Jag är inne i ett tuschflow så jag fortsätter på det spåret!
Någon frågade hur jag gör och jag börjar med att skissa upp motivet med blyerts och sen måla, sen när allt är klart och torrt så suddar man bort blyertsen.
Jag använder alltid foton som förlaga, antingen som jag hittat på nätet (ofta från LeLove) eller från bilder jag tagit själv (min mormor gör sig ypperligt som tuschmodell nämligen, för hon har världens sötaste lilla nacke)

Här är dagens bild, tycker den blev fin för den inte är så petig utan med swisch-swosh om ni förstår!
Angående signaturen kommer den fortsätta att vara med, oavsett om den stör eller inte och så var det med den saken.
Jag hade en period när jag aldrig signerade mina bilder och det är bara fånigt, tänk om picasso inte signerade, då hade man aldrig vetat att det var han!
(ja jag gjorde precis en liknelse mellan mig och Picasso, det är min blogg sådetså)

Jag fortsätter måla tuschlaveringar.
Jag har en utställning i Karlstad i slutet av maj och tänker mig massor med tuschlaveringar i fina guldramar, vad tror ni om det?
Just nu känner jag mig lite trött på tuschpennorna så det är skönt att kunna ta till nått annat, nått som känns lite pilligare och tar lite längre tid. Jag gillar det som omväxling.

Det här är målningen jag gjort medans jag var sjuk. En tuschlavering (man använder flytande tusch och spär ut med vatten för att få olika nyanser)
Det här va min specialité förr i tiden men sen glömde jag helt enkelt bort det men nu är jag tillbaka på banan igen!
Tycker om att det ser ut som gamla svartvita foton man hittat i en låda och glömt bort.

Jag är fortfarade sjuk, men inte lika döende längre utan mer bara helt vanligt jättesjuk. Stor skillnad faktiskt.

Det är tur att jag är liiiiiiite piggare nu för imorgon är ingen vanlig dag för det är nämligen min födelsedag, hurra hurra hurra!

Jag fyller 27 år. Känns ruskigt gammalt men det är kanske för att de jag jobbar med i studion är yngre, Emil är yngre och att en massa annat folk som är yngre än mig redan är gifta och har barn. Men men, 27 är ingen ålder på en häst!

Tycker fortfarande det är tråkigt att fylla år när man inte är hemma hos mamma och pappa så de kan sjunga för mig på morgonen och ge mig tulpaner, men jag antar att det är nått man aldrig växer ifrån.

Jag ska berätta om en sak som hände mig när jag gick i första klass:
Vi skulle rita hur vår födelsedag såg ut, så jag ritade blommor och paket, stor sol och hela baletten, så som man gör när man är sju år och älskar att fylla år.
Sen kom min förken och tittade på min bild och sa ”i mars finns inga blommor, i mars är det snöslask”.
Otroligt sårad skrynklade jag ihop min teckning, ritade en ny med ett rött hus, utanför huset var det snöslask. Huset hade ett fönster där jag ritade mig själv med en stor pratbubbla där det stod ”jävla fröken”.

Någonting säger mig att just den där händelsen, har påverkat mitt jävlar anamma genom hela livet, så tack jävla fröken för det!