamma att min största sorg är att jag en dag kommer glömma bort hur han känns, så sa hon att hon fortfarande minns precis hur hennes pappa kändes, att det är ingenting man glömmer.
Det känns så tryggt att veta, för bara tanken på att jag ska glömma bort hur hans kramar känns och hur han låter när han skrattar eller hur hans skäggstrån viker sig när man klappar honom, får mig att vilja gå i tusen bitar!
Jag skrev tidigare att jag inte gråter. Det har ändrats.
Jag gråter och gråter och gråter nu när jag vet att det här är för alltid. Att mina barn inte får en lekmorfar som hänger upp gungor i träden och matar dom med godis i smyg.
Att jag inte längre kan ringa när det sitter läskiga typer bredvid mig på tåget och att jag aldrig mer får skjuts i hans blåa rallybil.
Att jag redan glömt hur han luktar för allting bara luktade sterilt och äckligt sjukhus i slutet.
Jävla helvetes skitfaaaaan, såhär skulle det ju inte bli Pappa!
Du fattas mig.
Ur Annas Skissblock!
När jag får lite tid över tecknar jag alltid Karin ”Karkki” som ni vet vid det här laget. Hon är superinspirerande i sina färgglada klädkombinationer och har ni inte kollat in hennes blogg måste ni absolut göra det!
Att teckna henne är som en blandning av terapi och att leka med klippdockor!
Det här är en del av samlingen jag tecknat på henne:
Anna om Bloggen!
Såg att Karin hade en finfin lista om bloggandet så det var jag ju helt enkelt tvungen att skriva om jag också!
Hur länge har du bloggat?
Som Anna Ritar har jag bloggat sen 2008 så hela fem år (!!) men sen hade jag en blogg i några år innan det också där jag skrev under namnet Syster Bitter, den är dock numera stängd för läsare.
Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Jag läste inte sådär jättemånga bloggar när jag började, bara Amanda Berg och Underbara Clara. De där största bloggarna som Kenza och Blondinbella och sånt har aldrig intresserat mig och är inget jag läser eller har läst heller.
Jag gillar färgstarkt och där personen bakom bloggen är riktigt bra på att skriva.
Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Minns att när jag hittade Claras blogg så blev jag helt total förälskad i alla färger och tips och fina bilder! Läste hela bloggen i ett streck.
Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Min tanke från början var att bara ha bilder och ingen text men det höll inte särskilt länge. Så de tidiga inläggen är ju skittråkiga såklart.
Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
De flesta är nog dagboksbloggar, eller i stort sett alla. Men jag läser inga ”idag åt jag det här, gick ett varv på stan, hörs sen kjamiz-bloggar”
Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Jag svarar nog också NiotillFem-Sandra. Älskar att läsa hennes blogg just för att det är så långt från mitt eget liv. Hon verkar så übersocial vilket är raka motsatsen från mig.
Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Karin! Jag tror vi hade haft så himla roligt ihop, synd bara att det är ungefär en miljard mil emellan.
Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Min bror säger jämt ”den där JÄVLA bloggen” så han gillar det nog inte, men annars är det bara positivt. Så himla tråkigt att pappa inte läser den längre, han brukade vara inne tio gånger om dagen.
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja det tror jag nog. Jag är kanske lite snällare i bloggen än i verkligheten och ger nog sken av att vara öppnare än jag egentligen är om man läser bloggen.
Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är väldigt privat och tycker att det funkat bra och fått fin respons just pga det. Jag aktar mig dock från att lämna ut privata saker om andra än mig själv. När pappa blev sjuk frågade jag först innan jag skrev något om det, men han hade inget emot att det stod i bloggen.
Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Något som är privat för någon annan än mig. Jag bloggar inte heller om saker som bara rör mig, om jag tycker Emil är dum i huvudet någon gång tex så skriver jag inte det i bloggen. Som tur är han inte det så ofta.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
I början var det nog till 99% för bekräftelsen, numera är det för att hela mitt företag bygger på bloggen som grund. Så jag jobbar när jag bloggar.
Tror du att en kan lära känna en person genom att läsa hens blogg?
Det beror nog på vilken blogg det handlar om. De flesta skrapar ju bara lite på ytan så helt lär man nog inte känna någon bara genom bloggen.
Har du träffat folk irl efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja det har jag, bland annat Emily Dahl, Underbara Clara, Jessica Silversaga, Kajsa och Louise
Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja det kan det nog. Jag är glad att jag inte bloggade när jag var yngre och gick i högstadiet, då var det så mycket annan skit som hände så hade inte velat vara så exponerad vid den tiden som man lätt blir med en blogg.
Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Jag har överlag väldigt snälla läsare men visst, ibland sticker det till lite. Sen tycker jag att kommentarer skrivna av ”en vän av ordning” är tråkiga, som bara måste rätta och säga att det minsann heter si och så.
Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej. Tvivlade länge på om jag skulle skriva om missfallet eller inte, men är nu i efterhand väldigt glad att jag gjorde det.
Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag ser inga nackdelar, det enda är väl att man ständigt får lite dåligt samvete om man inte uppdaterar varje dag.
Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Det hoppas jag verkligen!
Dagens Färgglada Outfit!
Efter att ha levt i en resväska i en månad med begränsat antal klädesplagg så är det väldigt skönt att få tillbaka sin egen stora garderob igen.
Idag ser jag ut såhär:
Kjolen i ull är en gammal från Åhlens
Strumbyxorna från H&M
Tröja i silkesblandning (världens skönaste) från Gudrun Sjödén
Leopardskor från Junkyard och glasögon i trä från Smarteyes
Förresten, min mail har dummat sig lite på senaste tiden så massor av era mail har hamnat i papperskorgen så om ni mailat och inte fått svar så vet ni varför, maila igen vettja för nu är det fixat!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
