Anna om Uppvärderande!

Igår tittade jag med ett öga öppet och ett stängt, på Hellenius Hörna där Petra Mede var gäst.
Jag ska villigt erkänna att jag inte är något jättefan av Petra Mede men det hon sa igår var så himla bra att jag är beredd att ändra uppfattning (och det händer inte särksilt ofta!)

Hon sa precis det jag brukar säga, att hon har ett så enormt självförtroende att hon ständigt går runt och tror att han är nog kär i mig, hon kollar nog bara för att jag är så snygg osv osv.
För att det är HELT onödigt att gå runt och vara nedvärderande mot sig själv, när man istället kan vara uppvärderande!
Jag utgår ständigt från att jag är fantastisk. Detta är ingenting jag behöver säga högt eller folk ens behöver veta om (även om det ibland slinker ut) utan det räcker med att JAG tycker att jag är great. Det smittar nämligen av sig i sinnesstämningen. Tycker man att man själv är bra, så är man ju bra!
Om en kille tex nobbat mig någon gång i ungdomen så har jag tänkt ”äh, han är säkert så hiskeligt kär i mig att han blev rädd”. Då slipper man bli ledsen och tycka att allt man gör är fel och att man är fulast i världen.
Dessutom är ett starkt självförtroende det snyggaste som finns, men det i bagaget klarar man av precis vad som helst.

Detta kan ju låta lättare sagt än gjort, men har man bara lärt sig att tycka att man är fantastisk, så går det av bara farten!
Prova vettja!

Dagens Porträtt!

Det här är egentligen en ganska gammal teckning, men när jag gjorde den tyckte jag att hennes huvud blev för stort och det kanske ligger viss sanning i det, men jag tycker den är ganska fin ändå. Så nu lägger jag upp den, Sandra med sin rödlökskjol!

Dagens Porträtt!

Det finns en person jag allra helst tecknar av, för att han har små pliriga ögon och den allra bästa av mustascher, nämligen min pappa!
Nu är det dessutom snart fars dag, men eftersom jag i vanlig ordning inte har några pengar så får det här bli ett sätt att visa min uppskattning istället.
Fina, mjuka, stickiga lilla pappa. Det här är till dig!

 

Annas Bröllopsresa, del 3!

Den här dagen bestämde vi oss för att bara slappa hela dagen. Men vi började ändå dagen med en promenad….

…in på den här hemliga vägen.

Vi mötte en mycket kamouflerad katt.

Vägen ledde ut till den här stranden, helt gjord av lava!

Väldigt fränt, fast inte säskilt ”ligga-och-sola-vänligt”.

Sen kom vi in i den lilla byn där vi hittade den här ferrarin, som en strålande symbol för Italien.

Sen gick vi tillbaka till vårt hotell. Fint va?

Här va vår utsikt åt ena hållet, med pampiga Etna i bakgrunden!

Åt andra hållet såg man havet!

Vi gick ner till poolen, förbi hotellets kattungar som va alldeles för skraja för att kunna klappa.

S E M E S T E R !

Hörrudu!

Glad sim-gris.

Efter några timmar kände vi oss färdiggrillade och gick upp på rummet igen. Där möttes vi av vulkanen igen, så jädra fin!

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?