Min Stilikon!
Såg att Cecilia Blankens hade skrivit ett inlägg om hur något i tonåren kan etsa sig fast och sen bli ”ens stil”.
Klurade lite på min egen historia och fick genast upp ett så otroligt starkt minne som präglat stor del av mitt vuxna liv och min stil.
När jag var femton år åkte jag med min mamma till Sorrento i Italien. Jag var ganska hopplös stilmässigt vid den här tiden, som nog de flesta tonåringar är. Jag var för smal, hade för stora bröst, färgat håret alldeles för rött och hade sämst koll på att kombinera ihop kläder.
Men på den där resan så var det med en tjej, kanske runt 20-25 år som jag blev alldeles hänförd av!
Minns så himla väl när jag såg henne på flygplatsen och blev helt golvad, hon var den absolut coolaste personen jag sett i hela mitt liv och efter den dagen så har mitt Life mission blivit att vara hälften så cool som hon!
Hon åkte med sin kille och svärfar vill jag minnas och hennes svärfar berättade för mig vid nått tillfälle på en bussresa till Vesuvius att hon jobbade som designer.
Hon hade långt vitblekt hår med mörk utväxt och rakat ena sidan av huvudet (det här var alltså långt innan Lotta Engberg dödade den trenden för gott) och satt och stickade i bussen.
Konstigt sånt där, hur väl man kan minnas saker trots att det är nästan tjugo år sedan nu.
Tänker fortfarande på henne ofta, undrar hur hon ser ut nu. Jag tror hon satt prägeln för att ja aldrig är rädd för att sticka ut med konstiga hårfärger och frisyrer. Tänker att om hon vågade så vågar jag.
Den där sidecutten höll jag fast vid länge och jag tycker fortfarande att det är den absolut snyggaste frisyren som finns och den jag trivts allra bäst i. Jäkla Lotta Engberg som förstörde allt!
Kanske kan jag ta tillbaka rätten till den frisyren igen? Jag ger det något år sen jädrar klipper jag så igen. Min älsklingsfrisyr inspirerad av min älsklingsperson som jag inte ens vet namnet på.
Saker Jag Ser Fram Emot Med Resan!
Om en månad sitter jag och Emil på ett flyg till Gdansk och jag är så innerligt glad över att vi unnade oss det här!
Den sista barnfria långhelgen på väldigt länge. Jag är Emil är skitbra på att åka iväg ihop, vi kompletterar varann så bra och gillar att göra samma saker när vi är iväg.
Det här ser jag fram emot:
Upptäcka nya ställen, butiker och platser vi aldrig sett innan. vi landar på kvällen så det första vi gör på morgonen är att snöra på oss bekväma skor och går på upptäcktsfärd i vår nya stad.
Kunna prata till punkt med varann och inte bli avbrutna eller vara för trötta. Det här ser jag fram emot allra mest. Att bara vara vi.
Strosa. Att planlöst gå runt är så ljuvligt och semesteraktigt. Vi åker sällan buss eller taxi utan gillar att gå. Då ser man mycket mer och kan stanna var man vill. Måste komma ihåg att packa ner mitt foglossningsbälte och sjukt bekväma skor bara.
Se Emil i andra kläder än arbetskläder. Emil jobbar som elektriker och har med andra ord nästan alltid likadana kläder och när han är hemma så fixar han alltid med nått så då har han ”jobbkläder” även då. Men på semestern blir han sitt allra finaste och det är sannerligen det bästa jag vet! Så snygg!
Bo på hotell i mer än en natt. Att bo på hotell är det bästa som finns och gör man det i flera nätter så känns det liksom som man bor i den staden på ett helt annat sätt än om man bara sover en natt.
Äta god mat. Dessutom få äta den på kvällen, utan att någon behöver gå och bajsa eller lägga sig. Bara vi två och en massa mat och njut. Åh längtar så efter det!
Shoppa! Gdansk ska vara väldigt billigt och vi har fått en massa tips om var vi ska åka för att shoppa. Är det billigt så är det ju dessutom ännu roligare!
Bara va. Det här är vi väldigt bra på. Att pausa, man behöver inte se allt, kolla in alla museum och sevärdheter. Att ligga i en park eller gå längst vattnet slår ofta det mesta.
Påminna oss själva om varför vi älskar varann så himla mycket!
Dagens Preggo!
Jag kämpar med min garderob, gör allt för att slippa ha byxor eller strumpbyxor på mig, då jag får totalpanik av att det trycker mot magen.
Det blir inte mycket kvar i garderoben då, så just nu får jag varva mellan mina långa klänningar där jag antingen slipper strumpbyxor eller kan komma undan med sjukt osexiga knästrumpor a´la gammal tant.
Den här klänningen är i alla fall perfekt för ändamålet och uppfyller alla kriterier:
– Superlång
– Superstretchig
– Långa ärmar
Klänningen är från Wish, från back in the days när det inte kostade extra att beställa därifrån. Jag tycker att den extra kostnaden är bra då det påverkar miljön på allra sämsta sätt att handla sådär, men saknar ändå alla stora långa klänningar man kunde klicka hem därifrån som om det vore godis.
Jaja, får passa på att använda dom jag har helt enkelt.
Jag tycker redan att jag har väldigt stor mage, hade jag sett mig själv utifrån hade jag trott att jag var betydligt längre än femton veckor. Men magen var superstor med Knut också, så det är väl helt enkelt så att jag bär mina barn långt utanför kroppen.
Graviddagbok Vecka 15!
Nu är jag i vecka 15 och således inne i den andra trimestern.
Det står att man ska börja må bättre nu, men det är först den här veckan jag faktiskt har börjat spy.
Innan har jag klarat mig igenom när det kommer en illamåendeattack, genom att djupandas och skölja ansiktet med iskallt vatten tills det går över. Men två gånger den här veckan så har jag inte klarat av att stå emot och jag som avskyr att spy mest av allt, blir minst sagt deppig av den här utvecklingen. (alla eventuella kommentarer om de som spyr genom hela graviditeten undanbedes, då jag lever på hoppet att detta snart ska gå över)
Annars då?
Jag är sjukt sugen på mjölk och har på bara några dagar klipps tre 1,5 liters paket.
Jag mår dålig av allt som är sött (förutom isglass) och vill helst bara leva på frukt och grönsaker. Allting som smakar friskt vill jag ha och allra helst vattenmelon och tomater.
Läste någonstans att om man är omföderska så kan man börja känna rörelser i magen nu och jag tar i ända från tårna för att känna. Längtar så himla mycket efter det!
På fredag ska jag och Emil gå på gala här i stan, så jag hoppas innerligt att jag ska få må bra då i alla fall.
Men oftast brukar det gå fint om jag inte tänker på det. Det är först när jag börjar känna efter som jag mår attackilla.
Så att hålla sig sysselsatt är grejen.
Det ska jag göra nu och teckna på ett nytt uppdrag och försöka ignorera att magen vänder sig lite då och då. Urk.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
