Annas Pappa!
Idag fyller min pappa år!
Tyvärr är jag inte på plats och kan fira honom, men jag ger honom en stor virituell kram, här kommer den:
<—————————— KLÄM ———————————>
Min pappas högsta önskan är guldfälgar till sin bil, så det står överst på min lista att köpa när jag blir rik och berömd.
Min pappa är gubbstönig (sådan som säger ”bra i magen, dum i huvudet” om alla vegetarianer), han berättar gärna samma skämt flera gånger (men när dom är nya är han den roligaste mannen jag vet!), han tycker om att se dokumentärer i svartvitt om krig eller djurprogram om gnuer, han har en liten stickad mössa bara för att Jack Nicholson har det i Gökboet (min pappa var först på trenden, långt innan alla förstod tjusningen med liten mössa), han har en blånad fjäril tatuerad på bröstet och ett fotoalbum från sin ungdom där alla bilder trillar ur när man bläddrar i det (tejp är tydligen en färskvara), han hjälper alltid mig att hämta och lämna mina målningar, han har skjutsat mig till skolan så länge jag kan minnas för att jag ska slippa åka skolbuss och han har skrämt livet ur dumma ungar som retat mig, han är stor och stark och trygg och är en av de finaste människorna jag vet!
Min fina, starka, bästa pappa!
Grattis på födelsedagen!
Dagens Porträtt!
En katt har letat sig in bland hermelinerna!
Dvs, jag har målat en akvarell. Jag målar aldrig akvarell. Tycker det är för svårt, för segt och för ”akvarelltant-som-målar-bohusklippor-igt”.
Men jag köpte akvarellpennor när jag var i Ullared och nu motbevisar jag mig själv och erkänner att jag tycker det är skitkul!
Dock är det grymt svårt att göra dom rättvisa i scannern. Massor med ljusa nyanser försvinner, men den ser iallafall ungefär ut såhär. Modeller är alltid lika urtjusiga Emily!
Anna om att Lära sig!
Jag är en sann bakåtsträvare.
Jag avskyr att lära mig nya saker, tycker det här med att lära sig blogga på ny plats tar emot (jag vet att bilderna blir utdragna men måste vänta på min duktiga supporttjej som visar mig hur man ändrar det), jag bävar inför att jag idag ska på mitt första möte på körskolan, att jag måste lära mig köra bland andra bilar skrämmer livet ur mig, att jag har en lista på jobb som måste göras gör mig trött och bara att lyssna på spotify istället för CD-skivor var en stor bedrift att lära sig.
Visst är det fånigt, att lära sig nya saker ska ju vara inspirerande och spännande.
Men hela min kropp skriker när jag måste lära om eller lära mig nytt. VILL INTE!! Har nog med att hålla reda på det jag redan kan!
Men tänk om jag tänkte så för tre år sen?
Då hade jag aldrig vågat flytta till Varberg och börja jobba på Björn Borg, jag hade aldrig vågat flytta över hela min blogg till Glamour för att sen flytta tillbaka hela igen, jag hade aldrig vågat förlova mig, skaffa ett kontor och gå på alla dessa möten, hade aldrig vågat presentera mig inför hundra personer på en affärsfrukost, maila till viktiga personer och aldrig hade jag vågat skaffa hus.
Men jag gjorde det. Trots att det tog emot.
För som Skorpan Lejonhjärta sa: jag är rädd men jag gör det ändå, annars är man bara en liten lort!
Anna gör ett Undantag!
Som ni säkert vet vid det här laget så tecknar inte jag barn.
Det är helt enkelt för svårt. De har inga tydliga drag (nu pratar vi om bebisar) och deras mun är opropotioneligt liten, deras näsa som en liten knapp och de har ofta inget hår.
Alltså bara svåra saker att teckna.
MEN, ibland gör även jag undantag.
Några få bebisar har det blivit genom åren. Om bilderna jag ska utgå ifrån är extra fina, har nått roligt element eller om jag får fria händer. Då kan jag teckna barn.
Det här var för en dopinbjudan.
Dessutom känner jag mamman och sen råkade han ju vara extremt söt också.
Då kan till och med jag göra undantag!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
