Anna om att Jobba Frilans!
Jag fick höra härom dagen att jag har ett så skönt liv som bara jobbar halvtid, medans vanliga människor sliter på ett jobb på heltid.
Jag jobbar inte halvtid, jag jobbar inte heltid heller, jag jobbar MER än heltid!
Såhär ser en typisk Anna-dag ut:
– Jag jobbar åtta timmar som dekoratör på mitt ”riktiga” jobb. Jag bär soffor, monterar upp lampor i taket och släpar runt möbler och gör fint. Väldigt roligt men det är som ett åtta timmars träningspass!
– Innan jag går till jobbet svarar jag på viktiga mail om beställningar, roliga uppdrag och frågor folk har.
– När jag kommer hem från jobbet sätter jag mig vid datorn, kollar återigen mailen och betar av vad som är viktigast. Sen försöker jag göra åtminstonde en beställningsteckning för att inte ha alldeles för lång leveranstid på teckningarna.
– Sedan påbörjar jag en målning och gör en bakgrund eller målar vidare på någon jag redan har på gång.
– Medans färgen torkar underhåller jag mig själv genom att planera lapptäcken, teckna nått ur min inspirationsmapp eller målar om en stol.
– Sen är det dags att blogga och kolla mailen igen.
– Däremellan försöker jag också klämma in att pussa Emil, mata Allis och hemskt gärna, om jag hinner, ta en promenad med Emma eller Hille.
Så, där har du min dag.
Sen kan du avgöra själv om jag är lat eller inte.
Emils Sommarfest!
Igår var det dags för Emils stora sommarfest!
Han hade dukat så fint ute i ladan hos hans pappa, med blommor plockade från dikeskanterna och hö från taket, precis sådär som det ska vara på en äkta sommarfest!
Vi var nästan tjugo personer bjudna och det hela började med att allihop cyklade ut till Emils pappa i samlad trupp (även om jag och min tröga cykel hamnade på villovägar då jag inte orkade hålla tempot)
När vi kom fram åkte vi rakt ut i skogen med traktorn och spelade paintball!
Jag har aldrig spelat paintball förut trots att Emil har en egen bana.
Efter första matchen och jag hade fått ett skott i huvudet och ett i munnen (uäääcck) så tyckte jag att det var en mycket överskattat sport (jag grät till och med en smula i min mask för jag tyckte det var så läskigt!
Jag trodde faktiskt på riktigt jag skulle dö när det kom män springande från alla håll och skjöt vilt på mig!
Vi spelade några varv innan vi blev så knottbitna att vi var tvungna att åka och gömma oss i ladan istället.
Sen grillade vi för glatta livet, spelade finfin musik och jag kände mig verkligen så himla hemma! Preciiiiis sådär vill jag att bröllopet ska kännas, rustikt, oglamouröst och bara så himla himla roligt! (ni vet väl att jag har glitter och prinsesstjaffs-förbud på mitt bröllop?)
När vi började frysa cyklade vi hem i regnet, svidade om och drack öl i vårt lilla kök allihop. Sen gick vi på hästgivargården och en bloggläsare kände igen mig och jag skaffade mig en ny dekoratörskompis!
Bästa kvällen!
Anna säljer Tavlor!
Eftersom utställningen i Karlstad gick lite trögt så säljer jag målningarna här istället!
Alla tavlor är ramade och är du intresserad av någon eller vill veta priset är det bara att maila a_ileby@hotmail.com
Hoppas ni gillar det! (klänningen på bilden är ny och från MQ´s rea. Vi älskar redan varann!)
Loppismålningen (olja och akryl)
Campingmålningen (olja och akryl)
Hattifnattmålningen (olja och akryl)
Karusellmålningen (olja)
Citatet (egentyckt)
Flickan i fönstret (tuschlavering)
Flickan och havet (tuschlavering)
Smygpussen (tuschlavering)
Anna om Studenten!
Idag tar Värnamobarnen studenten!
Folk som inte själva tar studenten tycker att det är en högljudd, tjatig historia. Men själv ser jag alla iskalla bara ben, sneda slipsar som mammor knutit och hundratals vita mössor och blir alldeles varm i magen.
Jag minns själv så himla himla väl hur det kändes, trots att det är åtta (!!!) år sen nu. Hur det liksom kändes som sockerdricka i magen, som att det var dagen man väntat på hela sitt liv. Dagen då man aldrig mer behövde lyda någon sträng fröken (trodde man då iallafall), aldrig mer behövde ha ont i magen i skolkorridorer och aldrig mer behöva stiga upp halv sju på morgonen (trodde man återigen då iallafall)
Men den bästa känslan av allt var när man steg upp på flaket på lastbilen, omringad av alla andra bildesteter och en alldeles rödrandig nacke efter alla blommor, champagneflaskor och nallebjörnar.
Jag har nog aldrig käns mig så fri, så oövervinnerlig och så himla himla lycklig som den gången!
Jag överlevde, jag klarade mig trots allt. Det gick som ett manta i huvudet under hela lastbilsfärden genom stan. Jag överlevde.
Så ja, studenten må vara ett högljutt hallaballooo, men låt dom få känns sig störst och bäst en stund. Det är ju bara en dag i livet man får tro att man är det.
Det kommer så snart gå över och även de inser att livet bara börjat när man fått den vita mössan.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
