Bad, Bad & Mera Bad!
På vägen hem från Helsingborg så stannade vi i Mölle. Alla som någon gång varit i Mölle vet varför man stannar där, för att det är typ Sveriges finaste ställe!
Vi skulle bada! Jag är i vanliga fall en badkruka av rang men den här sommaren har jag helst legat i blöt hela tiden. Gravid + värmebölja = dålig kombo.
Det är en väldigt obarnvänlig strand vi brukar åka till, med bara sten och klippor, men det är så himla härligt att bada där så vi ”offrar” oss varje år.
Vännerna och resorna avlöste varann den här semestern, så när vi kom hem till Värnamo igen, så kom min kompis Johan på besök!
Vi bestämde oss för att åka båt! Vi har ingen egen båt längre, så vi lånade Emils pappas båt.
Vi har en ”egen” ö vi brukar åka till. Så himla flott! Speciellt för såna eremiter som jag.
Jag har hela sommaren försökt lära Emil hur man flyter, alltså utan att röra någonting, bara ligga där.
Det är världens härligaste känsla! Men Emil är så sämst på det, han har för tung rumpa.
Livet alltså! Såhär har jag helst velat ligga precis hela sommaren, hade gärna sovit såhär med om det hade gått.
Den här sommaren ihop med Knut har varit så genomljuvlig! Lätt den bästa sommaren rent åldersmässigt på honom. Han har knappt gnällt en enda gång, bara varit rolig och snäll och fantastisk att ha med sig på alla utflykter och resor. Bästa barnet EVER!
Semester hörrni, inte så jäkla dumt ändå!
Veckans badpojke. Här slår det mig hur himla fint Småland är ändå. Ibland glömmer jag bort att se det, men här blir det så påtagligt.
Efter x antal timmar puttrade vi hemåt igen och började genast kolla Blocket efter båtar.
Sista Dagen På Öland & Lite Danmark!
Så blev det dags att lämna paradiset för den här gången, eller idyllien som vi kallar det numera.
Först föreviga varje hörn så man har något att tänka på en regnig novemberdag. Älskade ställe!
Vi hann inte mycket mer än att komma hem, packa om och sen åkte vi till Höganäs med våra kompisar.
På morgonen var det dags för ett mycket efterlängtat semestermål, nämligen Helsingör! Vi hade perfekt väder (när var det inte perfekt väder den här sommaren förresten?)
Poff så är man i Danmark! Älskar´t! Vi åkte med våra kompisar (och grannar!), Carro och Martin.
Sen strosade vi runt bland fina hus, som sig bör. Älskar mitt långa hår för övrigt, tog en stund att vänja sig men nu hade det känts jättekonstigt att inte ha det.
Vi gick in på alla loppisar och antikaffärer vi kunde hitta. Alla känns verkligen så himla danska, liksom lite ruffigare än svenska antikaffärer och med så himla mycket fint!
Sen kom vi fram till målet för dagen, nämligen min kompis Wenches affär w.store! Knut har flera av hennes bilder i sitt rum. Jag och Wenche gick i samma klass på konstskolan i Stockholm och fann varann direkt.
Efter shopping krävdes glasstop. Hur många glassar har jag inte ätit denna sommar egentligen? Skämskudde nästan men skyller på värmen såklart.
Vi hade fått rekommendationer att gå till streetfood marknaden för att äta mat, så det gjorde vi. Gott såklart, men sååå mycket bättre i Köpenhamn. Vi tog en groupie!
Emil fick feeling i vanlig ordning.
Sen var jag dödstrött i fötterna så vi tog färjan hem igen. Jag och Emil skulle nämligen på dejt, med Winnerbäckkonsert och hotellnatt! Sån lyx!
Om Inlägget Jag Önskar Jag Slapp Skriva…
I lördags hade Emil träff med sitt matlagningsgäng. De är sex killar som ses och lagar fin mat och dricker en massa vin och har det kul ihop.
Den här gången var det dags att vara hemma hos oss.
Jag bävar ju alltid lite inför sånt där, gillar inte att ha folk hemma som jag inte känner så väl och sådär, ser alltid scenarion framför mig hur de river hela stället och kräks i soffan och sånt.
Så jag bestämde att jag och Knut inte skulle vara hemma, så vi packade ihop våra grejer och åkte till min faster några kvarter hemifrån oss.
Det sista jag sa till Emil var: ni behöver ju inte riva hela huset….
Så jag och Knut hade en fin kväll och gick och la oss vid 22, som vanligt.
Min inställning på mobilen ”stör ej” går på vid samma tid. Det innebär att det inte hörs när jag får sms eller det ringer efter klockan 22 för att jag inte ska vakna.
På morgonen när jag vaknade och kollade på mobilen hade jag först ett sms från Emil, skickat 02.36, där det står ”sov gott älskling, du är fin”.
Klockan 05.25 har han skrivit ett till sms där det står att vår altan brunnit upp.
Däremellan är det massor med missade samtal, från grannar, från Emil och från andra okända nummer, inspelade meddelanden i röstbrevlådan om brand och sms med hjärtan och frågor om vi är okej.
Ni förstår vilken chock att vakna upp till detta! Ringde givetvis Emil direkt och han försökte förklara samtidigt som han var väldigt ledsen och chockad över alltihop. Jag lämnade Knut hos min faster och åkte hem.
Där möttes jag av en hel hög med uppbrända, förkolnade delar till uteköket på gatan och en väldigt chockad Emil inne i huset.
De hade alltså använt ett pizzatillbehör till grillen (avsett för just den grillen, så inget hemmabygge) som gör att locket ligger liksom en bit ovanför själva grillen och där, i springan, stoppar man in pizzan, så det blir lite som en bakugn.
Sen när de skulle gå hem och Emil skulle lägga sig så kollade de och såg att det bara glödde i botten så de tänkte inte mer på det. Men eftersom locket inte slöt tätt med den där ställningen så brann det ju mycket längre än vad det gör när man grillar vanligt så att säga och sen lägger på locket och kväver elden.
Så antagligen har trästommen som köket är byggt på självantänt när Emil somnat, för bara någon timme senare vaknade flera grannar av en kraftig smäll (antagligen betongskivan som föll i marken) och larmade brandkåren.
De försökte även plinga på men ingen öppnade, för har Emil väl somnat, ja då jäklar sover han ska gudarna veta!
Så de försökte få tag i våra nummer, ringde, men varken jag eller Emil hörde ju detta.
Då ringde de en annan granne på gatan som de vet att vi umgås med, så han kom springande (och hade koden in till vårt hus) samtidigt som en annan av våra vänner hade vaknat och ammat och sett blåljus utanför oss, så hon kom också springande.
De stormade in i huset och såg att varken jag eller Knut var hemma, som tur var, sen försökte de väcka Emil vilket visade sig vara lättare sagt än gjort.
Under tiden hade våra handlingskraftiga grannar tömt både brandsläckare och stod nu med trädgårdsslangen och försökte släcka elden tills brandmännen kom.
Hade de inte vaknat och hade de inte börjat försöka släcka, så hade hela vårt hus brunnit ner och Emil med det. Brandmännen sa senare att det bara var 3-5 minuter ifrån att branden spred sig till vår vind, som är fylld med kutterspån…
Vill inte ens tänka på hur det skulle kunnat sluta!
Nu blev vi ett utekök fattigare, en grill mindre och fyra stolar plus lite småkrafs som brann upp. Tänk vilken världslig sak ändå, om man jämför med allt som kunde brunnit upp. Hela vi.
Vi har ju planer på ett orangeri istället för bodegan men hade kanske inte tänkt oss rivningen riktigt såhär dramatisk.
Men vad gör några stolar egentligen? Ingenting.
Det viktigaste är att vi fyra fortfarande mår bra och är oskadda, huset är intakt och att alla finns.
Det är det enda som räknas.
Enormt tack till våra handlingskraftiga grannar, jag ska aldrig gnälla över att vi har för nära till grannarna mer!
Tack också till Cille och Carro som gjorde en hjälteinsats med att ta hand om Emil som minst sagt var i chock. Kaffe och smörgås och lugnande kramar hjälper långt då.
Tack, tack, TACK!
Anna Om Träning!
(I samarbete med Training for pregnant)
Jag är en periodare när det kommer till träning (och till allt annat också för den delen) så ibland kommer jag in i en bra period när jag tränar tre-fyra gånger i veckan och ibland kan det gå månader utan träning.
Förra graviditeten tränade jag noll gånger. Hade sån vansinnig foglossning att jag knappt kunde röra mig så träning kändes som det sista jag skulle orka med.
Den här gången hade jag en ambition att vara bättre på att hålla igång träningen. Dock mådde jag så ruskigt illa till vecka 21 så av den anledningen kom jag inte iväg (hälften skyller jag på det och hälften var jag bara för lat)
Men vår bil gick sönder och var på lagning i över en månad, så då var jag så illa tvungen att cykla överallt, till jobb, dagis och vart jag än skulle.
Cyklandet, frivilligt eller ej, gjorde verkligen under för mitt mående! Har inte haft någon foglossning alls den här gången och kanske beror det lite på just det, att jag iallafall höll igång en smula.
Nu när bilen är lagad igen har jag ändå allt som oftast cyklat, för att det är så himla mysigt att cykla till dagis med Knut. Men visst fuskar jag och åker bil ibland numera.
Precis innan vi åkte på semester fick jag hem ett set med träningskläder från Training for pregnant, som gör träningskläder för gravida! Så himla bra grej med kläder som är anpassade så man slipper dra i tröjan ideligen och ständigt vara rädd för att ens buttcrack syns!
Nu har denna sommar varit olidligt varm så att gå runt i långa tights har inte varit optimalt. Men de här kläderna passar ju även perfekt till träningen efter barn. Skönt med byxor som är rejält höga i midjan, både med bebis i magen och med bebis utanför tänker jag.
Jag har som sagt inte varit särskilt aktiv på träningsfronten den här graviditeten heller, även om jag hade planer på det. Önskar sååå att det hade funnits pass med gravidyoga även här. Men det gör det dessvärre inte.
Mina planer om träningen efter graviditeten är däremot högtflygande! Jag ser fram emot att få känna mig lite stark igen, förhoppningsvis kunna hitta tillbaka till mina magmuskler igen och kanske, om jag finge drömma, orka springa en mil till våren.
Men man måste göra allt med måtta tänker jag. Plus minus noll. Efter långpromenad på stenstrand kommer glassbomb, det är sen gammalt!
Om ni uppger koden annaritar15 får ni 15% rabatt på ett helt köp hos Training for pregnant. De har allt man behöver för att hålla igång även under sin graviditet och om inte annat, så har kläderna gott om plats för en extra glass eller två!