Min Ölandspackning!
En sak har jag lärt mig genom alla somrar och semestrar och det är att packa lätt (i alla fall för min del, till Knut har jag alltid med mig alldeles för mycket)
Det här har jag packat ner till mig själv, för en veckas semester på Öland (plus ett linne, en svart t-shirt, en pennkjol i trikå och cykelbyxor mot lårskav)
- Röd baddräkt Monki
- Solglasögon, Ray-ban
- Stråhatt, H&M
- Transparent kaftan, Rodebjer
- T-shirt med knyt, Monki
- Gravidjeans, H&M
- Stickad tröja för kyliga kvällar, H&M
- Blommig kaftanklänning, Lindex
- Sjal till håret, H&M
- Sandaler, Sköna Marie
Nu åker vi mot Öland!
Anna På Semester!
Igår jobbade jag min sista dag på fyra veckor!
Andra år har semestern alltid känt en smula vemodig för jag vet att jag kommer sakna pennorna så mycket. Det kommer jag göra i år också men jag behöver VERKLIGEN semester nu!
Jag ser fram emot att äta långa sommarfrukostar ute ihop med min familj, fråga Knut vad han vill hitta på och sen ta dagen lite som den kommer.
Jag ser fram emot att ta långa iskalla dopp och svalka av den här överhettade gravidkroppen ordentligt!
Jag vill åka på loppisrundor på Öland och ha all tid i världen att åka på småvägar och stanna där man har lust.
Jag längtar efter knäpptysta kvällar där det bara är Emil och jag och båda två bara sitter tysta med varann.
Jag ser fram emot iskallt (alkoholfritt) vin på trappan till stugan.
Jag längtar efter att fortsätta renovera vårt hus, att få se orangeriet växa fram! Så himla spännande!
Åka på utflykter.
Sova middag mitt på dagen.
Förbereda för en ny liten person!
Inte svara i telefon och bara få vara ifred.
Jag tänkte även låta bloggen vila. Jag förinställer några inlägg. Men min plan är att fota en massa hela sommaren så jag sen har en massa material tills jag är tillbaka igen!
Dock finns jag alltid på instagram och där uppdaterar jag hela tiden, så i sommar får ni helt enkelt följa mig där istället!
GLAD SOMMAR!!
Annas Nya Hår!
Igår var det äntligen dags för min inbokade frisörtid och årets sommarförvandling!
Vi började med att ta ut mina extensions jag hade i håret. Hade alltså några slingor på varje sida fram, så det skulle bli lite tjockare där, ni se ju hur fjösigt det är utan dom.
Såhär såg det ut när de satt i, som ni vet. Mitt bästa trick för att få lite mer frisyr om man som jag, har väldigt tunna hårstrån.
Sen färgade vi det mörkare. Förr hade jag alltid svart hår och känner mig väldigt hemma så fort det blir aningens mörkare än ljust så att säga.
Sen satte vi i tre förpackningar med löshår, i tre olika nyanser för att det skulle se så naturligt ut som möjligt. Jag ville inte ha dom i fullängd, så vi klippte av typ 1,5 decimeter. Egentligen hade jag velat ha det ännu kortare, då jag tycker att det superlånga känns mer fejk än lite mitt emellan. Men min frisör sa att det slits ju ganska mycket så jag kan komma in och klippa kortare sen om jag känner att jag vill det.
Såhär såg jag alltså ut innan….
….och såhär efteråt! Älskar verkligen färgen men det är helt klart ovant att gå från tre hårstrån till en hel man!
Men jag känner mig så himla fin och är verkligen supernöjd! Fick med mig en hel stor påse med massa produkter för att ta hand om håret nu. Torrschampo, inpackning, hårspray, lockcreme, schampo och leave-in balsam.
Så roligt att göra sig iordning imorse när man kände sig som en helt ny person! Emil säger att det är bäst uppsatt, annars känner han inte igen mig! Men han vänjer sig nog snart.
Klänningen är köpte jag för ett tag sen på Mango, men idag var min premiäranvändning. Känner mig lite som pretty woman i den!
Att Vara Mamma Till En Son!
Emma skrev ett så himla bra svar på tal om hur hon uppfostrar sina barn som fick mig att tänka på hur jag gör själv.
Vad har jag egentligen för grundvärderingar?
Min tanke redan från början var att jag skulle se honom som ett barn, inte som en pojke. Det tycker jag faktiskt att jag lyckats med väldigt bra.
Knut är ingen typisk kill-kille (om det nu finns sådana?) han är ganska rädd för nya grejer och backar direkt om någon är för på eller vill brottas. Sånt kan ju göra ont och jag förstår honom.
Han är så otroligt verbal och förklarar för sina kompisar istället för att bara låta det vara och det är en så himla fin egenskap.
Som häromdagen när en av hans kompisar sa: -Är du feg eller? och Knut svarade: -Jag kanske är lite feg, men ibland vill man helt enkelt inte!
Jag låg i rummet bredvid och log för mig själv över vilken strålande liten person han blivit. Efteråt berömde jag honom och sa att det är just det som är modigt, att våga säga ifrån och stå upp för sig själv.
Dagen efter hörde jag samma pojke fråga igen om Knut var feg, -Nej, jag är modig för jag säger ifrån! Svarade han då och jag kände mig extra mallig över mitt kloka barn.
Knut har sjukt mycket leksaker. En himla massa är från loppis och sen sånt han fått och önskat sig. Han har en stor låda full med bilar, massa playmobil och lego och dockhus, Barbiehus och Barbiedockor.
Sen vad han leker med är såklart upp till honom, men jag vill inte vara i vägen och begränsa genom att inte erbjuda allt så att säga.
Han leker inte med barbie, för han är lite för liten för att kunna klä på och av, han leker heller inte särskilt mycket med bilar, för att bara köra runt och leka med en traktor verkar tråka ut honom (jag förstår hans poäng där) men han leker däremot vansinnigt mycket rollekar.
Alla tänkbara gubbar och figurer går hem hos Knut, det är inte så noga om det är Blixtenbilar, Pyjamashjältar eller hello kittydockor, bara de kan interagera med varann. Sen kan han leka i timmar och min bästa grej är att smyga in ibland och tjuvlyssna på allt de där små figurerna hittar på.
När vi var i en lekpark för ett tag sen så kom det fram en pojke och lekte med Knut. Han hade blommig klänning och ett plastsvärd med sig. Efteråt pratade Knut om ”henne”. Jag förklarade för honom att det var en pojke, men Knut sa neeeej, hon med klänningen jag lekte med. Ja,det var en pojke. Man får se ut och ha på sig precis vad man vill vet du, även om man är pojke. Knut accepterade det hela på en gång och sen var det inte mer med den saken.
När det några veckor senare kom en man i permobil åkande sa Knut till mig, att vet du mamma, man får ju se ut och göra precis som man vill!
Sen var den saken biff.
Mitt mål är att han ska växa upp och ha så bra självförtroende att han törs stå upp för sig själv. Att han alltid ska våga säga ifrån när nått känns fel och att han aldrig ändrar sin mjuka, fina, ljuvliga sida där han gärna kramas och ibland springer in från gatan bara för att säga att han älskar mig.
Tänk att så mycket kärlek kan rymmas i en enmeter hög liten kropp.
Oändligt.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
