Annas Nya Block!
När jag var i London köpte jag ett nytt teckningsblock, som är inbundet! Så fint, så slipper alla skisser och teckningar spridas för vinden. Nu vet man att alla är i boken och man kan gå tillbaka och titta sen när hela är färdigtecknad! Jag betalade dessutom ynka hundra kronor för den, i A4 format! London hade väldigt mycket roligt utbud för konstnärer men tyvärr har ju ryanair vissa begränsningar i bagage så jag kunde inte köpa allt jag ville. Det får bli nästa gång.
Den första teckningen jag gjorde i blocket är den här, återigen på bästa Karin.
Den första teckningen i ett nytt block är alltid lite speciellt, det är så andäktigt på nått sätt, ett tomt vitt blad osv.osv.osv….
Mera Karkki.
Sen var jag tvungen att pausa lite och teckna en man istället.
Men det var inte lika kul så jag tecknade Sandra i en Lillemor-kopp istället!
London Baby!
Nu är vi hemma efter en snabbvisit i London. Såhär såg det ut:
Såhär fin utsikt hade jag och Emil från vårt hotellrum! Top floor baby!
På morgonen kunde vi spana in utsikten ordentligt.
Shoppingsugna gav vi oss ut på Londons gator.
Åt frukost med alla engelska byggjobbare.
Försökte komma ihåg att titta år ”rätt” håll vid övergångsställena. Gick sådär.
Hittade till slut fram till Pickadilly Cirkus, efter en låååång morgonpromenad.
Var på kartan ligger Primark?
Puss!
Sen lekte vi i leksaksaffären som hade sju våningar! Tänk att jobba där inne, en i personelan åkte rullskridskor, en annan blåste såpbubblor och någon körde radiostyrd bil!
En öl för att vila trötta fötter.
Och vips, så blev det ny morgon och världens största och godaste smoothie.
Jättestor kaffe (det här var en storlek ”mellan”)
Sen tog vi med oss starbucks på stan, som sanna bloggare!
Och sög ut det sista av shoppingen.
Tog klassiska turistbilder.
Såg London Eye från taxifönstret.
Vinkade till kungafamiljen.
Och drack mer öl förstås!
Sen flög vi hem igen, bye bye London!
3 x Karkki!
Ikväll flyger jag och några kompisar till London. Det är med skräckblandad förtjusning för jag är egentligen inget fan av att åka iväg, blir superstressad och jätenervös, målar upp världens skräckscenarion i huvudet att jag inte hittar till hotellet, blir knivskuren, att mitt kort försvinner osv osv osv. Men sen när jag väl åker så tycker jag att det är superroligt! Så himla onödigt att gå och oroa sig i onödan.
Men när jag ska stressa av, eller är färdigt med allt jag ”måste” teckna, så unnar jag mig att teckna lite Karkkisar. Det är det roligaste jag vet! Man får leka stylist och byta färg på kläderna, ändra strumpbyxor och sätta på en leopardmössa. Som att leka med klippdockor ungefär.
Här är tre stycken från nyss:
Det Finns Inget Annat Alternativ Än Att Följa Hjärtat!
(foto: Jocke de Rooy)
Jag såg ett klipp igår, på Gokväll med en tjej som slutat sitt jobb inom ekonomi och blivit illustratör istället. Så himla inspirerande!
Jag har funderat mycket senaste tiden, om jag borde “klippa mig och skaffa ett vanligt jobb”. Växa upp liksom, få en lön som alla andra, kunna tacka ja ibland när det planeras spontanresor och roliga konserter istället för att alltid, alltid behöva säga -Nej tyvärr, hade gärna velat,…..men har inga pengar.
Men om jag gör det då? Om jag låser ateljén en gång för alla och lämnar in nyckeln och aldrig går hit mer?
Istället går jag tillbaka till mitt gamla liv, där jag hade ont i magen varje kväll för att jag visste att imorgon måste jag vakna och gå till jobbet, jag måste äta lunch på bestämd tid, måste dricka kaffe fort som tusan, helst utan att sätta mig ner, måste vara trevlig mot kunderna, måste kunna sortimentet, måste ha arbetskläder som är för korta i livet och stramar på fel ställen, måste komma i tid, måste vara koncentrerad, kan inte hålla på och dagdrömma om målarfärger, papperskvalitéer och pysselideér!
Om jag gör det, stretar emot allt som faller sig naturligt och roligt, allt som är jag – ja då får jag en lön på kontot. En riktig lön.
Då kan jag åka på resor, kan spara pengar i fonder och pensionsspara, kunna köpa kläder och dyra skor, kunna äta mat ute istället för fiskpinnar från igår, kunna gå till tandläkaren och inte gå i ekonomisk konkurs när tvättmaskinen går sönder.
Är det värt det?
Nej. Det kommer aldrig vara värt det. Hur jag än försöker motivera mig att ha ett “vanligt” jobb, så är det ändå aldrig värt det.
Känslan att låsa upp sitt kontor, som bara är mitt, mitt skrivbord, mina pennor, min stol, mina papper. Få ta en kopp kaffe, vänta tills det svalnat lite. Läsa lite mail, kolla lite på bloggar. Sen bli attackinspirerad och måste dra fram alla finaste papper och de bästa pennorna och sen inte gå utanför dörren på timmar. Bara begrava hjärnan i tecknandet. Inte tänka, inte se något annat, glömma bort kaffet helt och sen, när alltihop är färdigt, tycka att fiskpinnar från igår, ändå är det godaste som finns.
För det smakar precis som oxfilé om man kryddar det med sitt drömliv!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
