Familjeutflykt Till Borås Djurpark!
I måndags var det klämdag och min plan var egentligen att jobba, men sen kom våra kompisar med förslaget att åka till Borås djurpark istället, så då fick jobbet snällt vänta.
Jag är tudelad till djurparker då jag tycker så synd om en del av djuren, men de här verkade faktiskt ha det väldigt bra. En annan del av mig är superfascinerad och älskar att titta på djur.
Vi började med savannen. Knuts kompis Greta var med också.
Geparderna låg i en hög och vilade sig. Sen fick de syn på Knut och Greta….
Då kom de alldeles nära stängslet och spände ögonen i barnen….
….och man kände verkligen att hade det där stängslet inte funnits där, hade Knut och Greta varit gepardmat på nolltid. Huvva!
Vi tittade på betydligt snällare djur också, som giraffer. Har aldrig sett dom så nära innan, de ser verkligen ut som om någon målat på fläckarna på dom! Så märkligt djur!
Sen var det dags för allas favorit, aphuset!
Alltså den här schimpansen! Finaste jag sett tror jag! ändes så konstigt att se honom rakt i ögonen, så kloka och snälla och det högg till lite i hjärtat över att vi stod och tittade på honom i bur medans vi var alldeles fria på andra sidan. De är ju så otroligt lika oss ändå. Det här ser ju ut som typ en farbror på stan, om än lite hårigare.
Så gullig! Med snälla ögon och tv4-frisyr.
Undrar vad de tänker på när de ser att alla bara glor dag ut och dag in?
Blev kär i den här trötta och ville ta med hem.
Det blev matdags för aporna så vi gick ut och såg på när den här stora orangutangen åt äpplen iförd sin Luke Skywalker-outfit.
Vi gick vidare till tigrarna. Så himla häftiga!
Sen blev vi såklart akut glassugna (speciellt jag) så vi strosade vidare, via björnar, antiloper och ett helt litet klapp-zoo.
Åt glass i sällskap av den här tjusiga!
En alldeles strålande ledig måndag! Nästan så man borde vara ledig jämt!
Att Tänka Om!
Det finns en del personer jag ar svårt för. Eller rättare sagt, det finns en del män jag har svårt för.
Ofta i femtioårsåldern, på lite högre positioner och som ser på mig som någon liten gullig maskotföretagare som mest lallar runt och ritar lite.
Numera, när jag bland annat sitter i styrelsen i en företagarförening, så träffar jag ännu fler män.
Men jag har en ny strategi att ta mig an det.
Istället för att spotta och svära och vara arg i smyg på manligt beteende, sexistiska jargonger och klumpiga uttalanden, ska jag nu istället äga min plats.
Att jag är arg i smyg och hatar dumma gubb-beteenden, lär sig ingen någonting av. Ingenting ändras av att jag hatar på min kammare.
Men om jag däremot blir en självklar del av gruppen, av den där lilla klicken av ledande män, det är då jag kan göra skillnad på riktigt.
När jag i realtid kan sätta ner foten och rätta när de dumma kommentarerna kommer. När jag kan vända på lilla-gumman-kommentarer och få dom själva att framstå som idioter gentemot andra män.
Det är då det blir skillnad.
När de själva känns hur det känns.
Är det någonting jag är bra på så är det just det. Att ge svar på tal och det brukar gå snabbt och komma som ett knytnävsslag i magen.
Det har jag ärvt av min pappa och det är min allra bästa egenskap.
Jag slåss numera för alla kvinnor, för min egen rätt att ta plats bland männen i toppen på precis samma villkor.
Skillnaden är bara att förut gjorde jag det med hat i min ensamhet och nu gör jag det med pondus inifrån.
Jag är en kraft att räkna med och jag känner redan att jag skakat om och ändrat tankar och föreställningar.
Det kommer finnas ett före och ett efter mitt intågande och det är jag väldigt stolt över.
Jag är bättre på det här än jag någonsin gett mig själv cred för.
Kill them with kindness heter det ju, men jag tänker snarare att upplysning är det bästa redskapet. Så kill them with knowledge ska snarare bli mitt motto.
Graviddagbok Vecka 16!
Glömde alldeles bort att skriva om vecka 16 och idag går jag in i vecka 17!
Jag får summera den nu efteråt då.
Vecka 16 var veckan jag i min enfald trodde att jag började må lite bättre, så jag har trappat ner mina Lergigan Comp till en om dagen. Tar en på eftermiddagen bara, för kvällarna är det som värst. Försökte två dagar utan att ta någon alls men det slutade i katastrof så nu är jag tillbaka till en om dagen. Jag tar två de dagar det är något viktigt jag måste göra på förmiddagen.
Med Knut mådde jag illa till vecka 18, så förhoppningsvis så släpper det helt snart. Jag längtar så oerhört mycket efter det!
Jag har redan gått upp en hel del i vikt, har ingen våg hemma men märker det när jag väger mig hos barnmorskan och på hur jag ser ut såklart. Jag KÄNNER mig inte så stor, men när jag ser på bilder så ser jag ju att jag är det.
Med Knut gick jag också upp mycket i början och sen planade det ut och i slutet gick jag till och med ner några kilo.
Jag oroar mig inte över vikten det minsta. Jag vet att det går att få bort sen när jag inte är gravid längre, med lite vilja och jävlar anamma så.
Jag har även börjat känna av lite foglossning i ”muttbenet”. Det är ingen större fara, det gör mest ont om jag suttit still för länge och ska resa mig eller ska ta stora kliv. Förra graviditeten var jag typ handikappad av foglossning från vecka 24 ungefär. Blir säkert så den här gången också men jag njuter så länge jag kan fram till dess och gör mitt bästa för att alltid ha på mig bekväma skor.
Minns när jag kom hem från BB med Knut och all foglossning försvunnit. Jag städade hela huset, dansade runt och kände mig som den lättaste människan i världen. Så oerhört skönt att slippa ha ont överallt!
Annars är jag fortfarande sjukt sugen på melon. Köpte en för 100 kronor härom dagen! Men nu har jag hittat ett ställe som säljer små meloner, så det får det bli i fortsättningen.
Hungern har lagt sig lite nu, inte det där attackhungriga som var i början. Nu känner jag mig nästan som vanligt, glömmer till och med bort att jag är gravid då och då. Förutom det där lilla oset av illamående som ständigt yr i kroppen då.
Det var allt för vecka 16, nu kör vi rakt in i kaklet på vecka 17!
Anna Pysslar!
Det var så himla längesen jag pysslade med nått (förutom keramikkursen då) och det känns som jag helt tappat min pysselgnista.
Men så sprang jag på den här korgen på Erikshjälpen. Har stått och klämt på den flera gånger men känt att jag inte orkat fixa iordning den. Men den här dagen hade jag tydligen ny energi för nu slog jag till. Det rimliga priset 180 kronor fick jag betala.
Stoppningen satt redan i så det var ju smidigt, alltså bara att börja klä. Jag klurade läääänge över hur jag skulle göra, för att få så få veck som möjligt, vet inte om jag kom fram till något vettigt egentligen. Jag använde mig av det här lite tjockare tyget från Littlephant som jag fick av grundaren Camilla en gång. Har funderat länge på vad jag ville göra med det och ville inte slösa det på nått dumt, så nu äntligen kom det till användning.
Jag klippte två långa, breda remsor som var breda nog att nå ner i botten med god marginal och även kunna vikas runt kanten. Vek in alla kanter och häftade fast, så slapp jag dessutom fålla. Satte häftklamrarna tätt så det ska sitta ordentligt.
Sen försökte jag få till så snygga, vikta hörna jag kunde och så häftade jag fast tyget även i botten. Häftade inte tyget så spänt för då tänker jag att det är lätt att det lossnar. Sen fortsatte jag på andra sidan likadant med den andra tygbiten.
Sist men inte minst sydde jag ett överdrag till den lilla dynan som följde med. Det här sydde jag så det är lätt att ta av och tvätta om det behövs. Nått säger mig att det var en bra idé.
Tadaaa, nu är Småttings första säng redo! Nu behöver vi bara klura ut någon form av ställning till den, så den inte står direkt på golvet. Först tänkte jag att man kunde skruva fast den på ett litet rullbord men en dam på Erikshjälpen tipsade om att hon hade byggt en ställning av bockade rör som den liksom vilade i. Emils pappa jobbar ju med sånt så det skulle kunna gå att fixa.
Har ni några andra bra förslag?
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
