Anna Om Förändringen!
Fick en fråga från Tove, som jag tänkte jag kunde svara på i ett eget inlägg.
Hej! Jag tycker det är så intressant med förändringen kring vad du ville ha till Knut i frågan om färger och mönster, och vad du nu vill ha till Stig. Jag har även hört dig nämna liknande saker kring dina egna kläder. Vad tror du att det skiftet beror på? Har du alltid varit en sådan som skiftat mycket eller är detta en ovanlig förändring? Mest nyfiken! Själv omger jag mig med färg och mönster allt mer, men funderad på om jag en dag kommer vilja ha det motsatta istället. Tack för en toppen-blogg!
När jag var gravid med Knut så klädde jag mig såhär, dvs väldigt mycket färg och mönster och alltihop i en salig blandning kan man säga.
Barnrummet inredde jag likadant, ville ha starka färger och var väldigt förtjust i allt som kom från Brio så ville ha de färgerna på allt. Starka grundfärger.
Jag klädde Knut i massor med färg och mönster, ju mer desto bättre! Det fanns massor med sådana kläder i butikerna då så det var lätt att hitta.
Men efter förlossningen tappade jag bort mig själv lite stilmässigt. Dels kände jag inte alls igen min kropp och att gå runt i vippiga färgglada klänningar på lekplatser och mammaträffar kändes helt fel. Började känna mig som en clown rent ut sagt.
Här är några bilder i ”mellanläget” där jag inte riktigt visste vilken stil jag skulle ha.
Men sen fick jag äntligen tiden för bröstförminskningen vilket gjorde att jag kände mig som mig själv igen, inte alls lika obekväm som innan. Jag köpte även mitt livs dyraste och finaste plagg, min första Rodebjer-kaftan och där någonstans så hittade jag hem igen. Sen dess har jag mycket mer svart än jag hade innan, jag gillar stora plagg och har hellre pastelligt hår än vippiga klänningar.
Men nu är jag ju alltså gravid med Stig och det känns helt onaturligt att gå tillbaka till de där skrikiga färgerna bara för det.
Nu vill jag istället ha det mer lugnt och dovt. Men jag tror också andra saker spelar in, trender till exempel. Det finns mycket ”smutsfärger” i butikerna, inte lika skrikit som innan. Sen tror jag också en viktig faktor är, för mig i alla fall, att det har med stress att göra.
Jag är mycket mer stressad över saker nu än jag var med Knut. Dels har jag redan ett barn, jag har mycket mer att göra på jobbet, vi är mitt i en stor renovering och en massa andra jobbiga saker har hänt sen sist. Så då känns det färgstarka för jobbigt. Behöver vila ögonen helt enkelt.
Så nu tänker jag klä både mig och Stig lite lugnare. För det är nya tider nu. Förhoppningsvis stillsammare tider.
Anna Boar!
När Knut skulle komma boade jag som en tok hemma! Jag klädde om soffor, sydde babynest, bytte tyg på babysittern och allt möjligt ambitiöst.
Men den här gången har jag ju liksom redan allt fixat. Det enda jag gjort är att fixa ett nytt skötbord och måla det grått.
Färgskalan för barn nummer två är helt olik den jag hade till Knut. Då ville jag ha klara färger och mycket mönster.
Den här gången vill jag ha det lugnt och avskalat.
Den här färgskalan har jag tänkt ungefär. Med milda färger och mjuka material. Gärna grått, smutsrosa och dimgrönt. Den här tröjan med Lisa Bengtsson tryck har jag bara sett på pinterest innan men nu hittade jag en på en loppissida på Facebook och slog till. Byxorna är supermegamjuka i merinoull.
Nu hade H&M Home rea och jag drog på mig spenderarbyxorna direkt. Jag är sugen på att göra om allting hemma just nu, bara matta ner allting. Få bort det skrikiga. Det här köpte jag:
Två kuddfodral till soffan i vardagsrummet. Just nu har vi ett hopkok av alla möjliga olika där, så jag tänkte rensa upp lite och få det lite mer enhetligt. Prickigt måste det dock vara, det är sen gammalt.
Nya gardiner till vårt sovrum. Vi har ljusgrå väggar med vita prickar och gråa gardiner. Det blir lite väl grått, så tror de här smutsrosa kan bli fina till det gråa för en lite varmare känsla.
Totalt onödig grej som jag ändå kände att mitt liv behövde, två små skedar i porslin. Vi har salt i en liten behållare i köket och tar alltid med ett fult teskedsmått i plast. Det liksom BEHÖVDES en sån här sked där, det fattar ju vem som helst!
Kan ana ett prickigt tema här….. Köpte två såna här små förvaringskorgar i tyg att ha på skötbordet med diverse pads, tops, termometrar och krämer i..
En förvaringskorg i bomull. Tänker att den här är den perfekta strandväskan att packa ner termos, handduk och solcreme i och sen när sommaren är över, kan den stå under Stigs skötbord och förvara blöjor i. Finare än ett paket i plast.
Lite crazy var jag ändå tvungen att vara och kunde inte motstå den här ljushållaren i form av en orm. Hoppas inte Emil blir rädd bara, som lider av jordens största ormfobi!
Visar såklart sen när allt är på plats. Nu vill jag genast åka hem och göra om alltihop där hemma!
Graviditet Vecka 9-25!
Nu har jag varit gravid i 26 veckor, är enligt appen i sjunde månaden och har 103 dagar kvar tills beräknad ankomst av lille Stig!
Den här graviditeten har jag haft mycket mindre ont än jag hade förra gången. Då rörde jag på mig cirka noll procent och den här gången har jag tvingats cykla fram och tillbaka till jobbet nu i tre veckor för att vår bil är på verkstad, och det har verkligen gjort underverk med fogarna!
Har fått hem ett gäng med träningskläder för gravida så nu tänkte jag sätta igång att försöka träna lite mer till och med. Det kan ju knappast skada.
Jag har även mått mindre illa den här gången, även om illamåendet höll i sig längre denna gång. Jag har mått pyton från vecka 9-21 men mått ganska bra på mornarna, det har varit värre på kvällarna.
Förra gången jag var gravid mådde jag illa mellan vecka 10-19 ungefär men mådde alltid illa på morgonen den gången.
Tycker sånt där är så märkligt, det är ju samma kropp och samma sak, även om bebisen är annorlunda.
Förra gången hade jag på riktigt lite ångest hela graviditeten över att jag visste att jag skulle behöva gå igenom det här igen. Det var också därför det dröjde väldigt länge innan jag ens kunde föreställa mig barn nummer två, minnet av den första graviditetn var tvungen att blkena bort först.
Så nu, även om jag avskyr det, så känner jag mig ändå så himla glad varje gång en vecka passerar! Aldrig mera vecka 15, aldrig mer vecka 20 osv. osv.
Jag oroar mig en liten smula över brösten dock, då de växt på ganska bra så hoppas jag verkligen innerligt att de går tillbaka till sitt ursprungsläge direkt efter förlossningen.
Jag ska ju ta nån tablett som stänger av all mjölkproduktion så fort Stig är ute, just för att slippa få de där allra största brösten igen.
Som ni vet vid det här laget gjorde jag en bröstförminskning efter att jag fått Knut och jag vill absolut inte ha den ogjord!
Men även om de känns stora nu, så är de ändå inte i närheten av så stora som sist!
Jag har en väldigt stor mage redan. Det hade jag förra gången med, men sen stannar den liksom av och så händer det inte så mycket mer.
Jag ska på bröllop i början av september, en månad innan beräknad födsel och att komma i någon vettig klänning känns minst sagt utmanande.
Får väl återkomma med bilderna från 26-40 så småningom. Fast jag hoppas han föds i vecka 27 som Knut, de där sista veckorna är ju ändå bara jobbiga!
Lite Midsommar!
Det har ju varit midsommar och jag orkade ha med kameran ungefär en fjärdedel av kvällen, men alltid något!
Vi började med sedvanligt familjeporträtt på bodegan. Tänk att det här är sista sommaren det ser ut såhär, nästa år är det ett orangeri istället! Det är också sista gången vi är tre på bilden, nästa år är vi fyra!
Förra årets bild så ut såhär, då glömde vi visst bort pappan, men det är ju sånt som händer.
Det spårade ur som det så ofta gör. Fast de bilderna blir ju alltid bäst!
Sen var det dags för midsommarlunch, allt enligt tradition.
Midsommar är min bästa högtid numera. När jag var yngre avskydde jag den för det var så himla mycket alkohol inblandat, man skulle toppa varann och åka till än det ena häftiga stället efter det andra, vi sov i bilar på Smögen och i solstolar i Strömstad. Nej tacka vet jag nu, när det är samma visa varje år och alla är glada och nöjda med det.
Emil slog på stort och gjorde egen löjromspizza på grillen! Så himla god. Han har tjatat om denna pizza varje dag sen dess.
Det här är vårt gäng, minus Emil som fotar, nyfödda Ivar som sover och Erik som var tvungen att springa ur bild och leka med en bil.
Älskar traditioner och älskar att vara samma personer jämt, som man känner väl, då försvinner min introverta sida helt och jag kan andas ut och bara ha roligt. Dessutom har alla småbarn så vid elva snåret är alla dödströtta och om någon mot förmodan hade föreslagit efterfest hade denna någon fått stryk.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
