Anna och Hösten!
Jag känner hur den ökända höstdeppen smyger sig på, den står envist och knackar på och jag vill bara gömma mig långt in dit den inte når.
När det vankas höstdepp vill jag flytta till New York, åka till Stockholm och pussa brorsbarn eller åtminstone ha en åka-till-mamma-resa inplanerad. Jag vill bort helt enkelt.
Tror att jag kan fly från magklumpen om jag bara byter stad en stund, ibland funkar det. Ibland inte.
Jag får försöka tänka på det fina, att jag kan tända stearinljus och lyssna på musik vid köksbordet med min man, att jag snart får ha mössa och att jag har ett spännande möte inbokat imorgon.
Nu känns det lite bättre.
Men det är nått visst med mammakramar som liksom hjälper mot allting.
Ett kungarike för en sådan just nu.
Dagens Outfit!
På lediga dagar behövs ingen dresscode.
Det betyder nästan alltid hatt i mitt fall.
Fröken Skåne!
Jag veeeeet att Skåne har prästkrage som landskapsblomma, men jag förknippar Skåne mycket mer med knallröda vallmofält så det fick bli vallmo istället. Förlåt alla skåningar.
Idag är min lediga dag, dvs sitta och teckna precis hela dagen med en gå-ett-varv-på-stan-paus såklart.
Kul att ni gillar landskapsidén så mycket! Det gör att 25 stycken inte känns så farligt ändå!
Dessutom har jag ju redan gjort åtta stycken!
Fröken Värmland.
Fröken Bohuslän.
Fröken Norrbotten
Fröken Småland.
Fröken Lappland.
Fröken Södermanland.
Fröken Härjedalen.
Tribute till Bloggen!
Älskade Blogg!
Tack för att jag alltid kan vända mig till dig när det känns som ingen förstår, att du alltid ger mig ny energi när det känns som allt går emot mig!
Tack för att du gett mig möjligheter att träffa människor jag aldrig skulle våga prata med annars, men med dig i ryggen törs jag säga hej till vem som helst!
Tack för att du gett mig chansen att designa skor som bara jag i hela världen har, att du låtit mig teckna i glossiga magasin och låtit mig maila med de största i branchen.
För att du alltid får mig att vilja sikta högre, bli bättre, för att du givit mig sponsring av randiga strumpor och att du gett mig möjlighet att leva på mitt största intresse!
Tack, älskade, fina, underbara blogg för att du ger mig trygghet, för att jag alltid kan luta mig tillbaka på dig och för att jag får en chans att utvecklas genom dig.
Du känns som en hemlighet som bara jag vet om, som nått jag har i smyg, som nått jag kan trösta mig med när jag är ledsen och nått jag kan jubla med när jag är glad.
Tack, tack, tack, tack! Utan dig vore jag ingenting!
Som tack, får du här fröken Småland i form av Emmeli!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
