Dagens Porträtt!
Nu går jag på välförtjänt jullov!
Jag avslutar med ännu ett blyertsporträtt, den här gången på Amanda Berg. Just nu känns det tusen gånger roligare än mina tuschporträtt. Variation förnöjer.
Hejdå Småland, hej hej ljuvliga Värmland!
Anna och Vågen!
Jag äger ingen våg. Förstår inte riktigt meningen med det där att väga sig stup i kvarten. Är jag glad och nöjd så blir det bra har varit min strategi.
Men sen fick jag höra om vågen som mäter din kropps ålder. Min kontorsgranne har en sådan våg, som mäter procent fett, muskler, ben och hela köret.
Först får man fylla i sin längd och sin ålder, sen får man ställa sig på vågen och hålla i två handtag. Sen skickar den ut små elektroniska saker som mäter motstånd hit och dit (fattade inte riktigt hur det gick till)
Enligt den här jävla vågen är jag iallafall på gränsen till överviktig, 35 år gammal och på en skala mellan 1-10 i hur vältränad jag är, är jag en tvåa! (ett är sämst)
Tack och god jul för fan.
Men som motreaktion till den där vågen, tänker jag köra igång ordentligt med träningen igen 2012. Jag har ett bröllop att fixa, en karriär att sköta och hur mycket jag än försöker motbevisa det, så blir man hundra gånger mer effektiv om man går och tränar.
När jag är klar ska jag va en tia på den där vågen.
Sen ska jag slänga den i soporna.
/Varma hälsningar en 35 årig överviktig, otränad kvinna i tjugosjuårsåldern.
Anna Fastnar!
Den senaste veckan har det känts som jag har tuggumi under skosulorna. Bara att stiga upp ur sängen har varit motigt.
Kanske har det med att göra att december är min absolut stressigaste månad, kanske för att det är så mörkt ute och kanske för att uppdragsgivarna tycks ha tagit jullov.
Sa jag släpar mig till kontoret, med snö i ansiktet, sätter mig motvilligt och läser igenom mailen som ekar tom på uppdrag från ELLE och Damernas Värld.
Försöker teckna men tycks ha glömt hur man gör.
Senaste månaden har bara handlat om bestälningar och ibland kan man bara längta efter att få teckna sitt eget. Men nu när jag är klar med allt så går det ändå inte när jag försöker teckna.
Så jag tar fram min inspirationsmapp, den är fylld med vackra ansikten, roliga hårfrger och fina hårknutar.
Rotar lite, nej nej nej.
Sen hittar jag en bild på Elsa. Det är alltid hon som blir mitt safetykort. Jag vet att jag alltid tycker om att teckna henne. Hon har finast ögonfärg och roligaste läpparna att teckna.
Men sen kollar jag på mina tuschpennor med avsmak. Nej. Inte idag.
Lägger dom åt sidan och gör nått jag inte gjort på evigheter.
Tecknar en blyertsteckning.
Här är resultatet. Tack, älskade Elsa, för den ständiga inspirationen, för amorbågen och för ögonfärgen!
Anna om Utbildning!
Nu är det snart nytt år, det innebär att alla konsthögskolor släpper sina arbetsprovsuppgifter.
Förra året var första gången jag inte sökte och det kändes väldigt befriande att slippa allt det där, pressen, ångesten och att det enda som snurrar i skallen är arbetsprover.
Men som varje år, måste jag gå in och kika vad det är för uppgifter, vad hade jag gjort och hur hade jag tolkat det.
Jag har/hade bestämt mig för att aldrig söka mer, att det tar för mycket kraft och ork och att jag blir emotionellt slutkörd av att alltid få nej.
Men så läste jag en intervju med min favorit Lovisa Burfitt nu på morgonen och någonstans långt in tändes åter igen en liten gnista om högskolorna.
Kanske bara söka en gång till? Bara för att det är nyttigt, roligt och utmanande?
Jag känner mig bra på mitt område, men kanske lite fast i gamla hjulspår. Skulle behöva nya lärare, nya omgivningar och nya kreativa miljöer för att komma vidare.
Det känns som jag kör racerbil på ettans växel.
Kanske söker jag igen.
Bara EN gång till…..
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
